Ingen rast och ingen ro

2/2 På lördagen gick jag upp vid 11.40 efter en natt med god sömn trots att jag varit på en båt. Vi hade haft tur med vädret, det var så gott som helt spegelblankt och jag hade inte mått dåligt alls.
Jag tog en dusch, sminkade mig och gick för att titta efter killarna. Efter ett par varv på båten hade jag inte hittat dem och var dessutom helt förbluffad över att se att folk satt och drack öl i stora mängder redan (fortfarande?).
Jag gick till tax freen och handlade lite, jag hittade fina halsband, armband och ringar med stjärnor på och jag köpte lite olika specialnagellack och lite godis till mig själv, gudsonen, syrran och en kollega. Jag har tänkt köpa hem vitt vin till att ha till risotto så det köpte jag två flaskor av något i mellanprisklassen.
Jag var hungrig och hade lite ont i huvudet så jag gick för att hitta nåt att äta och för att få lite kaffe.
Jag var inte bakis alltså för jag hade tagit ett glas vin och en drink kvällen innan, men min nacke behöver lite tid och koffein för att komma igång på morgonen.
Jag gick till cafét jag inte vetat om att det fanns, jag fick tips om det i tax freen när jag frågade var jag kunde få tag i kaffe och macka.
De hade väldigt fräscha mackor, sallader och kakor och jag bestämde mig slutligen för en räksallad till frukost!
Jag var ju så sugen på räkmackan men insåg ju att jag bara skulle peta bort själva brödet så det var ju bättre att köpa sallad då.
Jag satt och njöt av salladen och utsikten, kaffet var inte gott men jag stjälpte i mig det i alla fall.
Himlen var klarblå, vattnet stilla och solen värmde faktiskt lite till och med.
Jag gick upp på däck efter att jag ätit och där var jag inte ensam en sån fin dag.
Jag kunde inte sluta titta på det "tjocka" vattnet som gjorde isiga svall när vi gled förbi, jättehäftigt och vackert med isklädda vågor.
När vi kom närmare stan, jag tror det var vid Djurgården så såg jag en hel packe segelbåtar i vattnet, inte lämnar man dem väl där över vintern? De såg ju inte helt små och billiga ut heller...
Efter ännu en tur till Tax Freen och några varv till på båten sökandes efter killarna så knackade jag slutligen på deras dörr vid 14.30 och kan ni tro, de låg fortfarande och sov!
Vid 15.30 var vi i land och jag hade inte behövt oroa mig för en eremithelg igen... Vi gick raka vägen till min bil och körde hem till M där han fixade kaffe och macka åt oss. Sen satt vi bara och tog det lugnt tills jag var tvungen att åka vidare.
Vid 18 mötte jag upp på Belgobaren med vår urbana storfamilj som skapats kring Ju och hennes söner, det var dags för gudsonens 18-års kalas.
Som vanligt hade vi det fantastiskt bra tillsammans och jag hade tur och fick riktigt bra mat, Parmesangratinerad lax med murkelsås tror jag det var.
Mina gudbarn är ju bästa kompisar och nu är de 18 båda två, så de tog in en avsmakningsbricka med olika öl för att testa. Den de tyckte var fruktansvärt äcklig, körsbärsölen, var den enda vi "icke-öldrickare" kunde ens smaka på.
Vid strax efter 21 hade några börjat droppa av och jag hade bestämt att träffa O på söder vid 21.30 så jag åkte vidare till Mariatorget. Det tog ett tag för mig att ta mig in till min bil i parkeringsgaraget för jag missade att de hade två knappsatser för att komma in och jag var tvungen att ringa assistans för att lyckas vända mig mot andra porten och se den andra. Men varför har man två?
Lite sen anlände jag vid 7Eleven vid Mariatorget och sen gick vi och tog en drink på Rival.
Det var några tjejer vid baren som hade beställt en drink som såg så god ut när de blandade den, det var vodka, Bailey's, jordgubb och nåt mer i. När jag frågade vad det var erbjöd en av tjejerna mig att smaka och den var så himmelsk god att jag bara måste dit och testa någon gång när jag inte kör.
Jag och O har alltid jättetrevligt och har massor att prata om, den här gången var det mycket jobb, problem med leverantörer, olika affärskulturer i olika länder och så vidare. Det låter säkert jättetrist men det är det inte och det är kul att prata med en intelligent människa om såna saker, särskilt när den tycker ungefär samma sak, då kan man få raljera lite över hur stora idioter alla andra är...
Vid 1 var jag helt slut och tackade för mig, åkte hem, hämtade Turre hos mamma och ramlade i säng.

