måndag 1 augusti 2011

Vilka fantastiska ekipage!

På lördagen väckte AC mig klockan 8, hon var tvungen att flytta husbilen ned till maratonbanan eftersom den skulle användas som sekretariat och hennes säte var under min brits så man kan inte ligga där, den behöver fällas upp. Jag hoppade in i bilen och åkte och handlade smör eftersom jag glömt det dagen innan och när jag kom tillbaka gjorde jag frappé och ett par mackor och gick sen till maratonbanan lagom tills förlöparparet kom förbi. Jag och S försökte komma fram till när syrran och svågern skulle komma förbi och jag började bli riktigt orolig innan de slutligen kom, jag vet inte om jag var nervös, men trots att deras var det enda ekipage jag fotade i alla hinder, så var det dem jag hade sämst foton på i slutänden...


Efter en stund orkade jag inte hatta fram och tillbaka mellan hindren något mer och eftersom S lämnade sin stol till mig när hon gick för att hjälpa till med Venar så satt jag vid ett och samma hinder större delen av dagen sen.
Det var väldigt mörkt och molnigt och det passar ju hästarna väldigt bra och kuskarna som slipper bli bländade och varma, men för mig var det svårt att fota, det var så mörkt att mitt objektiv som inte har så bra ljustal hade lite problem och jag var tvungen att köra på ISO 800 för att det skulle fungera. Det går så fort för ekipagen i hindren att det är svårt att få till det, var och varannan bild är dålig, med antingen kusken eller hästarnas huvud bakom en trädstam. Men det är cokså en av de roligaste grenarna att fota, det är så häftig kontakt mellan häst och kusk och det svindlar när man inser att hästarna litar så blint på sin kusk, större delen av tiden har ju hästen ingen aning om vart den är på väg, den bara springer dit kusken visar den och det i halvbrytande fart. Jag satt i min stol i 7 timmar och det blev riktigt kallt emellanåt, men det var värt det, vilka hästar! Vilka kuskar! Vilka medhjälpare! Jag har aldrig varit på en komplett körtävling tidigare och inte nog med att man ser hästar av alla raser och korsningar, de är det bästa de kan vara också. Russen, shettisarna, welsharna, nordsvenskarna, ja alla dessa raser, de är utomordentliga rasrepresentanter. De är tränade för sin uppgift och är i lysande form, de är dessutom välskötta, rena och glada. Jag har aldrig i någon annan gren sett en så homogen kvalité på ekipagen! Man hittade också lite annorlunda hästar i gruppen, det fanns till exempel en häst som var korsning mellan Ardenner och Varmblodig Travare, det fanns Norsvensk-Halvblod, Hackney och det fanns till och med en renrasig varmblodstravare som dessutom sprungit in en hel del på banan i sitt tidigare liv. Alla dessa hästar är också helt accepterade i gruppen och ingen tittar snett på någon. Snarare hör man folk tala väl om varandra och varandras hästar, jag hörde till exempel flera nämna den killen ni ser med fuxparet på bilden med stugan och hur de talade om vilken fantastisk hästmänniska han är och hur god hand han har med djur. Sen det faktum att alla jag pratade med var jättetrevliga, det gör förstås allt ännu bättre.
När klassen äntligen var klar gick jag tillbaka till stallarna och kafeterian med en av mina nyfunna bekanta och sen gick jag till husbilen och vilade en stund. Efter denna tunga dag hade jag lite ont i huvudet. Denna gång slocknade jag direkt och sov i nästan 2 timmar. AC väckte mig 18.55, vi skulle vara på kuskmiddag 19. Vi satte oss i bilen och åkt ned till middagen, jag ville ha med bilen så jag snabbt kunde ta mig tillbaka till fodringen om det blev sent. Stämningen var på topp och vi hamnade vid samma bord som de trevliga människorna som gör Tidaholmsvagnarna http://www.tidaholmsvagnar.se/ de var jättegulliga och vi hade trevligt. Sen åkte jag iväg och fodrade och strax efter att jag börjat kolla igenom dagens bildskörd på datorn så dök tjejerna upp och vi snackade lite och tittade på bilderna.





På bilden med de svarta Frieserhästarna, den med en kusk klädd i grönt, ser ni att det är två hästar på den bilden? Det ser mer ut som om det är en bild på Sleipner om ni tittar närmare, det är så gott som omöjligt att de att det är två hästar framför den vagnen... Hoppas att ni uppskattar bildkavalkaden.


























1 kommentar:

Anonym sa...

Finfina bilder TACK! Ja "riktig" körtävling är roligt att vara på. Jag var med Karin på NM i Finland för 2 år sedan och hängde en hel del med Tidaholmarna. Landslaget var så roligt och proffsiga. Alla har olika raser och tävlar på samma villkor. Borde vara mer av det på TV istället för ridning där det bara är en gren i taget... Nej - det skulle vara mer hästar över huvud taget! :)
//Evamaria