Galen, halvnaken kvinna

På tisdagen blev jag bjuden på lunch av en leverantör som är väldigt trevlig och vi snackade en massa och åt gott, panerad fisk med färskpotatis och romsås, mums.
På eftermiddagen fick Turre blötlagt torrfoder till middag på jobbet eftersom han skulle ha sin medicin (Metacam, smärtstillande + inflammationshämmande) på eftermiddagen och inte skulle ha det på fastande mage. Han var skeptisk till geggamojan jag serverade honom men åt till slut upp den. Tyvärr hade han lite svårt att fatta att det var meningen att han skulle svälja kulorna hela och fick en chock när han försökte tugga på dem och det gjorde ont.
Men han är ju ingen mes, så han fortsatte att äta och till och med tugga i alla fall... Närhan ätit upp mätte jag upp Metacam i en spruta och pytsade i det ned i svalget på honom. Han blev lite förvånad men det tycktes smaka helt okey så han viftade på svansen sen. Han hade mått riktigt bra ändå tills en halvtimme innan det var dags för medicinen, då blev han lite ledsen och skakig, så antingen hade han väl feberfrossa eller så gjorde det väldigt ont. Han är ju som sagt rätt tuff och tålig, men då ville han sitta i knät på matte och jag kan lova att det är svårt att jobba med en ledsen hund i knät. Efter medicinen gick det fort, han mådde strax bättre.

När jag kom hem sov jag middag och sen tog jag tag i disken och det var fuktansvärt kallt inne så jag eldade i kaminen också.

Jag hade en idé om att återigen testa lergrytan eftersom jag fått flera tips sedan mitt senaste inlägg om den och jag tänkte jag skulle ge den en till chans att bevisa sin förträfflighet.
Jag lade i ris, frysta wokgrönsaker och sen lindade jag bacon om några kycklingfiléer sen satte jag in grytan i en kall ugn. Efter den timme som stått i tipset jag fått från kompisen M tog jag ut grytan och då skvalpade det omkring en massa vatten i grytan så jag hällde av en del och ställde in grytan utan lock en stund för att ånga av. Men sen när jag kollade ordentligt så insåg jag att riset inte ens var i närheten av färdigt så jag hällde på allt vattnet igen och ställde tillbaka den och sen fick den stå en timme till. Det var bara det att jag var så fruktansvärt hungrig! Så jag satte igång att göra en pastasås med den överblivna kycklingfilén istället och tärnade den, stekte upp den tillsammans med trattkantareller, vitpeppar och flingsalt med rosmarinsmak. Sen lade jag i halverade cocktailtomater och slantat salladslök och så hällde jag på grädde och lite creme fraishe för syran och så tog jag i lite citronjuice och när jag tagit det av plattan rörde jag ned en stor näve med ruccola.
Det går knappt att beskriva hur gott det blev! Jag förstår inte riktigt vad som gjorde det så gott, men attans alltså.
För några dagar sedan hade jag plötsligt haft en stor geting slygande runt i huset, men sen försvann han. Nu när jag återigen eldade måste han ha vaknat igen och sen flög han runt, runt. Till slut engagerade jag mig i en räddningsauktion och måste ha sett rätt lustig ut, springande halvnaken med armarna i vädret och ett glas i ena näven och en grytlapp i den andra, men till slut fick jag faktiskt tag i honom och tog ut honom. Jag hoppas att han hittar in i en annan springa i huset så att han överlever vintern, inne hos mig kan han inte vara.

När maten i lergrytan slutligen var klar såg den inte särskilt spännade ut faktiskt och jag gjorde matlådor av både det och resterna av pastan, sen diskade jag upp och ägnade resten av kvällen åt Criminal Minds och läsning.