Nåja, remissen är skickad, vi får väl se vad som händer, i värsta fall får jag väl betala själv men det bär emot när man faktiskt har ordentliga skäl till operation.
På eftermiddagen kom den andra läkaren från kliniken till jobbet för att ge oss influensavaccinationer. Själv får jag inte längre ta dem, eftersomjag fått allergiska reaktioner emot dem tidigare. Första gången fick jag en röd kloande fläck stor som en femkrona, året efter täckte fläcken hela området under plåstret, året efter det ett område stor som en handflata, sista året jag tog vaccinationen var det som ett brett, varmt, rött och kliande band runt hela armen som stod ut 0,5 cm ungefär. Själv tyckte jag ju att jag visste vad det var och var inte särskilt bekymrad, men mina kollegor insisterade på att jag skulle visa det för läkaren. När jag åkte ned dit blev han så imponerad att han fotade min arm och sen kallade han på syster så att hon skulle få se också. Sen sa han att jag absolut inte skulle ta fler influensavaccinationer eftersom reaktionen blev större för varje år. Det konstiga är ju att det ska vara folk överkänsliga mot ägg och fjäderfä som kan ha reaktioner mot vaccinet och hittills har jag inte märkt nåt av det.
På eftermiddagen var det dags för Grekiskalektion och jag hade verkligen ingen lust alls, jag drog mig för att sitta i kö och det dessutom utan bilstereo och jag var så trött att jag var nästan vinglig. Men efter att ha smsat med Ju och hon gett mig dåligt samvete för att jag inte ville göra detta för mig själv och lära mig grekiska så satte jag mig i bilen och hamnade på motorvägen mot stan, utan något direkt beslut i den riktningen. Men när jag precis passerat Sollentunaavfarten blev det tvärstopp. Jag satt där och udrade varför men eftersom jag inte hade tillgång till radio och därmed trafikrapporter så hade jag ingen aning om vad som var på gång. Jag pratade med kollegan C i telefon eftersom jag antog att han var på väg hem och hade radion på men inget hade sagts där. Slutligen ställde jag mig istället i kö till Kistaavfarten då jag insåg att jag aldrig skulle hinna i tid till lektionen i alla fall. Vid samma tid som jag absolut senast måste passera Järvaavfarten för att hinni i tid till lektionen kom jag jst av motorvägen i Kista och vände hemåt igen. Sen när jag börjar närma mig Väsby är det kö dit också! Men jag lyckades ta mig av vid Breddenavfarten utan några större problem och körde en omväg hem.
När jag kom hem var jag inte längre lika trött och matt, det kändes nästan som om kroppen hade försökt att varna mig för de ovanligt långa köerna genom att inte tycka att jag skulle åka. Nu satte jag igång med disken, tvätten, jag vattnade blommorna och sen dammsög jag också. Jag trivs så mycket bättre när det är fräscht hemma och alla måsten är klara. Problemet är bara att det alltid finns något måste kvar som jag inte hinner med och därför aldrig riktigt kan slappna av.
Sen stekte jag upp potatisen som blivit över från dage innan och en biff och så gjorde jag en påse bearnaisesås och ägnade resten av kvällen åt min nya Criminal Minds-säsong och lite läsning. Men jag som varit så matt och trött på eftermiddagen kunde bara inte somna och somnade inte förrän klockan 6 på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar