Spagettiben

På onsdagen kom tröttheten slutligen ikapp mig på jobbet och jag fick kämpa mig igenom eftermiddagen. Sen skyndade jag mig hem för att hinna sova middag före pyssel och även om jag sa till Ju att jag inte kände att jag hade energi för att gå och springa till pyssel så sa jag också till henne att jag troligtvis skulle göra det ändå i slutänden, om jag kände mig själv.
Mycket riktigt, klockan 18.30 stod jag och Turre utanför huset iklädda reflexvästar och halvvarma kläder och sen bar det iväg. Redan efter ett par hundra meter kunde jag känna att benen inte var riktigt som de brukar, de kändes som spagetti redan när jag började gå men jag kämpade på. När det var dags att börja springa var jag extra försiktig och medveten om var jag satte fötterna och hur det kändes för varje steg och jag var koncentrerad hela tiden så att de darriga benen inte skulle få mig att vackla till. Men det gick bra och hur det nu gick till vet jag inte, men jag sprang på mina vanliga 33 minuter trots att det kändes så mycket tyngre än vanligt.
Vi hade en trevlig kväll men var färre än vad vi brukar, men vi körde quizfrågorna och det är så roligt att de lyckas ta även musik- och bildfrågorna trots att det är jag som nynnar och försöker se ut som den som var på bilden... Jim Carrey tog det ett tag för dem att komma på för ett par veckor sedan, men kvällens Prinsessan Leia var de snabba på att ta.
Sen gick jag och Turre hemåt och lyckades ta oss hem på 34 minuter bkankt och det är väl vad det brukar ta tror jag, eller har jag lyckats korta tiden med någon minut? Vi var hemma redan vid 22.30 vilket var rätt skönt.