Säg, får ni inte lite ångest?

1/2 På fredagen bestämde jag mig trots allt för att åka på kryssningen, som sagt, jag hade ju inget bättre för mig och ville inte att det skulle bli ännu en händelselös eremithelg.
Jag hade stressigt på jobbet och blev inte klar med allt förrän en timme efter att vi egentligen slutar på fredagarna och sen skyndade jag hemåt efter att ha lämnat Turre hos mamma på jobbet.
Jag packade, duschade och fixade till mig lite och sen åkte jag hemifrån vid 16. Båten skulle inte avgå förrän vid 18, men man vet ju aldrig hur fredagstrafiken ser ut i Stockholm. Det var ordentligt med köer så som jag förutspått, men eftersom jag var ute i god tid så blev jag inte ens stressad. Jag var parkerad och klar vid 17.10, precis så som det var tänkt.
När jag kom till betalautomaten vid parkeringen stod det en kille där och såg stressad ut. Det visade sig att han inte hade nåt kreditkort och automaten tog bara kort och mynt.
Det kostade bara 120:- för ett helt dygn så han gav mig kontanter och jag betalade hans parkering med mitt kort.
Det tog ett tag innan killarna dök upp och då hade jag redan blivit uppsnackad av en trevlig men rätt flummig och kanske rätt full kille. Det kanske var tur att han skulle med en annan båt...
De har ändrat reglerna på färjorna och nu har de tax freen stängd på utresan för att folk inte ska dricka i hytterna utan gå till baren och betala mer, det kan jag förstå, mest för att det blir stimmig och grisigt i hytterna. Nu har de dessutom en säkerhetskontroll där de röntgar alla väskor och jackor, det fattar jag också. Sen står det skyltar att man inte får ta med egen mat och dryck, det fattade jag inte. Jag stod där och undrade vad det var för tragiska människor som tar med mat och alkohol på en tax free-resa då M undrade vad jag hade i min väska. Jag svarade lite förvirrat, smink, schampo, klänning, ett par skor, vad menar du?
Då visar det sig att de precis varit på systembolaget och handlat vin och öl för runt 500:-...
De där tragiska människorna som tar med sånt på båten är alltså mina vänner... ha ha.
De ville ha min bilnyckel för att lägga ned drickan i min bil men det vägrade jag, jag vill inte ha inbrott i min bil för att de lägger alkohol i den. Jag sa att det nog fanns skåp nere i terminalen så de försvann ned och själv gick jag ombord. Sen slog det mig att de kanske skulle missa båten så jag stod precis innanför dörrarna och väntade. Precis innan de skulle stänga dörrarna och som de sista att gå ombord så kom M och G släntrande.
Vi gick och bokade buffé till kvällen klockan 20.30 och jag lyckades få en bra deal med tjejen där. Inte kul att betala 320:- för buffé när man bara kan äta nån deciliter.
Hon gav mig ett pris på 114:-. För de som vill göra samma sak, se till att ha ett intygskort av något slag från läkaren, det ska man tydligen ha fått, men det har inte jag. Hon var snäll och lät mig till slut få det bra priset i alla fall, kanske för att slippa se mina magärr som jag erbjöd henne att göra... Sen gick vi ned till hytterna och tog det lugnt ett tag, jag tog en sjösjuketablett, Postafen, för säkerhets skull och de blir jag jättetrött av så jag gick och lade mig en stund, vi skulle ju inte äta förrän vid 20.30 och klockan var bara strax över 18.
Jag tvärsomnade och sov djupt i nästan 1½ timme, jag vaknade nån minut mitt i allt när någon rysk(?) man satte sig och sjöng i sin hytt...
Jag hade bestämt mig för att ha klänning på kvällen men kände mig inte bekväm i den när jag bytt om, så till slut blev det byxor och top i alla fall. Mina nya Ecco-pumps tog jag i alla fall istället för vinterkängorna.
Vi gick till buffén och åt gott, de har verkligen jättebra mat på Viking Line!
M och G bråkade som någon blandning av ett gammalt gift par och bröder som vanligt, allt medan en man vid bordet bredvid satt och stirrade på oss hela tiden.
När vi ätit och tagit det lugnt i 2 timmar så gick vi till baren och det var nästan det sista jag såg av killarna. Vi hängde en stund och gick och tittade på baren som G snackat om, där var det nästan ehlt tomt sånär som på tre killar i baren som började bråka med varandra och fick min Strawberry Daiquiry att flyga, ja, jag menar verkligen flyga. Den for i en vid båge och föll med ett splash på bardisken, golvet och några tjejer. Som tur var fick tjejerna mest lite stänk på sig och efter att jag bett om ursäkt och gett dem servetter så gick G till baren och sa att jag fått min drink utspilld. Tjejen i baren var tjurig, sa att de inte gjorde Strawberry Daiquiry i den baren och att det inte var hennes fel att jag fått min drink utspilld...
Lite småaktigt kan man tycka eftersom det knappast är hon som betalar en ny drink, men lite tjurigt blandad hon till nåt nytt åt mig. Den smakade tyvärr mest Bacardi Razz och det har jag fördruckit mig på så jag mådde illa av varje liten sipp, men tvingade i mig den för syns skull.
G gick till de bråkande killarna som stod med en vakt och sa att min drink blivit utspilld och i ett anfall av pnger så höll de nästan på att börja bråka igen när alla tre ville betala den nya drinken jag fått...
Någon gång då och då såg jag skymten av dem men jag var mest ensam. Det är sånt man får räkna med när man åker med killkompisar och för att vara helt ärlig så gjorde det mig ingenting.
När killarna försvann så var väl det enda problemet att man är rätt utsatt på en kryssning när man varken har tjejkompisar, pojkvän eller sina "livvakts-killkompisar" i närheten.
Det finns i stort sett inga normala killar ombord, alla vill ha ett one night stand och verkar tro att alla andra är där av samma anledning.
Jag råkade ut för flera drägg och till slut hittade jag i alla fall en kille som gick att prata med, men när han började bli lite för tydlig med vart han ville komma så tackade jag för mig och gick för att lägga mig. På vägen till hytten gick jag förbi kvälls-snackbaren och köpte lite stekta nudlar och sen gick jag till hytten, åt lite, sminkade av mig och somnade återigen som en stock, ungefär vid 3.

