Unken lax och unkna brorsöner

På måndagen hade jag återigen problem med halsmandlarna men inga tecken på att vara sjuk förutom en förlamande trötthet. På eftermiddagen gick jag och kollegan F ut för att titta om vi kunde hitta nåt glapp i min blinkers. När vi skruvat av lampglaset och han stod och ruckade på kontakten så fick jag en idé om att glappet var i själva kabeln eftersom den var lindad rätt hårt runt en plasthållare. Precis när jag lindade loss den tryckte F till kontakten och plötsligt fungerade blinkersen, nu vet vi inte vad felet var eftersom vi gjorde det precis samtidigt, fast det viktiga är ju att den fungerar nu vilket den inte gjort på alldeles för länge. Om jag har fixat nåt och det går sönder igen så blir jag nämligen väldigt passiv, jag har ju redan fixat det liksom och min energi räcker inte till att göra samma saker flera gånger när jag äntligen tagit mig för nåt.

På eftermiddagen ringde jag själv till Hammarby församling eftersom kollegan C påverkade mig att vilja ringa själv för att ta reda på vad som egentligen hänt med S grav. Det visade sig vara hennes mans brorson som velat att de skulle ta bort stenen, det är hans rätt som gravrättsinnehavare att ta det beslutet. Varför han gjorde det? Det kan man undra, han ville väl inte ha ansvaret att ta hand om graven, men det kan man betala några hundra per år för att slippa ta hand om graven, med tanke på att han ärvde en massa pengar efter S och hennes man som ligger i samma grav kan man ju tycka att han borde göra det ena eller det andra eller åtminstone ringa S bror i Finland och säga att han får ta över! Hur kan man bara bestämma själv att göra så utan att fråga dem som stod henne närmast? Dessutom är det ju så att många av mina vänner skulle resonera som: Oj, vad trist att ingen bryr sig; och sen rycka på axlarna om det hände dem när de var döda (förutsatt att de visste om det förstås...) Men den jag känner/kände som verkligen skulle ta illa upp, den som tycker att det är viktigt med gravar och att sköta dem, det är S... Man kan verkligen inte göra så mot just henne.

Det vra ju tur att jag gick dit just då jag gick dit, stenen hade just tagits bort, beslutet hade tagits av brorsonen i slutet av September. S och hennes man själva ligger dock säkert fram till 2031. Församlingen var i chocktillstånd, något sånt här har aldrig hänt tidigare, jag trodde att det fanns gott om idioter i Väsby, men tydligen är ingen fullt så jävlig som just denna brorson...

Tjejen i andra änden bad att få prata med sina kollegor och återkomma och dessutom få en chans att ta reda på vart stenen tagit vägen.

Det här är verkligen inte ett problem jag någonsin trodde att jag skulle stå inför.

När jag kom hem skulle jag laga nåt av mina rödbetor och söcken potatis jag hade i skåpet, dessutom gick den färska laxen ut denna dag så jag ville använda den så jag skulle slippa slänga den. Men när jag öppnade paketet så luktade det apa i det och jag skar bort en stor bit under ett hål i plasten som jag inte märkt tidigare, men bakade resten i ugnen tillsammans med rotfrukterna.
Till detta serverade jag keso med tapenade (olivröra) och lite mosad fetaost. Laxen luktade och smakade lite skumt så det slutade med att jag kastade den trots allt, jag gav den inte ens till Judas eller Turre faktiskt, annars hade nog den här rätten varit helt okey även om den mest kändes som bukfyllnad.