1/2 På fredagen bestämde jag mig trots allt för att åka på kryssningen, som sagt, jag hade ju inget bättre för mig och ville inte att det skulle bli ännu en händelselös eremithelg.
Jag hade stressigt på jobbet och blev inte klar med allt förrän en timme efter att vi egentligen slutar på fredagarna och sen skyndade jag hemåt efter att ha lämnat Turre hos mamma på jobbet.
Jag packade, duschade och fixade till mig lite och sen åkte jag hemifrån vid 16. Båten skulle inte avgå förrän vid 18, men man vet ju aldrig hur fredagstrafiken ser ut i Stockholm. Det var ordentligt med köer så som jag förutspått, men eftersom jag var ute i god tid så blev jag inte ens stressad. Jag var parkerad och klar vid 17.10, precis så som det var tänkt.
När jag kom till betalautomaten vid parkeringen stod det en kille där och såg stressad ut. Det visade sig att han inte hade nåt kreditkort och automaten tog bara kort och mynt.
Det kostade bara 120:- för ett helt dygn så han gav mig kontanter och jag betalade hans parkering med mitt kort.
Det tog ett tag innan killarna dök upp och då hade jag redan blivit uppsnackad av en trevlig men rätt flummig och kanske rätt full kille. Det kanske var tur att han skulle med en annan båt...
De har ändrat reglerna på färjorna och nu har de tax freen stängd på utresan för att folk inte ska dricka i hytterna utan gå till baren och betala mer, det kan jag förstå, mest för att det blir stimmig och grisigt i hytterna. Nu har de dessutom en säkerhetskontroll där de röntgar alla väskor och jackor, det fattar jag också. Sen står det skyltar att man inte får ta med egen mat och dryck, det fattade jag inte. Jag stod där och undrade vad det var för tragiska människor som tar med mat och alkohol på en tax free-resa då M undrade vad jag hade i min väska. Jag svarade lite förvirrat, smink, schampo, klänning, ett par skor, vad menar du?
Då visar det sig att de precis varit på systembolaget och handlat vin och öl för runt 500:-...
De där tragiska människorna som tar med sånt på båten är alltså mina vänner... ha ha.
De ville ha min bilnyckel för att lägga ned drickan i min bil men det vägrade jag, jag vill inte ha inbrott i min bil för att de lägger alkohol i den. Jag sa att det nog fanns skåp nere i terminalen så de försvann ned och själv gick jag ombord. Sen slog det mig att de kanske skulle missa båten så jag stod precis innanför dörrarna och väntade. Precis innan de skulle stänga dörrarna och som de sista att gå ombord så kom M och G släntrande.Vi gick och bokade buffé till kvällen klockan 20.30 och jag lyckades få en bra deal med tjejen där. Inte kul att betala 320:- för buffé när man bara kan äta nån deciliter.
Hon gav mig ett pris på 114:-. För de som vill göra samma sak, se till att ha ett intygskort av något slag från läkaren, det ska man tydligen ha fått, men det har inte jag. Hon var snäll och lät mig till slut få det bra priset i alla fall, kanske för att slippa se mina magärr som jag erbjöd henne att göra... Sen gick vi ned till hytterna och tog det lugnt ett tag, jag tog en sjösjuketablett, Postafen, för säkerhets skull och de blir jag jättetrött av så jag gick och lade mig en stund, vi skulle ju inte äta förrän vid 20.30 och klockan var bara strax över 18.
Jag tvärsomnade och sov djupt i nästan 1½ timme, jag vaknade nån minut mitt i allt när någon rysk(?) man satte sig och sjöng i sin hytt...
Jag hade bestämt mig för att ha klänning på kvällen men kände mig inte bekväm i den när jag bytt om, så till slut blev det byxor och top i alla fall. Mina nya Ecco-pumps tog jag i alla fall istället för vinterkängorna.
Vi gick till buffén och åt gott, de har verkligen jättebra mat på Viking Line!
M och G bråkade som någon blandning av ett gammalt gift par och bröder som vanligt, allt medan en man vid bordet bredvid satt och stirrade på oss hela tiden.
När vi ätit och tagit det lugnt i 2 timmar så gick vi till baren och det var nästan det sista jag såg av killarna. Vi hängde en stund och gick och tittade på baren som G snackat om, där var det nästan ehlt tomt sånär som på tre killar i baren som började bråka med varandra och fick min Strawberry Daiquiry att flyga, ja, jag menar verkligen flyga. Den for i en vid båge och föll med ett splash på bardisken, golvet och några tjejer. Som tur var fick tjejerna mest lite stänk på sig och efter att jag bett om ursäkt och gett dem servetter så gick G till baren och sa att jag fått min drink utspilld. Tjejen i baren var tjurig, sa att de inte gjorde Strawberry Daiquiry i den baren och att det inte var hennes fel att jag fått min drink utspilld...
Lite småaktigt kan man tycka eftersom det knappast är hon som betalar en ny drink, men lite tjurigt blandad hon till nåt nytt åt mig. Den smakade tyvärr mest Bacardi Razz och det har jag fördruckit mig på så jag mådde illa av varje liten sipp, men tvingade i mig den för syns skull.
G gick till de bråkande killarna som stod med en vakt och sa att min drink blivit utspilld och i ett anfall av pnger så höll de nästan på att börja bråka igen när alla tre ville betala den nya drinken jag fått...
Någon gång då och då såg jag skymten av dem men jag var mest ensam. Det är sånt man får räkna med när man åker med killkompisar och för att vara helt ärlig så gjorde det mig ingenting.
När killarna försvann så var väl det enda problemet att man är rätt utsatt på en kryssning när man varken har tjejkompisar, pojkvän eller sina "livvakts-killkompisar" i närheten.
Det finns i stort sett inga normala killar ombord, alla vill ha ett one night stand och verkar tro att alla andra är där av samma anledning.
Jag råkade ut för flera drägg och till slut hittade jag i alla fall en kille som gick att prata med, men när han började bli lite för tydlig med vart han ville komma så tackade jag för mig och gick för att lägga mig. På vägen till hytten gick jag förbi kvälls-snackbaren och köpte lite stekta nudlar och sen gick jag till hytten, åt lite, sminkade av mig och somnade återigen som en stock, ungefär vid 3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar