Speed Sightseeing på ett äpple om dagen

Inte förrän på fredag morgon efter frukost såg vi hur nära havet vi faktiskt bodde, om man tittade lite åt höger från balkongen så såg man det.
Killarna bestämde sig för att ta oss en tur förbi den gamla romerska bron som vi gått över kvällen innan så att vi skulle få en chans att fota och se den i dagsljus. Jag och A hoppade ur bilen, tog några foton och sprang tillbaka igen. Men när vi precis börjat åka inser vi att det finns en marknad precis vid sidan av vägen och båda vi älskar marknader. Efter lite logiskt lirkande om att vi behövde ha mellanmål i bilen så hoppade jag och A ur igen och sen handlade vi äpplen, oliver, ost och olivolja. Jag valde ut äpplena men sen stod vi i kö jättelänge och till slut kom GF och undrade vad vi gjorde och sa att G höll på att få en hjärnblödning av stress. Jag gick och köpte oliverna och osten då medan A och GF fixade äpplena. Man får alltid smaka på varorna och det är smart av dem, det är så fina grejer att man inte kan låta bli att handla och så billigt det är jämfört med vad såna delikatesser kostar hemma!

Sen var vi åter iväg och åkte upp och ned, sida till sida på de vindlande bergsvägarna och jag och A var väldigt glada att vi inte anmält oss till cyklingen. Dagsetapper på 10 mil och en klättring på 8-13% hela dagar ibland, nej tack! Vårt illamående blev inte bättre den här dagen men vi fick i alla fall lite pauser med rakare jämnare vägar någon gång ibland. Titta på bilderna ordentligt så ser ni vägen på ferla ställen på dem och titta på bilden av navigatorn, det var en av de rakare sträckorna faktiskt, jag klarade inte av att fota när det var värre krokar.

Vi stannade för paus och lite kaffe i en bergsby, det var ett litet mysigt kafé vi hittade och vi tog en kaffe var och GF beställde en ostmacka. Det är så kul att se olikheter mellan länder, skulle man beställt det i Sverige skulle man troligtvis få en halvtorr fralla med en svettig ostskiva på, särskilt om det var sådär på ett litet kafé ute i ingenstans. Men GF blev serverad två fina, troligtvis hembakta brödskivor och 3 tjocka skivor ost av olika sorter. Jag A och GF tog varsin ostskiva och jag och A smakade på brödet också.

När vi åkte vidare öppnade jag olivpåsen och matade killarna från baksätet, jag och A kunde ju äta själva.
Framåt eftermiddagen var jag och A riktigt hungriga och vi visste ju att det skulle ta tid att stanna så vi högg in på varsitt gigantiskt äpple. Vi tog ett äpple var alla fyra i slutänden och var helt fascinerade, vi blev helt proppmätta! Jag har aldrig i hela mitt liv blivit mätt av ett äpple och inte de heller, men nu höll vi oss mätta i flera timmar. När vi kommit till ännu en by stannade vi en stund eftersom G skulle prata med ett hotell där, vi andra gick och tog en kaffe. Utanför fiket hade de ställt upp stolar och bord och en TV!Jag och GF tog en kaffe latte och slängde ned en chokladbit i den, jag var kall som sjutton, det blir rätt kyligt på kvällen även i Italien i november.

När jag satt där bredvid GF så hettade det i ansiktet däremot, men bara den sidan jag hade mot honom. Jag satte upp handen mellan oss och kände hur han strålade ut värme, det kändes nästan som att ha ett element där, skumt...

Innan vi gick tillbaka till bilen gick jag och A över vägen för att se om det vi trodde betydde tryffel på italienska faktiskt gjorde det. Jo, mycket riktigt, där var det en killa som sålde torkad Karl Johan Svamp, tryffel, ost, salami och en massa annat gott. Vi fick smaka på en tryffelost och kunde inte låta bli att köpa en varsin, vi fick runt 400 g för 100 kronor och det är ju nästan som vanlig hårdost hemma. Sen fick vi smaka på en tryffelsalami och jag var tvungen att köpa en sån också... Men sen bjöd han på ngåot som A kom på var kastanj och den var inlagd i nåt som smakade som vodka och så fårt vi gått tillräckligt långt bort så spottade jag ut den, den var helt fruktansvärt äcklig! Jag mår illa nu när jag skriver om den... Sen sprang vi till bilen där killarna väntade.
Vi stannade lite här och där och tog bilder, vi såg San Marino på håll och G pekade

ut de tre kullarna som tydligen ska vara San Marino. Sen tog vi oss tid och åkte till San Leo också, en vacker liten by mitt ute i ingenstans uppe på ett berg. Där finns en gammal borg också som var jättefin och utsikten var förstås också fantastisk.