Hur lång kan en dag bli?

Jag var så fruktansvärt trött när jag motvilligt släpade mig upp ur kojen strax före 9 på torsdagsmorgonen. Sjösjukan hade mattat ut mig fullständigt. När jag strax senare knackade på C's hytt öppnade hon direkt, fullt påklädd och klar och sa en massa saker som jag inte riktigt hängde med på först. När jag sedan rett ut vad hon sagt insåg jag att vi var uppe 1 timme för tidigt! Jag hade inte ens tittat på mitt armbandsur utan använt telefonen som klocka och jag hade ju ställt in den på flygplansläge för att den inte skulle dra ur hela batteriet. Hur kunde den då veta att jag bytt tidszon? Våra telefoner hade i alla fall lurat oss båda vilket ju var bra, då hade vi i alla fall sällskap i vår förtvivlan. Vi tog oss ned till frukostbuffén som var superfräsch och åt frukost med vårt sällskap från kvällen innan.
Tydligen har jag nåt sorts proteinunderskott eller nåt för jag levde i stort sett på proteiner hela resan. croissanten åt jag knappt halva...
Klockan 10 efter en trevlig frukost var det meningen att vi skulle få se motorrummet och de olika typerna av hytter, men då hade vi lämnat Mariehamn igen och det gungade så pass att jag var tvungen att gå och lägga mig igen. Vid 11 lyckades jag ta mig upp igen och gick till baren för att titta på Tony Irvings dansskola. Det var rätt kul och det var framförallt en liten kille på 10-12 år var riktigt duktig, mycket duktigare än de flesta vuxna som var med.
Efter att ha adderat en bild på mig och Tony till min fotosamling gick jag till taxfreen och handlade. Det blev en massa "julgodis" och choklad till mina engelska kompisar som jag ska träffa i USA och så den nya Bailey'sen, Biscotti, underlig men god smak var det, vi fick prova kvällen innan. Jag köpte tjärtabletter till kollegan A också och present till J som jag skulle till på kvällen. Jag köpte sikrom och rökt ost också. Jag pratade med syrran på telefon men hon visste inte säkert vilken parfym hon ville ha, så jag får köpa den när jag åker till USA istället.

