Dumma jycke

På onsdagen började jag dagen med att sitta på Löwenströmska sjukhusets labb och vänta i kö på att få ta ett blodprov. Det är ett blodprov för att se allmänt hur jag mår inför återbesök på Danderyds Sjukhus i nästa vecka. Man får alltid vänta länge när man ska ta blodprov på labbet, ändå tar det inte alls särskilt lång tid när de ska ta provet på mig, men de andra är ofta där inne i upp till 10 minuter och personalen är visserligen väldigt duktiga och trevliga, men man kan inte anklaga dem för att hålla tempot uppe.

Slutligen fick jag ta mitt prov i alla fall och kom ändå senare än väntat till jobbet.

Jag hade ju köpt en födelsedagspresent till syrran när jag var i USA och därför glömde jag till och med att gratta henne nu när det faktiskt var rätt dag. Hon sa hej och tittade lite underligt på mig och ändå tog det mig en "pik" innan jag fattade och sen fnissade vi åt hur puckad jag är ibland.

På eftermiddagen var det dags för Turre att åka till tandläkaren och det skulle göras på Södra Djursjukhuset. Det tar ju ett tag att åka dit och tyvärr måste man ju köra genom stan, men just nu var det i alla fall inte rusningstrafik och vi kom dit i tid. Tandläkaren var riktigt trevlig och efter att vi pratat en stund och hon tittat på Turre så var hon ungefär lika övertygad som jag om att tänderna är hans problem och hon ville röntga och titta ordentligt på dem. Alltså bokade vi in operation och undersökning först den 6:e December eftersom det var enda dag hon hade lång tid på sig. Vi hade kunnat operera nån vecka tidigare men då hade det få bli akut och därmed inte en lika noggrann undersökning. Han har ju trots allt varit dålig i 3 år, vad kan ett par veckor hit eller dit göra för skillnad?

På hemvägen stannade jag och tankade bilen, kontrollerade däcktrycket och efterdrog muttrarna på däcken.

Strax efter att vi kommit hem tyckte Turre att det var en bra idé att pinka på kylen... en riktig utskällning fick han, jag är så jäkla trött på det där och sen bestämde jag mig för att ignorera honom, jag vill i alla fall inte ha nåt med honom att göra när han beter sig sådär. Jag lade mig på soffan en stund för att vila och somnade också, men vaknade strax senare av att han satt och stirrade på mig och pep... Jag fortsatte att ignorera honom i flera timmar och jag har aldrig sett honom så förtvivlad. Han kunde inte sova, ville inte göra något och satt bara och stirrade på mig och pep. Men nu msåte jag ju försöka få honom att förstå! Han gör det ju bara för att markera, det är inte mycket kiss och han gör det oftast precis när vi kommit in från rastning...

Eftersom jag försöker spara lite pengar nu när jag är helt pank så tittade jag i skafferiet efter mat och hittade en burk med laxbullar i citronsås. Jag gillar ju fiskbullar så jag kokade potatis och värmde bullarna och det var inte dumt alls faktiskt. Men jag kan inte påstå att det smakade lax om dem, nästa gång köper jag nog de vanliga, billigare standard-fiskbullarna i hummersås.

På kvällen var det tänkt att C skulle komma och fika och hämta grejer jag köpt åt henne i USA men hon var för trött efter jobbet som dragit ut på tiden. Jag känner precis likadant ibland och har förståelse för det, det som jag tyckte var så fint var att hon ringde och sa det. Det är så många som bara skiter i det om man inte har en exakt tid och plan för när man ska ses. Jag satt ju faktiskt och väntade på att hon skulle höra av sig och hade hon inte gjort det hade jag nog inte slappnat av på hela kvällen. Nu visste jag vad jag hade att förvänta mig och satte mig avslappnad i soffan och tittade på Criminal Minds. Jag hade just fått nya säsonger av Criminal Minds och Bones i brevlådan och det måste vara höjden av I-Landsproblem att man har svårt att bestämma sig för vilken man ska se först...