söndag 6 november 2011

Världens underligaste dag!

Vilken skum jäkla dag lördagen visade sig bli! Till att börja med kunde jag bara inte sova på fredagskvällen, klockan 9.30 på morgonen var jag fortfarande vaken! Jag har sällan riktiga sömnproblem så jag blir lätt stressad av det eftersom det är svårt att sova ikapp så mycket tid som man förlorar på en sån natt och jag sover ju så pass lite i veckorna att jag behöver sova ikapp på helgerna.

Slutligen slumrade jag i alla fall till, men ett sånt där slummer som gör att man inte tror att man har sovit alls, man känner sig vaken hela tiden det är bara det att tiden går lite fortare.

När jag väl kom upp vid 14 pratade jag med Ju för att se om vi skulle besöka kyrkogården tillsammans och det kom vi överrens om att göra så vid 16.30 möttes vi upp på Hammarby Kyrkogård.
Först gick vi till Jus föräldrar och sen till min väninna S för att tända ett ljus, någon krans hade vi inte med oss för tidigare år har det redan funnits det när jag kommit dit och det har blivit lite trångt. Jag och Ju har varit tillsammans många gånger vid de gravar hon besöker och de jag besöker och de vi besöker tillsammans.
Vi går in där S ligger och tittar oss förvirrat omkring... hon och hennes man finns inte där...
Först blev jag ju osäker på om jag gått fel, men jag tyckte jag kände igen namnen på stenarna runt omkring och Ju har varit med dit många gånger och var också rätt säker på att vi gått rätt. Men nån som är död kan väl inte bara ta sin sten under armen och gå iväg?

När vi tittat runt på de närliggande raderna ringde jag slutligen hennes svägerska i Finland och frågade vart hon tagit vägen. Efter en stund fick jag prata med hennes bror och han hade ingen aning om vad som hänt och han var ju rätt säker på att jag inte gått fel, jag har ju varit där så många gånger tidigare och har alltid hittat graven och den tomma platsen vi hittade låg ju precis där jag trodde att graven skulle vara.
Vi bestämde att jag skulle ordna med ett nummer till församlingen på måndagen så att hennes bror kunde ringa dit och kolla vad som hänt. Jag misstänkte att hennes mans brorsson som är en rätt vidrig person stod bakom allt detta och vi tog en tur till hans föräldrars grav för att se om han skött om den som han skulle, den var också borta! Nu var jag ju ganska övertygad om att allt var hans fel men jag kunde för mitt liv inte förstå hur en grav kan bli bortplockad...

Ljusen för S och mina morföräldrar som ligger på en annan kyrkogård ställde vi istället i minneslunden. Som tur hade jag roliga saker att göra som fick mig att skingra tankarna och jag åkte hem för att duscha och hämta smink och kläder och sen skulle både jag och Ju till syrran.
Jag tog med en matlåda var till mig och Ju, innehållande min goda fiskgratäng och sen åkte jag till syrran. Hon tycker visserligen att det är kul att hålla på med sminkningar och effekter men nog var det väldigt snällt av henne att lägga en massa tid på att fixa mig så att jag kunde vara "fin" till kvällens Halloweenparty på Tudor Arms?
Först sminkade hon mina ögon och sen limmade hon fast blixtlåset som hon preppat med latex från pannan ned till bröstet på mig, sen sminkade hon bort skarvarna och så kom vi fram till att det var coolare att vara en cyborg än en blodig zombie och så gjorde hon metall runt munnen på mig och skuggade sidorna, till sist satte hon fast lösögonfransar så att jag med sminkningen, håret och kläderna slutligen blev en Rockabilly Cyborg. Totalt tog det syrran 3½ timme och en jäkla massa jobb, men jag var såååå nöjd!
Efter att ha värmt och ätit min matlåda tackade jag syrran och stapplade ut på den ojämna stengången i de rosa platådojjorna från Thailand jag fått av Ju för några veckor sedan. Sen körde jag in till Tudor ensam eftersom kusinen som jag hoppades skulle följa med inte kunde. Det var lite nervöst, särskilt när jag skulle gå från bilen till puben...

När jag kom runt hörnet och blev synlig för de som var ute och rökte gick det som en skälvning genom folksamlingen och alla vände sig om en efter en och stirrade på mig med tappade hakor.
Det tog säkerligen 20 minuter för mig att ens ta mig in genom dörren eftersom alla skulle titta, känna, fråga och till och med fota sig tillsammans med mig som om jag var en filmstjärna! Nu snackar vi om folk jag inte känner! När jag kom in genom dörren backade vakten B och rös till när han såg mig och sen stod alla i hela puben och stirrade, vinkade eller log och skrattade åt mitt håll och jag blev så generad att jag inte riktigt visste vart jag skulle titta och strax senare gick jag ut för att röka igen för att komma ifrån alla blickar. Men sen blev det mer lagom och folk kom fram en och en eller i mindre grupper och pratade med mig, gav mig och syrran komplimanger för idé och jobb och bara klappade mig på axeln eller fotade mig och jag har aldrig känt mig mer som en filmstjärna. Det är bara killar osm jobbar i baren på Tudor så när som på en tjej, J. Killarna var dagen till ära utklädda till tjejer allihopa så J fick helt enkelt vara kille, fast jag hoppas innerligt att vi tjejer inte ser så fnaskiga ut som killarna gjorde...

Slutligen blev det dags för prisutdelning i tävlingen om bästa utklädning och trots att K vunnit 5 år i rad så sa hon att hon tyckte att jag måste vinna annars var det fel och när bedömningen var klar så vann jag faktiskt! Sminkningen var så mycket bättre än vad som syns på bilderna, kameran gör att det blänker i skravar och sånt som faktiskt inte syntes i pubmörktret. När Tudor stängde åkte jag och 6 andra utklädda tjejer till Dubliner och denna kväll gick alla utklädda Tudor-gäster in gratis där och redan innan vi kom in så började allt om igen och folk stod inne i puben och pekade och vinkade redan innan jag kommit in genom dörren och sen kom unga, snygga killar fram till mig hela kvällen och tittade helt fascinerat på mig och pratade med mig och fotade. Innan kvällen var slut tror jag faktiskt att 40-50 främmande människor fotat mig, många vid sidan om mig med armen om mig....

Mina fötter var lite trötta och jag ville gärna komma ifrån alla blickar ett tag så när jag blev bjuden att sitta med ett gäng killar i min ålder ungefär så satte jag mig där och en av dem visade sig vara väldigt trevlig och vi hade ganska djupa diskussioner emellanåt och jag har svårt att fatta att han kunde prata seriöst med mig så som jag såg ut...
Vid 3 åkte jag hemåt och sen blev det att ta tag i avsminkningen, kolla vad larvigt det såg ut när jag bara tagit bort blixtlåset. Det gjorde för övrigt lite ont eftersom jag hellre bara drog loss det än att lägga en massa tid på det, så när jag jag tvättat rent ansiktet såg jag ungt och fräscht rosig ut, eller hur?




Jag kom i säng vid 5 och då var jag rätt sliten efter den långa dagen som jag inte ens sovit ordentligt inför, men attans vad kul jag hade haft. Det är så man undrar om man borde gå ut så där oftare, vilken fantastisk uppmärksamhet jag fick!, allt annat än osynlig denna kväll!

Inga kommentarer: