Märgben, vinbarer och legender

Så här såg min utsikt ut från hotellrummet, bra utsikt, men inte mycket att titta på... Reno kallas Den största lilla stan i världen... jag vet inte om jag skulle kalla den det, det finns inte mycket i Reno alls enligt mig och alla dessa casinos som det är känt för, de ligger så glest att det inte ens finns en riktig stadskärna.
På måndagen öppnade inte seminariet förrrän strax efter lunch så vi tog oss iväg för att handla lite på förmiddagen. Det ligger ett stort "mall" ett par mil från hotellet, utefter motorvägen och det är enkelt att ta sig till, inte för att det någonsin är särskilt besvärligt att ta sig med bil någonstans i USA, när man kommer fram finns det också gott om parkeringsplatser överallt och det kostar inget att parkera.
Jag och killarna gick åt varsitt håll för att spara tid och jag gick först till M.A.C för att handla åt syrran, sen gick jag till Lane Bryant där jag snabbt och enkelt köpte ett par snygga, svarta, "kostymbyxor". Sen gick jag in till Victorias Secret för att handla lite underkläder, men alla dessa butiker är väldigt små och de hade inte trosor i andra storlekar än medium...? Jag fick skjuta upp det tills jag var tillbaka i San Francisco.
När vi var klara med den akuta shoppingen av kläder till mötet åkte vi tillbaka till hotellet och åt lunch på Johnny Rockets som är ett retro hamburgerställe. Jag valde Grilled Cheese Sandwich, det måste jag alltid äta vid nåt tillfälle när jag är i USA.
Såhär gör de med ketchup på Johnny Rockets, J såg inte ens vad det var först, men jag antar att ni ser att det är smiley's?
Resten av dagen gick åt att prata med rätt folk om rätt saker och sen var det åter bråttom med att göra sig iordning för kvällens cocktailparty. Vi hade bestämt att vi skulle dit och synas och prata lite, men så snart det tunnades ut lite skulle vi gå och äta middag på Charlie Palmer's Steak House som fanns i casinot. Andra hade varit där tidigare och de rekommenderade det allihopa.
Jag valde grillade pilgrimsmusslor med knaperstekt fläsk till förrätt och en bit oxfilé med märgben till varmrätt. Det låter ju lite äckligt med märgben, men jag har ätit det en gång på Stallmästaregården i Stockholm och det är faktiskt rätt häftig smak på dessa. Jag är ju rätt äckelmagad och kinkig men jag gillar smaken, detta trots att det är fasansfullt fettdrypande. Men för mig är det ju läskigt tuggmotstånd som är det äcklande, inte fettet i sig och märg är inte det minsta segt, snarare geléigt...
Maten kunde ha varit bra, men jag sa inte till att min filé var för genomstekt för mig eftersom jag uppcäkte det för sent, jag trodde ju att det skulle bli bättre längre in. Det var ju orutinerat, jag brukar ju faktiskt skära i mitten för att kolla läget och nu fick jag stå mitt kast, köttet var inte alls tillagat så som jag vill ha det och lagom tills jag upptäckte det började jag redan bli mätt. Ingen idé att gnälla och sen inte kunna äta upp den nya biffen...
Jag nämnde det däremot när de hämtade tallrikarna och de insisterade på att bjuda på efterrätt, men vi var ju sprängfärdiga alla tre. Slutligen enades vi om att vi nog skulle kunna få i oss en portion sorbet på 3 personer och så blev det.

Casinot är ju pyntat för Halloween nu men så jättemycket märks det inte trots allt., men det står en pumpa utanför restaurangerna.

När vi gick igenom casinot från restaurangen hittade vi en automatiserad vinbar! Det var som en dryckesautomat alltså. Tydligen köper man ett kort med ett visst antal dollar på och sen kan man rpova en massa olika och rätt så exklusiva viner per centiliter! Själv är jag ju inte mycket för vin men D fick nåt glasartat i blicken när han kollade sortimentet.
Vi gick istället tillbaka till hörbaren där alla brukar samlas på kvällen och där träffade vi D och J, två amerikaner jag lärde känna i Reno för 3 år sedan tror jag det var. De är jättetrevliga och jag älskar att hänga med dem för de är så avslappnade och opretentiösa, J och D blev också förtjusta i dem. Efter en del luskande lyckades D till och med komma på en drink som jag gillade, han har visst jobbat som bartender någon gång under sitt liv, till det kan ni också lägga att han jobbat som påklädare av Astronauter på NASA... Ja, han kan lite av varje D och hans livglädje och humor gör mig alltid på gott humör och allt går i 190 runt honom.
Vid midnatt var alla helt slut och de droppade av mot sängarna. Jag skulle bara ta en cigg och sedan gå och lägga mig jag med och jag satt ensam i baren ett par minuter. Precis då går någon förbi på andra sidan korridoren 5-10 meter bort och jag tittar föbryllat på honom och inser att det är P, en kille jag inte sett på 5 år. Han stirrade på mig också och kom rakt fram och satte sig. Jag trodde inte att jag skulle se honom igen och var helt förbluffad, dessutom trodde jag inte att jag gjort något större intryck på honom de gånger vi träffats dittills och blev förvånad över att han kände igen mig och tll och med kom ihåg mitt namn! Han hade tydligen till och med funderat på om jag skulle vara där. Vi satt och snackade bubblande om vad som hänt sedan sist och skrattade en hel del och pratade också om den utekvällen vi hade för 5 år sedan i Reno, då vi inte lyckades hitta en öppen pub i hela stan.
Jag kände mig lite som en Groupie också när jag ville veta mera om hans"utskjutningar" han är en av bara 5 personer i världen som skjutit ut sig ur stridsflygplan 3 gånger och är lite av en legend i branschen. Men han tycks vara rätt trött på att prata om det och sist fick jag och M i alla fall se hans ärr på benen efter den sista utskjutningen, ja, som sagt, lite groupievarning...

Jag som höll på att somna sittande strax innan han kom förbi blev sittande i ytterligare 2 timmar och var plötsligt hur pigg som helst.

Men vi 2 kom jag i säng i alla fall.