Hur förklarar man en snöhög när det inte har snöat?

På lördagen gick jag upp vid 11 ungefär och stekte ett par ägg till frukostmacka, sen åt jag frukost i godan ro medan jag väntade på att brorsan skulle höra av sig. Vi hade bestämt att vi skulle på Fotomässan i Älvsjö och han hade sagt runt 12 någon gång. Vid 12 ringde han och sa att han var ute med hunden och sen skulle komma till mig, sen skulle vi ta min bil till mässan så att jag hade någonstans att förvara Turre under tiden.
När vi kom fram till mässan vid 13 ungefär så letade vi efter parkering en stund och sen mötte vi en kille som tydligen var på väg till sin bil, för han vinkade åt oss att backa och hänga med honom. Sen stod vi och väntade medan han gick till sin bil. Men innan han satte sig i den och backade ut kom han med sin parkeringsbiljett som räckte ända till söndag morgon! Vi blev förstås jätteglada och tacksamma men det enda vi fick fram var: Tack så jättemycket! Jag hade gärna varit ändå tydligare med hur snäll jag tyckte att han var. Men de säger ju att man får tillbaka från universum det man sänder ut och jag har gjort precis som han en massa gånger och får sen tillbaka det från honom. Jag hoppas att han också får tillbaka det rätt som det är, det verkar vara så det fungerar. Vi gick runt på mässan i 2-3 timmar och jag ville främst titta i Canon-montern för att se vilket kamerahus jag ska välja nästa gång. Min systemkamera verkar ha tröttnat på livet och är tveksam till att göra sitt jobb. Efter att ha pratat en stund med en av säljarna som för övrigt var jättesöt och trevlig så är jag nog mest inställd på den dyrare 60D än 600D. Detta för att 60D är bättre skyddad mot damm och sånt och han tyckte att det var nåt för mig eftersom jag har kameran med mig på resor och i skog, öken och berg. Den kostar runt 10 000:- så det får jag vänta med, men planen är i alla fall att köpa en så småningom.

Brorsan hade en del folk han ville träffa och han fotade en kille som han brukar följa vad jag förstår. Brorsan gillar hans foton och bytte ett par ord med honom. Sen tittade vi lite på fotoutställningen men vissa foton gör mig mest irriterad, jag gillar inte att bli lurad och en del bilder är så bearbetade att de ser mer ut som målningar än bilder. När slutar ett foto att vara ett foto och istället bli en mälning? Jag vet inte, men jag tycker nog att många gått över den gränsen. Visst, de var vackra att se på en del, men foton tycker jag inte att de är.

När brorsan ville prata med lite andra människor delade vi på oss eftersom jag ville ta ett snack med Canon-folket om kompaktkameror. Jag berättade om problemen jag har haft med min kompaktkamera och vilket bemötande jag fick föraa året när jag tog upp problemet. Då var de chockade över hur dålig kameran var men konstaterade att det var ett konstruktionsfel och verkade ha inställningen: Tough luck, men du köpte helt enkelt fel kamera....
Den här killen blev chockad både över kvalitén på kameran, de inkonstruerade felen och bemötandet jag fick förra året. Men faktum var att jag nu var där för att hitta en ny kamera... Jag är mest rädd för att råka ut för samma sak igen.
Efter att ha jämfört min kamera med två andra, nyare modeller så bestämde jag mig slutligen för den lite dyrare, lite större kameran Ixus 230 någonting. När allt det var klart så kom jag på att jag ville ha ett allvädershus eller dykhus till kameran så att jag nästa gång jag snorklar eller bara vill fota turre underifrån när han simmmar eller så, kan sätta kameran i huset och fota! Då visade det sig att alla deras kompaktkameror har såna vattentäta hus som tillbehör, utom just den jag valt... Det är då faaaan! Nu vet jag inte hur jag ska göra, jag vill verkligen ha just den kameran men nu när jag kommit på att det finns såna där hus så vill jag verkligen ha det också. Varför finns det inte till just den kameran? Som plåster på såren för framförallt min nuvarande skitkamera så ville säljaren ge mig en designad Ixus-väska. Den var inte särskilt snygg, men den passar ju bra att lägga kameran och ett par kreditkort eller så i om man ska på fest, så den kan säkert komma till användning. Dessutom var ju tanken fin.

Vid det här laget hade både jag och brorsan ganska svår huvudvärk och vi bestämde oss för att skynda oss hemåt. I kassen jag hade med mig från mässan fanns främst information om fotoresor till Svalbard och andra exotiska ställen, jag skulle verkligen vilja göra nåt sånt. Tänk att resa med andra fotografer som inte tappar tålamodet när man vill ligga still och testa olika ljus, objektiv och skärpor på en blom-pistill i en halvtimme! Kolla vad vi hittade på mässparkeringen, vad kan den snön komma ifrån?
När vi kom hem åkte brorsan vidare direkt och jag stapplade in i huset, nu med migrän snarare än huvudvärk och rafsade fram sprutorna jag nästan aldrig behöver använda nu för tiden, tog en i låret och låg så still jag kunde medan medicinen verkade. En stund senare när den börjat verka somnade jag och sov i 2 timmar. När jag vaknade igen mådde jag rätt okey och gick upp och lagade fusk-carbonara, gjord på rökt skinka för det var det jag hade hemma. Den blev inte alls så god som den ser ut på bilden, den blev rätt smaklös faktiskt och jag hade svårt att äta upp min portion dessutom. En stund senare ringde jag upp J som jag smsat med tidigare i veckan, vi hade pratat om att hitta på nåt under helgen. Jag tänkte att det nog inte kunde vara särskilt bra att stanna inne en hel helg till...
Det visade sig att Js pappa fortfarande var kvar hos henne och vi sa att vi skulle häras nästa dag istället. Då såg jag på Facebook att Ju hade ont i fötterna och jag tänkte på handkitet jag fick av J och AC när de var och hälsade på förra vintern, kanske kunde det hjälpa henne?
Jag ringde henne och hon gjorde ingenting förutom att ligga på soffan och ha ont i fötterna. Så efter att jag packat matlådor av carbonararesterna så packade jag ned handkitet och sikrom och grejer i ett par kassar och sen åkte jag och Turre mot stan.
Killarna blev glada när jag kom, det känns väldigt fint. Sen masserade och fixade jag Jus fötter och det hjälpte faktiskt. Sen fixade jag rommackor till alla utom Ad som inte gillar rom. Ju fick äta sin rom på en knäckemacka eftersom hon tidvis är överkänslig mot vetemjöl, men det var visst riktigt gott det också.
Jag övertygade An att brorsan kunde få lite Nutella av honom nu när han fick sikrom av mig och det gick han med på, så alla var glada och nöjda och vi njöt av mackor och varandras sällskap.
Efter en pratstund så åkte jag hemåt vid 1, det hade varit en bra lördagskväll!
I bilen på väg hem lyssnade jag på musik i min iPod eftersom bilstereon fortfarande är paj och den stod på shuffle, jag skrattade lite för mig själv när Fredás, "I en annan del av världen" plötsligt spelades, det är min och Ju's sång, den som påminner oss om vår Barcelonaresa sommaren 1989. Jag kom fram till där på E4:an när jag lyssnade på den att vi var lika gamla då som mina gudbarn A och L är nu... ändå var det ju igår!