Blod i vattnet - Eller en del straffar gud med detsamma

På lördagen gick jag upp 4.50, då hade jag sovit i ungefär en timme. Efter en kvick dusch som jag inte sminkade mig efter drog jag ihop blixtlåset på väskan och sen kom taxin för att hämta mig. Jag har kommit fram till att man ser fräschare ut efter en 15-20 timmars resa om man var osminkad när den började, även om man kanske såg fräschare ut i början av resan om man var sminkad. När jag kom till Arlanda kom jag på att jag glömt ta min levaxin och det skulle ju inte göra tröttheten bättre efter och under resan.
På resan till London somnade jag och sov större delen av flighten och sen gick jag genom säkerhetskontrollen och passkontrollen och in i Terminal 5 på Heathrow och efter att han hade skickat runt mig för att leta efter honom hittade jag slutligen P och då visade det sig att vi gick tillbaka till precis den plats jag väntat på tidigare... Sen gick vi in i British Airways Loungen, han får ta med sig en gäst in där och det var så som jag mindes det i ett av hörnen av terminalen precis där man komit igenom säkerhetskontrollen, det var ju därför jag väntade just där tidigare. Nu tog vi i alla fall en kopp cappuccino och lite frukost, det är ju en av fördelarna med att kunna komma in i loungerna, när man väl kommer in är ju allt gratis därinne och det är lugnare, mindre trångt och det finns bekväma sittplatser och till och med soffor. Efter bara en timme var P tvungen att ta sig till sin gate men jag stannade i loungen tills jag hade runt 1 timme på mig till avgång, då åt jag först lunch i loungen och sen gick jag till boots och köpte flygstrumpor, schampo och lite annat som jag behövde därifrån.
När det var dags att gå ombord väntade jag ett tag och bytte strumpor först, jag hade betalat lite extra för att få välja säte och jag hade valt ett väldigt långt bak, för om en flight inte är full är det ofta några lediga säten just långt bak, alla vill nämligen sitta fram. Jag kunde inte tro min lycka när de sa att alla hade gått ombord och de två sätena bredvid mig var lediga! Strax innan vi lyfte var det dock en av flygvärdinnorna som började prata med några som satt ett par rader längre fram och pekade på min lediga platser. När en mormor med en 1½ årig pojke sen bytte plats och satte sig bredvid mig var jag gråtfärdig, snacka om att hamna ur askan i elden! Men flygvärdinnan lovade att barnet inte skulle sitta hos mig efter att vi lyft.
Jag måste säga att denna mormor och även barnen, för det var två, mamman satt lite längre fram med den andra, var väldigt trevliga och gjorde allt för att inte störa mig. Men nog hade jag hellre kunnat sätta upp benen i sätet än att ta hänsyn till dem. Men när jag somnade gick hon iväg med pojken och kom inte tillbaka förrän jag vaknat igen, jag vet inte om det var just därför men jag tror faktiskt det. De var alltså helt okey och ändå var jag som sagt gråtfärdig av besvikelse. Till middag fick vi en typisk brittisk middag fast värre än va de vanligtvis är, rostbiff med yorkshirepudding var det och det gick inte att äta något annat än köttet, som till min förvåning var riktigt bra. Jag sov som sagt i cirka 2 timmar och önskade innerligt att jag kunnat sova mer. Jag var helt slut och om man sover går ju resan så mycket snabbare också.
Jag tittade på "Bad Teacher" med Cameron Diaz och den var sådär, sen såg jag Pirates 4 och den har jag ju sett förr, den är inte alls lika bra som de andra Piratesfilmerna, jag är dessutom inte särskilt förtjust i Penélope Cruz.
När vi flög över Hudson bay kom vi plötsligt över ett riktigt isrike och jag har konstaterat att det måste vara Kanada, men jag har aldrig sett detta tidigare. Kanske har jag inte tittat ut just då eller så har det varit mörkt? Häftigt var det i alla fall!
När jag kom fram tog jag min väska och gick genom tullen och sen letade jag mig fram mot platsen där de delar ut hyrbilarna och jag hade precis fått nycklarna till bilen och pratade med en tjej jag träffat på tåget dit då killarna J och D kom så vi tog oss fram till bilen och gav oss ut i San Francisco.
Det var inte särskilt långt från flygplatsen till city, men det var någon match på gång så halva stan var avstängd och det var nästan stillastående köer. Slutligen tog vi oss i alla fall till hotellet i Fisherman's Wharf och sen checkade vi in snabbt och smätfritt och så lämnade vi väskorna på rummet och möttes på baren på andra sidan gatan efter 20 minuter ungefär.
Vi försökte komma fram till vad vi ville ha att äta och efter att jag berättat om förra årets hemska middag på Crab Hut ville killarna abolut testa Joe's Crab Shack... Jag antar att de ville kolla om det verkligen var så illa som vi hade påstått. När vi kom in blev vi ännu mer tveksamma, det luktade lite unket därinne och det var verkligen ingen stil alls på det. När en särskild låt kom i högtalarna ställde personalen upp sig på rader mellan borden och dansade. Flera av gästerna fick också uppvakning på högtidsdagar av personalen som kom och sjöng och hurrade för dem, det var så amerikansk att det nästan kändes som om de drev med oss.

J sa att han funderade på att säga att det var D's födelsedag bara för att skämma ut honom ordentligt, men det skulle han inte ha sagt...

Strax senare beställde han själv en "Shark Attack", vad han trodde, en ny, cool öl. Strax senare kom servitrisen med en stor, blå, drink med en gummihaj hängande på sidan och sen ropade hon med hög röst till hela lokalen: -Shark Attack, blood in the water! och så hällde hon den röda vätskan från hajen in i drinken och så skrek hon och jublade och resten av personalen svarade med rop från resten av lokalen. J ville bara sjunka genom jorden... Som tur var så var i alla fall drinken god. Jag och D hade svårt att sluta skratta.
Sen fick vi våra krabben och den sorten som vi bett om med vitlök och örter smakade inte det minsta och ingen av dem var särskilt god, men det hade ju i alla fall inte jag förväntat mig. Krabban kom i en metallhink och mitt på bordet satt en annan hink i ett hål, där slängde man sitt rens. Vi bad om vitlökssmör till krabban och då blev det lite bättre, men killarna gnällde hela tiden trots att jag varnat dem.

Sen var vi så trötta allihop att vi gick och lade oss, klockan var nog 22 ungefär, men den var 7 på morgonen vår tid...