Dödliga sår och några som svider

På lördagen gick jag upp 8.45 ungefär och smsade med Ju för att se om vi skulle göra Zombie Walk 2011, eller inte. När jag vaknade låg Judas och sov i sängen och det gav mig en hint om att det fortfarande regnade. Vi kom trots allt fram till att vi skulle chansa och ses hos N så snart som möjligt. Vi bestämde att det skulle bli av ungefär 9.02, 9.25 var jag utanför dörren på väg till stan. Då hade jag hunnit leta upp passande kläder och gjort mitt frappé. Innan jag åkte ut på E4.an åkte jag till konditoriet och köpte en macka som jag åt på vägen. Det tog ett tag att hitta själva huset som n bor i trots att jag hade navigator, siffran satt på en fönsterruta och det var helt mörkt bakom och siffran var svart. Den syntes inte förrän jag hade parkerat och gått nästan ända fram till dörren. Sätter man inte en stor siffra på väggen på ett lägenhetshus?

När jag skulle kolla var i huset hon bodde hittade jag denna person på listan:

Hmmm, hur kan man vara döpt till nåt sånt?

När jag kom dit vara alla andra på plats och syrran var där som sminkörproffs. Hon är verkligen jätteduktig på att sminka och kan även göra sår och bölder och sånt.

Hon sminkade oss en i taget och hann klart i god tid så vi kunde komma iväg.

Hela tiden regnade det och vi bestämde oss för att ta bilarna för att komma dit så fort som möjligt och förhoppningsvis så torra som möjligt. Lagom tills vi är på plats, har hittat parkering sent om sider och kliver ur bilen är det som att trycka på en knapp och regnet upphör nästan på sekunden... Vi tog oss upp på kullen i Observatorielunden och väntade där med en massa andra zombies.

Väl där tog vi tag i att bloda ned oss ordentligt, blodet är riktigt gott faktiskt men man får passa sig så man inte får i sig för mycket då blir man sockerhög och illamående. Det var N som gjort blod åt oss allihopa det består av sirap, kakao och röd karamellfärg. När vi började bli ordentligt sena och jag just fått veta hur långt vi skulle gå och när vi kunde förvänta oss att vara tillbaka till bilarna då började jag bli lite stressad över Turre. Han hade sutti i bilen rätt länge redan och om han inte fick komma ut nu så skulle han få sitta med benen i kors innan vi var tillbaka. Jag lämnade de andra och gick tillbaka till bilen, tog ut Turre och hann tillbaka innan de gått ifrån mig. Detta trots att jag fått stanna och posera för några fotografer på vägen. Sen började vi halta och hasa oss iväg med resten av gänget, det var nog runt 1000 personer eller nåt. vi var väldigt många i alla fall. Undrar ni varför vi går upp tidigt en lördag och lägger ned så mycket jobb på att se ut som zombies och tror ni kanske att det har någon djupare mening? Det har det inte, man gör det för att det är roligt!

http://lista.se/listor/de-roligaste-sakerna-med-stockholms-zombie-walk-1317

Vi hasade i alla fall ned på Drottninggatan, Sergelgatan, ned på plattan vid Sergelstorg, Drottninggatan igen, Gamla Stan, Slussen och sen Söder hela vägen till Medborgarplatsen där vi alla fick stanna i omgångar för att inte gå mot rött ljus vid övergångsstället... Vi gick i ungefär 2½ timme och det hade nog gått alldeles utmärkt om jag inte tagit ett par skor som jag vet att jag brukar få skavsår av. Jag har inte haft dem på minst ett år men höll tummarna för att det skulle gå eftersom de inte satt åt där de gjorde förr. Men nej, mina dödliga sår i ansiktet var en barnlek jämfört med de blåsor och blödande sår jag fick på fötterna...

När vi kom till Medborgarplatsen tog vi tunnelbanan till bilarna, men J och barnen åkte före hem till Ju och vi fortsatte till bilarna. Vi satte oss en stund i närheten av biblioteket på Sveavägen och när jag lämnade Ju där för att be om en plastkasse på Pressbyrån och för att köpa en Red Bull åt oss så bad en turist om att få fota henne.

