Rena grekiskan

På torsdagen ringde Turres tandläkare igen, hon ville så gärna att vi kom på ett återbesök för att kolla läkningen och att det inte blivit inflammerat. Jag hade bett om en ny tid istället för den de bokat 8.15 på torsdagsmorgonen och när tandsköterskan ringde på tisdagen så ställde vi in den och sa att tandläkaren fick ringa om hon ville annorlunda. Jag vill helt enkelt inte åka till Kungens Kurva i rusningstrafik på morgonen, det räcker med att det är så långt att köra i alla fall. Jag hade bett att få komma på eftermiddagen istället men enligt tandläkarens kollegor skulle hon vara upptagen hela eftetrmiddagen, men nu sa hon att hon kunde avbryta sina möten för ett kort besök, bara vi kom. Vid 14.45 åkte jag från jobbet, det tar ungefär 30 minuter att köra dit och jag räknade med att det i värsta fall kunde ta det dubbla. När klockan var 15.45 var jag tvungen att ringa till sjukhuset, tandläkaren hade sagt att hon slutade klockan 16 och ville att jag kom innan dess, nu var jag bara vid Tomteboda... Konstigt nog släppte köerna nästan helt precis efter att jag ringt dem och hon lovat att stanna och vänta på oss.
Klockan var bara ett par minuter över när vi kom in genom dörren och hon mötte oss strax efter och tog in oss i ett undersökningsrum. Jag hade sagt till henne när de lade in Turre att de skulle vara lite försiktiga med honom, att han aldrig bitit någon men att han är väldigt osäker och så. Nu visade det sig att hon blivit riktigt rädd för honom av det och jag fick både hålla honom och visa henne munnen för hon ville inte komma i närheten. Det är ett bra sätt att skrämma Turre att bete sig så stressat och osäkert och sen tryckte hon topz ganska hårt mot sårytan för att se om det kom var eller nåt sånt, så sen morrade han åt henne och då tyckte hon ju att hon fått bevis på att han är farlig. Ingen av de andra som jobbar där har någonsin varit rädda och han har heller aldrig haft några problem med dem, han gillar de till och med bättre än andra främlingar. Nåja, man kan ju inte rå för att man är rädd och hon är ju snäll och kompetent och det var lite gulligt att hon med allvarlig ärlighet sa att det var skönt att se att det läkte så fint, så nu skulle hon ju kunna sova igen på nätterna.
Ja, jag tror faktiskt att hon menade allvar.
Tänk vad söta de är på det där sjukhuset, de gillar ju verkligen djur!
Det låter kanske liet konstigt att veterinärer och djurskötare inte skulle göra det, men så har vi alltid bemötts innan vi kom till Södra Djursjukhuset.
Vid 16.30 kom jag iväg och nu var det ju dags för grekiska inne i stan och jag antog att det var bråttom, visst måste det vara köer åt båda håll in till stan? Nej, se det är det inte, 20 minuter senare parkerade jag utanför Medborgarhuset vid Norrtull, det hade rullat på jättebra.
På grekiskan var det ju visserligen kul att träffa alla igen, men jag får prestationsångest när de andra som inte hade samma goda förutsättningar från början har mycket lättare än jag nu. Jag har inte ork att plugga de gånger då jag faktiskt har tid och det fastnar inte ordentligt. Jag förstår precis allt som K förklarar för oss, men att minnas det i en "skarp" situation är en helt annan sak. Det går fort framåt och jag blir helt blockerad av stress när jag ombeds sätta ihop meningar eller översätta nåt från svenska till grekiska och A sitter bakom mig, jag sitter med sidan mot henne och hon sufflerar mig då och då och jag känner mig korkad men tacksam för hjälpen.
Plötsligt släppte det däremot. Vi skulle läsa en nu text och jag förstod det mesta redan medan vi läste den vilket är rätt ovanligt och då känns det som om jag har ett bättre grepp om allt.
På grund av ångesten brukar jag fly fältet så snart lektionen är slut, men nu var jag till och med kvar ett par minuter och pratade med A innan jag åkte hem.
När jag kom hem diskade jag upp i köket och sen böev det en lugn kväll, först framför kaminen och sen framför tv:n och Criminal Minds.