När jag var inne på taxfreen hittade C mig och när jag lämnat mina varor i hytten mötte vi upp resten av vårt lilla gäng i baren före lunch. Sen var det dags för en MYCKET fin lunchbuffé! Jag har ätit smörgåsbord och julbord på en massa olika restauranger och däribland Grand Hotel, men jag kan säga att de två gånger jag provat Vikinglines buffé (med 10-års mellanrum) har den varit bättre, fräschare och godare än någon av de andra. Rekommenderas varmt!
Efter lunchen samlades vi igen för utvärdering och frågor och själv var jag imponerad av hela grejen. Säljarna var proffsiga utan att vara stela eller översälja och allt var fint arrangerat. Vi hade dessutom inga kännetecken så resten av personalen på båten hade inte en chans att veta att vi var visningsresenärer och ändå blev vi så trevlig bemötta överallt vi gick!

Efter uppsamlingen fick jag en chans att se hytterna trots allt och två av de andra tjejerna hängde också på. Sviterna är inte tokiga alls, särskilt inte redarhytten. Jag skulle nästan kunna tänka mig att hyra den 24 timmar bara för att slappna av. Jag skulle ta mitt täcke och kura ihop mig i fönsternischen och där skulle jag ligga och titta ut över skärgården och bara vara. Visst kostar det, men det känns som om det vore värt det om man hade pengarna, drygt 3000:- på en vardag, mer på en helg.
Sen satte vi oss bara en liten stund och så var det dags att kliva iland.
Den här skylten hittade vi på en hyttdörr när vi sprang i korridorerna på väg till sviterna...

Jag och C tog min bil och åkte mot Åhléns, där parkerade vi i ett parkeringshus mitt emot och så gick vi in på Macho Tacos och tog en varsin tub. Det var rätt gott faktiskt.

Sen gick C till tåget och jag hämtade bilen och åkte till grekiskan. Min sjösjuka kom och gick fortfarande och värst blev den inne på Medborgarskolan, då kändes det som om hela byggnaden gungade. När jag äntligen fick gå därifrån kändes det bättre så fort jag kom ut, men när jag gick genom korridoren studsade jag nästan mellan väggarna igen.

Jag åkte direkt till Handen och min grekiska bror, hans yngsta dotter, mellanbarnet fyllde 19 år. Det är väldigt trevligt att komma hem till dem, för det första är de snälla och trevliga mot varandra, de har fina vänner och de blir så glada när jag kommer dit, kan det bli bättre? I sånt fall att man får en massa god mat och hembakade muffins eller så som det är så modernt att säga det nu, cup cakes (varför anses det coolare att säga det på engelska?).
Födelsedagsbarnet och hennes fina syskon ställde upp på en syskonbild åt mig, de är så fina mina "brorsbarn" och så himla goa mot varandra.

Vilket år som helst får vi kanske ihop oss till middag hemma hos mig, det har vi pratat om i drygt 1 år nu...

Jag tog mig hemåt slutligen och lämpade av P och N på vägen och så hämtade jag Turre som blev både förvånad och glad att se mig. Han hade ju sett mig packa stora väskan, vad han inte visste var att det var för att jag var för lat för att gå ut i förrådet med ficklampa för att hämta den mindre väskan...

När jag kom hem åt jag edamamebönor och tittade en stund på The Bounty Hunter, men sen hoppade jag i säng, matt efter resa och sjösjuka, grekiska och kalas. Sen somnade jag som en stock efter att först i panik kommit på att jag glömt sikrommen och osten i resväskan. Efter att grejerna stod säkert i kylen somnade jag gott.

