Fjärilar i magen

När vi vaknade på torsdagen var det lite regnigt men det klarnade upp igen senare på dagen. Vid lunchtid var det några som satt i stora huset och jobbade och plötsligt blåste det upp och det blev en liten tromb och pang, en av markisarmarna, en ganska tung och stark aluminiumprofil hade släppt från markisen och farit nedåt. Hade någon varit i närheten vågar jag inte tänka vad som kunde ha hänt. Även om naturkrafterna fascinerar mig så blir jag lite matt, det kunde ha gått illa och nu måste någon dessutom ta tag i att få det lagat.
Någon upptäckte att tre av de som satt bredvid varandra under dagen råkade ha randiga tröjor allihopa, jag hade inte sett det men när de påtalat det så måste jag erkänna att det såg rätt kul ut.

På lunchen fortsatte jag att välja ut bilder och lägga kopior av dem i en särskild mapp, det blev svårare och svårare kändes det som, dessutom började jag nu få nervösa ilningar i magen. Det är värre att visa bilder för folk vars åsikt faktiskt gör skillnad för mig och med dessa kreativa, konstnärliga och intelligenta människor så kände jag att jag faktiskt brydde mig om vad de tyckte. Jag visste att de inte skulle vara elaka, det finns liksom inte i dem. Men jag var mer rädd att det skulle bli pinsam tystnad medan de försökte hitta något snällt att säga...
På eftermiddagen satt vi återigen ute och jobbade så mycket som möjligt.

Så på kvällen sen blev det dags att visa upp bilderna jag valt ut, vissa hade valt att göra annat under kvällen men de flesta var på plats. Jag hade valt ut 200 bilder och det var inget medvetet tal, det råkade bara blir så. Sen satte jag datorn på bildspel och så satte jag mig så att jag också såg, jag har ju aldrig sett mina bilder i större format. Till min lycka fick vissa av bilderna några spontana ohh och ahh vilket man förstås hoppas på och flera av dem jag varit osäker på var faktiskt publikens favoriter.

Det kändes väldigt bra efteråt särskilt som det var någon som undrade innan vad för typ av bilder det skulle vara. Jag fick en uppfattning om att vissa var oroliga för att det skulle vara privata fest- eller semesterbilder och inte av något allmänt värde. Jag upplevde att de flesta var nöjda och därmed var jag det och nu kände jag mig mycket lugnare.

De där porträtten jag så gärna ville visa och aldrig hade vågat visa utan att G sagt att han ville se dem, de var faktiskt favoriterna för många.

Sen tog vi oss åter ned till bastun för en sista myskväll med öppen brasa. Den här kvällen hade vi bestämt oss för att läsa eller berätta något valfritt och jag öppnade med att läsa en uppsats jag skrev i gymnasiet som jag själv gillar väldigt mycket, men den är väldigt tung. Jag är osäker på om tystnaden som följde berodde på att folk inte riktigt tyckte om den eller om det var just för att den var så tung. Jag fick ingen kommentar alls.

Senare när det blev tyst en längre stund berättade jag om mina föräldrars vänner i Australien och hur de hållt kontakten i 40 år och hur kanske min och deras dotters kontakt kommer att hålla lika länge och hur lika och olika hon och jag är.

Efter att vi brytit upp blev jag K och S kvar utanför bastun med några tjejer som kommit dit under dagen för en annan kurs och vi pratade en stund innan vi lyckades slita oss. Sen när vi gick förbi stora huset såg vi att det lysta och att C och M satt där och pratade så då satte vi oss med dem och sen hade vi väldigt trevlig och kom i säng relativt sent jämfört med de andra kvällarna.