Vi hittade en hel förfallen gård med varningskyltar om rasrisk och jäklar vad sugen jag blev att bo där.

När vi kom fram till Florens hade det varit mörkt ett bra tag och vi checkade in och sen tog jag och A en macka var eftersom middagen skulle bli ganska sen. Hon tog en toast och jag tog en bruchetta.
Medan vi åt sprang killarna runt i vild panik och letade efter de andras väskor som försvunnit någonstans på vägen till rummet med en "bell boy". Jag hade varit smart nog att inte lämna ifrån mig väskan eftersom jag hade kameran i den. Men de kom till rätta i alla fall precis då vi kom upp till rummet. Jag och A vilade en stund och sen duschade jag och gjorde iordning mig. Jag valde mot bättre vetande att ha klänning på mig trots att jag glömt att ta med mig strumpbyxor och det var iskallt ute.

Sen tog vi återigen en promenad som enligt G skulle vara 500 meter, jag gissade till 1 kilometer med tanke på vilken optimist han är, men som slutligen troligtvis närmade sig snarare 2 kilometer. Jag höll på att frysa ihjäl och det enda som värmde mig, var det faktum att killarna i bilarna som passerade mig, när jag hängde med putande rumpa från muren vid floden och fotograferade, tutade på mig i äkta italiensk anda!
Vi hittade en restaurang där det var mycket folk och därtill italienare och där beställde vi olika sorters pasta allihopa och den här gången var det högsta vinsten! Vi smakade alla på varandras och alla var goda, men som tur var tyckte alla att just deras var godast! Till förrätt delade vi på en avsmakningstallrik med italiensk fårost. Efter middagen blev det en lång, lång promenad, jag tror vi gick i 2 timmar och jag hade ju klänning utan strumpbyxor och sandaler på fötterna... det var runt 2 grader varmt och det kändes som om jag skulle frysa ihjäl. Men då kom elementet GF till undsättning, jag fick gå armkrok med honom och det underliga var att det hjälpte, fast han hade tjock jacka på sig kunde jag känna värmen stråla ut från honom...

Det roliga med det här gänget är att jag normalt sett blir lite mobbad för att jag fotar allt och alla hela tiden, men i det här gänget fotar jag inte mer än de andra faktiskt! Dessutom hade vi 5 kameror på 4 personer och så förstås en varsin smart phone med kamera...

På söndagen skulle det köras maraton i Florens och det var ju tur att det inte var på lördagen för då är det frågan om vi hade lyckats ta oss ut ur stan. Hela vårt hotell var fullt med maratonlöpare och det fanns till och med ett registrerings bord i lobbyn.

Vad gillar ni parkering förbjudet skylten och bilarna som står där, jag gillar den italienska synen på regler, de ser det mer som råd.

Vi kom till ett stort torg med en massa statyer och vackra byggnader och när vi stod där och tittade på dem hörde vi fantastisk och väldigt passande musik och det visade sig vara en dragspelare som satt runt hörnet, jag trodde faktiskt att det var något som staden hade satt ut högtalare för runt statyerna.

Vi hittade en stor domkyrka med en fantastisk port och vi kunde inte komma på om den var trä eller metall, men vi hittade nåt som troligtvis var skotthål i den... Mittemot stod en annan byggnad och den hade en gulddörr!

Vi träffade poliser, tittade på vackra broar och hittade flera samlingar av lås. De är tänkta att hålla ihop ett förhållande, man sätter ett lås tillsammans och slänger bort nyckeln.

När vi väl kom tillbaka till hotellet vid 1 var jag helt nedkyld men hotellrummet var stekande hett så det gick snabbt över.
På natten vaknade jag av att det var alldeles för varmt och tittade på vad termostaten var ställd på, 30 grader! Jag drog ned den och öppnade dörren och somnade om.