Pingpongboll på Vikingbåt

På onsdagen var det stressigt på jobbet eftersom jag skulle vara tvungen att gå tidigare och dessutom inte skulle jobba alls på torsdagen. Jag kom i alla fall iväg hem vid 13.40 eller nåt sånt och hoppade in i duschen direkt. Enligt överrenskommelse mötte jag sedan upp C på Scandic i Väsby och sen åkte vi mot stan och Vikingterminalen. Nu för tiden är det ju köer nästan alla tider på dygnet och nästan alla dagar i veckan, så också nu. Vi kom i alla fall fram precis i tid till den tidiga incheckningen trots att vi hade problem med att betala parkeringen vid terminalen. 2 av 2 biljettautomater var paj och till slut fick C ta sig upp på planet över vårt för att betala, riktigt störande var det och tog tid och kraft. Sen gick vi och checkade in och blev trevligt mottagna. Det enda som man kan anmärka på var väl skyltningen, det stod att vår gate, gate 2 skulle vara en trappa upp. Väl där uppe fanns bara skyltar till terminal 1 och 3... slutligen hittade vi en helt anonym dörr mellan de båda och väntade där. Det visade sig mycket riktigt vara gate 2, men varför inga skyltar?
Sen blev vi i alla fall ledda upp på båten och blev trevligt hälsade av all personal vi råkade möta på vägen, sen fick vi macka och kaffe och sen samlades vi i en möteslokal och fick information och ett glas mousserande vin. Jag blir ju fnissig på nolltid av sånt och satt och viskade saker till C så att hon också höll på att börja garva. Vid 18 gick båten ut, vi blev visade runt evenemangsdäck och en stund senare fick vi tid att snygga till oss lite. Jag gick till hytten och sminkade om mig och bytte till klänning, det gjorde C också.
Vid 20.30 mötte vi upp resten av gruppen vid vinbaren och nu fick vi riktig champagne minsann! Det var en riktigt härlig grupp i väldigt olika åldrar och alla var väldigt sociala och ändå avslappnade, det kändes som om de visste vilka de var liksom. Vi blev ett gäng på 7 personer som hade väldigt trevligt och vi såg till att sitta tillsammans på middagen senare också. Vi blev serverade 3-rätters middag och kvalitén skiftade lite där tycker jag. Skagenröran vi fick till förrätt var inget vidare faktiskt, jag är faktiskt inte säker på att det var en enda riktig räka i den... Varmrätten var bättre, framförallt köttet som var lite rött, mört och väldigt fint och fräsch trots att vi var så många. Det är lätt hänt att det är såsigt, uppvärmt när man serverar många och det är ju ett kvitto på att kockarna vet vad de gör att de undviker den fällan. Potatiskakan vid sidan om gillade jag inte, men jag tror inte att det var nåt fel på den, jag gillar bara inte saker gjorda av potatis. grönsakerna var däremot väldigt trista kuber som inte smakade nåt alls. Jag som inte är mycket för efterrättter åt faktiskt nästan hela efterrätten trots att den var stor, för den var helt fantastisk! En typ av chokladfromage tror jag, det smakade i alla fall mycket och gott! Tydligen serverade de en massa fins, goda viner också, vitt till förrätten, rött till varmrätten och vitt dessertvin till efterrätten. Jag tyckte det vita var okey, det röda fruktansvärt och dessertvinet för sliskigt. Tydligen är jag precis så okultiverad i smaken som jag trodde för tydligen var de snarare graderade rött, dessert och sen vitt enligt vinkännarna. De var särskilt imponerade av det röda som jag inte ens kunde få i mig... I slutet av middagen började jag känna av sjögången och jag tog en sjösjuketablett och trodde nog att jag gjort det i tid men när vi senare satt i baren blev jag bara mer och mer sjösjuk och nog gungade det alltid! Folk hade svårt att gå rakt redan innan de druckit några drinkar och när man gik i korridorerna kände man sig som en pingpongboll när man studsade fram. Jag bet ihop och försökte vara trevlig och social ett bra tag men man blir ju så fruktansvärt trött också när man mår dåligt. Vid 2 började jag pinponga migh tillbaka till min hytt efter att ha gett bort min sista drinkkupong till en av killarna och sen stupade jag i säng utan att ens sminka av mig, jag klarade helt enkelt inte av att stå upprätt något mer. Jag föll snarast in i någon sorts dvala och först vid 4 gick jag upp för att sminka av mig.