Sen lagom tills vi skulle gå vidare mot bilarna kom N, hennes kompis och deras barn, dem hade vi inte sett på ett tag och vi tog sällskap mot bilarna. Vid det här laget gick jag barfota men det var inte mycket bättre för då gjorde det ju bara ont under fötterna istället, jag minns när man var liten och gick barfota hela somrarna, då gjorde det inte ont i fotsulorna minsann.

De andra gick vidare och jag och ju delade på Red Bullen innan vi tog varsin bil och skiljdes åt. Det vi tyckte hade varit häftigast var det faktum att det var väldigt många ungdomar med i tåget och alla uppförde sig exemplariskt! Ingen nedskräpning, inga bråk, ingen förstörelse och ingen alkohol, tänk om fler ägnade sig åt såna här barnsliga lekar istället för det som anses häftigt. En del stör sig till och med på att folk klär ut sig till zombies och går ut på stan, vem skadar de?

När jag åkte hemåt insåg jag snart att jag var tungen att gå in på Ica för att handla kräftor, jag är ju för lat för att åka hem, tvätta av mig och sen åka tillbaka in till Väsby. Jag kom fram till att jag hellre skäms än att åka fram och tillbaka. Jag åkte till Ica Format vid Infra City och de billigaste kräftorna de hade kostade 189:- / kg! De hade helt slut på Icas kräftor... Jag åkte vidare till Ica Supermarket istället och där hade de Icas kräftor för runt 90:- / kg. Rätt stor skillnad. Jag skämdes för att se ut som jag gjorde när jag var utanfär sammanhanget och helt ensam och jag gick snabbt och undvek ögonkontakt. Jag vet ju hur folk stör sig om de tror att man gör sig häftig... Några barn som tittade på mig med stora ögon och fnissade lite log jag mot däremot. På andra Ica sprang jag på mina föräldrars granne och fick förklara vad jag gjorde.

Sen åkte jag till mamma för att visa sminkningen och så åkte jag hem. Jag tänkte visa grannbarnen hur jag såg ut och gick upp till dem, men bara mormor var hemma, resten av familjen hade åkt på semester. Hon fotade mig för att skicka till dem och jag gick ned och tog tag i att sminka av mig.

Det tog ett tag att bli av med allt vax och oljigt smink men till slut var jag ren nog att hoppa in i duschen, jag hade blod överallt och luktade mättat av choklad från det hemmagjorda blodet.

Sen var jag helt slut av allt som hänt och den lilla sömn jag fått under natten och jag gick och lade mig för att sova "en stund" det råkade visst bli 2 timmar och då fick jag kämpa för att vakna.

Resten av kvällen bestämde jag mig för att spendera hemma i lugn och ro och jag åt kräftor och tittade på Numb3rs. Mina blåsor hade jag problem med, jag kunde bara inte hitta några plåster. Jag vet att jag har en massa plåster men var är de då? Jag skulle inte ha städat i medicinskåpet... Så fort Turre ville att jag skulle sparka på nån leksak åt honom började det blöda igen och inte lite kan jag lova, det droppade på golvet till och med.

Jag skickade meddelande på Facebook till en bekant som stulit en av mina bilder och satt i sitt eget album där. man måste ju till och med kryssa i en ruta att man har rättigheterna till bilden när man laddar upp den. Varför struntar så många i sånt? Det här är dessutom en bild som jag tycker väldigt mycket om och jag vill inte att den sprids på Internet utan att jag får betalt och kredit för den. Om

det nu var så att han bara ville att fler skulle få se den så kunde han ju ha länkat till min bild. Vad gör man med sånt här? Jag har bett honom att ta bort den från sitt album och han blir sur på mig och den ligger fortfarande kvar. Vi har dessutom haft samma diskussion förr. Hur kan jag bli "the bad guy" när det är han som stjäl från mig?