Ibland blir man bara så jäkla arg på folk

9/8 På fredagen vaknade jag med migrän igen för andra dagen på rad. Jag tog mig ur sängen trots allt med hoppet att frukost och lite jobb skulle få det att gå över.
Jag hittade ett ställe precis runt hörnet från hotellet, så nära faktiskt att hotellets wifi räckte ända dit. Jag valde en vegetarisk "full english breakfast, jag gillar inte brittisk bacon eller korv heller för den delen, så vegetarisk passar mig bättre. Det var rätt så varmt och skönt i solen, men så plötsligt började det blåsa och himlen blev full av moln och sen började det till och med regna lite så det blev lite kyligt.
Jag satt och chattade med min vän A medan jag åt min frukost och sen gick jag tillbaka till hotellet och tog en dusch och så tog jag min surfplatta och gick till Starbucks för att jobba en stund. Den Starbucks jag går till ligger i Soho, så medan jag jobbar kan jag beundra alla vackra gaymän som passerar det caféet.
Efter några timmars jobb gick jag tillbaka till hotellet för att försöka vila bort migränen, men liksom dagen innan knackades det på dörren hela tiden, städerskorna ville allt möjligt...
Efter en migränspruta gav jag upp vilan och tog en promenad till Oxford Street för att titta lite i butiker. Jag hittade en kjol som jag verkligen tyckte om, men den var på gränsen till för liten så jag bad dem att ta fram en i en större storlek.
De hade ingen större utan ringde en annan butik och sa åt mig att de hade den och att jag skulle gå dit. Det tog mig 20 minuter kryssande mellan långsamma shoppare att ta mig dit och när jag kom dit hade jag rätt jobbig skoskav. När jag väl hittade butiken visade det sig att den var stängd för inventering, de hade stängt redan en timme tidigare. Dörren var på glänt så jag lyckades fånga en av de anställdas uppmärksamhet och de hävdade att den andra butiken inte kunde ha ringt dem strax innan, men det hade de ju, jag hörde dem när de pratade med dem i telefonen. Nu var jag rätt sur och de skickade mig vidare till nästa butik, även denna gång fick jag kryssa mellan en massa turister som går i snigelfart och när jag väl kom till den tredje butiken var den mycket mindre och de hade inte kjolen i sitt sortiment... Vid det här laget var jag skitsur och bad att få prata med chefen i den butiken. Hon lovade att ringa mig senare med besked om var kjolen fanns och att de skulle lägga undan den åt mig.
Jag haltade tillbaka till hotellet med mitt skoskav.
Senare på kvällen ringde de upp från butiken och sa bara att de inte hade koll och att de inte visste vilken kjol jag letade efter. Besviken och sur och helt ensam i London gick jag till China Town för att hitta nåt att äta. Jag hade bestämt med min kompis J att vi skulle ses på lördagkvällen men denna kväll blev det en ensam middag på The Golden Pagoda, stekta grönsaker med räkor.
Jag tog vägen förbi en pub för att se om jag kunde hitta lite folk att prata med, men det kändes inte bra och jag vågade aldrig gå in trots allt.
Istället satte jag mig en stund på Leicester Square och tittade på folk ett tag och gick sen och lade mig.