Hål ända in i huvudet?

På tisdagen vaknade jag med huvudvärk som kom från nacken, dags att fixa till den igen innan det utvecklas till migrän. Under natten hade jag haft konstiga drömmar om inbrott igen och jag blev jagad också. Undrar vad det beror på? På förmiddagen ringde C som jag inte sett sedan vi var i Gambia och hon undrade om jag kunde hänga på en Ålandskryssning på onsdagen? Det skulle vara gratis och middag, frukost och lunch var också inkluderat. Gratis är gott och eftersom detta dessutom var en visningsresa för att man skulle få se Cinderellas evenemangsdäck så hade jag också visst intresse för jobbföreningens skull.
Jag lyckades fixa så att jag kunde vara borta från jobbet på torsdagen och pappa lovade att passa hunden. Till lunch åt jag den där varma salladen jag berättat om förr, den som man kan beställa på Drop-In i Upplands Väsby, den kan jag definitivt rekommendera!
På eftermiddagen lämnade jag några paket på posten och åkte och köpte lite pärmar till jobbet också. Sen åkte jag hem och vilade lite och fixk plötsligt väldigt bråttom till spinningen, jag vet inte riktigt vad som hände... ena sekunden hade jag gott om tid och nästa var jag sen. När jag var på plats gick det inte att dra kortet men eftersom spinningen sällan är full så fick jag hjälp att checka in och sen fick jag springa rätt in i salen där de andra hade börjat ställa in sina cyklar och andra börjat värma upp lite smått. Jag lade väska och grejer innanför dörren och knölade in mig mellan cyklarna in längre bak i salen, sen kom jag på att jag inte tagit på mig skorna och det var bara att gå tillbaka. Som tur var hade jag haft sinnesnärvaro nog att fylla vattenflaskan innan jag gick in i salen, tyvärr glömde jag svetthandduken i väskan även andra gången så den fick jag klara mig utan. Jag blev glatt överraskad när jag kände att jag orkade så pass mycket som jag gjorde, det känns ju som om jag inte gjort många knop under sommaren. Dessutom kunde jag inte låta bli att tycka att det var lite kul att den unga killen som såg ut som en broiler var den som hade absolut svårast att hänga med! Gubbar och tanter och tjockisar, nördar och allt möjligt hade mycket mer ork än han. Ändå skulle det nog vara honom man plockade ut om man skulle välja vem av oss som var den mest vältränade i salen...
Lite ont i sittbenen och så får man ju räkna på när man inte kört spinning på ett tag men annars gick det klart över förväntan.
Efteråt gick jag 20 minuter på bandet varav jag sprang 3 minuter, det fanns inte så mycket kvar att ge efter spinningen. Men på mina 20 minuter kom jag i alla fall 2 kilometer så det var ett oket snitt med tanke på att jag inte ville köra stenhårt utan "skritta av" snarare. När jag kom hem rensade jag det sista av svampen och plockade bort de som hade ruttnat från torkbordet. Under tiden tittade jag på "What Happens in Vegas" och "Management", båda lite söta, romantiska komedier. Jag tog äntligen itu med Turres tänder som ju varit tandstensfria till det senaste året. Det tog emot att ta itu med det eftersom jag förväntade mig ett krig i samband med det...
Detta visade sig helt ogrundat, han skötte sig alldeles utmärkt och låg stilla och led trots att han tyckte att det var superläskigt och äckligt. Han fick mycket beröm och klappar och många andningspauser. Det svåra med att at tandsten är ju att krångla sig in i den lilla taxmunnen och sen ta i så pass att tandstenen släpper men med sån precision att man inte gör illa hunden. På vänster sida upptäckte jag något som såg ut som en halv månkrater under tandstenen och jag misstänker att det är ett svårt fall av karies och det är ett annat hål ända uppe vid tandköttet. Plötsligt undrar jag om en sån infektion kan vandra upp i näshålan och orsaka hans förkylningssymptom som han haft i snart 3 år? Syrran tyckte inte att det lät helt orimligt. I vilket fall som helst måste ju tanden kollas upp och antagligen dras ut, jag får ta tag i det så fort jag kommer hem från USA.
Jag städade undan, packade för kryssningen och vek den rena tvätten innan jag gick och lade mig.