Bristolfotografering och världens sämsta film

8/8 Tidigt på torsdag morgon tog jag tåget till Bristol för att träffa vår ordförande i jobbföreningen och för att sitta i möten större delen av dagen inför nästa års seminarium som ska hållas där.
Jag var framme vid 10 och tog en taxi till centrala Bristol, det visade sig vara rätt långt att åka, det tog runt 20 minuter.
Det visade sig att C hade tagit med sin fru L så det var jättekul, för jag har inte sett henne på 8 år!
Hon har svårt att hänga med på våra möten och seminarier eftersom hon är lärare, det är alltså svårt för henne att ta ledigt, men nu var det ju sommarlov i Wales där de bor, så hon kunde komma med.
Vårt första möte ar med hotellet och det första vi gjorde var att titta på deras konferenslokaler och några av rummen. Sen satte vi oss ned och hade ett möte om lite olika saker och vilka förutsättningar vi har och vilka krav vi behöver få uppfyllda.
När vi var klara på hotellet tog vi en promenad ned till floden och på vägen fotade jag en del för prospekten vi ska skicka ut och till almanackan som ska trycks inför nästa år.
Det var fint nere vid vattnet och vi hittade en restaurang som såg trevlig ut och där bestämde vi oss för att äta en snabb lunch.
Vi pratade om britters summa matvanor efetrsom C beställde en sandwich med friterade fiskpinnar i. Det är skumt det där, de äter till och med sandwichar med pommes i! Den här såg väldigt trist, torr och tråkigt ut och "pinnarna" såg lite brända ut. Själv valde jag en ceasarsallad och den smakade bra och kände som ett både sundare och godare alternativ.

Efter en snabb lunch tog vi oss tillbaka till hotellet, plockade upp bilen och åkte till nästa möte på skeppet Great Britain. Det är ett riktigt skepp men jag vet inte riktigt vad det användes till eller när.
Det kan nog bli rätt fint med galamiddag i deras salong, men jag som har anlag för sjösjuka och kan bli sjuk även på land ibland är lite nervös för hur jag ska må.
 Brittiska museer kan ibland vara lite underliga och lite för konstgjorda, det här var inget undantag, de hade till och med en skådespelare som låtsas vara kaptenen eller nåt sånt som gick omkring och pratade med folk, Däremot så var han väldigt trevlig så vi funderar i alla fall på att hyra in honom till vårt evenemang.
Tjejen vi hade möte med på skeppet gick inte att få stopp på, hon bara pratade och pratade och C hade sagt till mig när vi var tvungna att åka mot stationen för att jag skulle hinna med tåget, men jag fick inte en syl i vädret och vi kom iväg nästan en halvtimme sent. Sen fastnade vi i trafik också så det slutade med att jag missade tåget som jag redan köpt biljett till för att komma tillbaka till London med, så jag fick köpa en ny och vänta på nästa tåg.
Jag köpte en kaffe och en muffin att ha på tåget och jag kom tillbaka i rimlig tid i alla fall, runt 16.30.
Det fanns ingen lapp att sätta på dörren för att inte bli störd och strax efter att jag lagt mig på sängen för att vila en stund så gick brandlarmet, det gick så pass länge att jag hann sätta på mig skorna, ta hadväskan och öppna dörren, sen slutade det ringa. Jag gick och lade mig igen och strax senare knackade det på dörren...
Jag har aldrig förstått vitsen med att bädda ner sängen åt en, de bara stör. Jag har alltid "Do not disturb"lappen uppe på dörren på hotellet när jag reser, i alla fall om det är städat och klart. Men jag hittade som sagt ingen sån.
Framåt kvällen bestämde jag mig för att gå på bio, det är enkelt gjort om man bor på Leicester Square för de flesta biografer ligger däromkring.
Jag gillar "Superhero"filmer så jag bestämde mig för att se Man of Steel i 3D.
Filen började i stort sett samma minut som jag köpte biljetten så det var bråttom in i salongen och jag lyckades inte hitta den först... Man skulle gå igenom en Costa Coffee shop och uppför en trång trappa på andra sidan, det var 4 våningar upp och när jag väl kom upp så fanns det inga 3D-glasögon där...
Jag och en skitsnygg karl som såg ut som Daniel Craig gjorde sällskap i vårt letande efter glasögon och innan vi gick in i biosalongen efter vår utflykt så frågade jag om han kanske hade hört det en massa gånger, men att han var väldigt lik Daniel Craig?
Han blev väldigt förvånad och sa att han aldrig hört det tidigare!
Sen gick vi åt varsitt håll och satte oss på våra platser i salongen.
Jag är inte särskilt kinkig med filmer och gillar larviga Hollywood-filmer, men det här var en av de sämsta filmer jag någonsin sett!!
Allvarligt, det var som en blandning av alla dåliga filmer jag har sett, Day after tomorrow, Thor, Pearl Harbor och en massa annat skit. Lång var den också och om det inte varit så att jag naivt nog hoppades på att det skulle komma någon bra avslutning på den som skulle göra tiden värt det, eller att jag har en princip att alltid se klart filmer så hade jag nog inte sett klart den och sparat de timmarna av mitt liv...