tisdag 1 november 2011

Hur lång kan en bro vara?

På söndagen vaknad jag vid 10.30, killarna var Jet Lagged och hade vaknat runt 5 på morgonen och tagit sig tid att ut ochj springa. Jag är äldre och klokare och såg till att tvinga mig att sova så länge som bara var möjligt. Strax efter att jag vaknat mötte killarna upp mig och eftersom de just ätit frukost följde de med mig som sällskap till Starbucks så att jag skulle kunna få tag i en sjysst kopp kaffe. När jag fått frukost tog jag och J en promenad och jag köpte en sweatshirt med San Francisco-broderi. Jag köper gärna souvenirer jag kan använda, andra saker köper jag gärna inte. På Starbucks hade jag förresten köpt en varsin "city mug" till mig och syrran, så som jag gör så fort jag kommer till en ny "Starbucks-stad". Sen gick vi vidare ned till stranden och satte oss och tittade på folk som simmade runt i bukten och på fåglar som traskade runt i sanden mellan folk som sökte efter grejer med metalldetektorer.
D hade gått tillbaka till hotellet för att packa, jag och J var redan klara med det så vi mötte upp honom strax innan det var dags för utcheckning och sen fick vi vår bil framkörd och så åkte vi mot Reno. Jag vet inte om ni känner till hur det fungerar med vad de kallar Valet Parking? Det är ju nåt vi inte alls är vana vid i Sverige och man blir ju lätt ställd när man inte vet hur saker fungerar. Jag låtsas alltid som om jag vet precis vad som hände och hur saker fungerar även om jag inte gör det och valet parking är en av de saker jag tagit reda på hur det fungerar utan att någon misstänkt att jag undrat ens en gång... Man kör helt enkelt fram till hotelldörren, börjar lasta ur sina väskor och får ofta hjälp med det då, sen frågar de om man vill ha Valet parking och man säger ja, då får man ett kvitto på att de mottagit bilen och så går man därifrån. Nästa dag när man behöver bilen säger man antingen till i receptionen eller ringer ett särskilt nummer och så körs bilen fram till dörren igen. Det kostar ibland en hel del, men om man är i en väldigt varm stat så finns en fördel till förutom att man slipper leta parkering, man får bilen framkörd sval och fin med ACn på högsta blås. Även om bilen stått i stekande hetta får man en sval och bekväm bil till dörren. En sak som är rätt störande är ju däremot att de förväntar sig dricks när de kör fram bilen även fast man betalat en jäkla massa för tjänsten, men 1-2 dollar räcker.
Vi hade ju hyrt en navigator med bilen och det var ju rätt skönt, men den villade bort oss i San Francisco innan vi kom ut ur stan, den hamnade vilse och tappade bort sig. Trots att vi alla tycks att det var viktigt att vi alla hade rätt att köra hyrbilen så blev det slutligen jag som körde hela veckan. Från början var det mitt förslag, jag har ju varit vid Lake Tahoe vid 3 tillfällen tidigare, killarna hade aldrig varit där och det är så vackert där att jag tyckte att det var bäst att jag körde så de kunde se sig omkring. De är ju inga mansgrisar så de var alldeles nöjda med arrangemanget och verkade inte ha någon vilja att köra. Vägen från san Francisco till Reno går genom Sierra Nevada-bergen och ni kan tro att det är storslaget.
Jag som ju vill fotografera allt satt helt enkelt med kameran i handen och knäppte kort i farten utan att sikta nämnvärt, men visst verkar det ha fungerat? Vi hade fått information om att det skulle ta runt 2 timmar att köra från San Francisco till Reno, men för oss tog det 6 timmar...


Vi tog "The Scenic Route", det vill säga den vackra vägen utefter Lake Tahoe och den sjön är väldigt vacker och bergen också och vägen är facinerande brant och krokig och allt är blått, väldigt blått.
Någonstans efter Sacramento stannade vi för att äta lunch på Applebee's och jag valde en Club Sandwich som var helt okey men väldigt mycket mat. Sen var vi rörande överrens om att stanna till på Starbucks för att köpa kaffe innan vi fortsatte. Jag som tänkte jag skulle vara lite modig och prova nåt nytt ångrade mig ganska snart när min Kola Frappuccino visade sig smaka mer nöt än både kaffe och kola... jag gillar ju inte nötter.
N'r vi började närma oss Reno och strax innan vi lämnad Lake Tahoe bakom oss stannade vi för rök- och kisspaus och J hittade en jättekotte som jag tror han tog med sig hem i slutänden faktiskt.



Vi körde över den långa bron (Oakland bay Bridge) från San Francisco till Oakland på vår väg till Reno också, den är enormt lång den bron, rygt 7 kilometer faktiskt och den öppnade för första gången 1936! Den öppnades 6 månader före Golden Gate bron faktiskt.
Vi var inte framme förrän strax före 19 och lagom tills vi checkat in hade vi bara tid att gå upp med väskorna och jag sminkade mig lite halvt desperat och inte särskilt omsorgsfullt och så sprang jag ned och mötte killarna för att gå till cocktailpartyt för att träffa alla delegater.

Jag kände visserligen några stycken men det var färre än vanligt tyckte jag och vi blev stående med min kompis och leverantör D en stund och sen en annan samarbetspartner som min pappa känt väldigt länge. Sen tog vi för oss lite av maten som ställts fram, den var av god kvalité.

Det kändes som om det var väldigt lite folk jämfört med vad det brukar vara och enligt D var det bara runt 400 föranmälda deltagare vilket är åtminstone 50% mindre än vanligt.

När vi ätit hade leden tunnat ut ytterligare så vi gick och satte oss i en av barerna i casinot och efter en stund hade vi sällskap av en amerikan jag känner sedan tidigare och mina Engelska kompisar P och G. Vi tog en drink tillsammans och sen gick mina klena kollegor och lade sig medan jag tittade på P och G medan de spelade lite Black Jack en stund. De bestämmer alltid en summa de får förlora per dag och sen spelar de tills den tar slut oavsett om det tar 2 minuter eller 2 timmar, det verkar vara en bra regel.

Jag kom i säng i rimlig tid.

Inga kommentarer: