På eftermiddagen ringde de från Huddinge Sjukhus och erbjöd mig ännu en gång en återbudstid för att operera min näsa. Jag har ju sällan nåt planerat men sist kunde jag ju inte eftersom jag sett så fram emot S och A's bröllop och jag skulle ha opererats bara några dagar innan och det funkade ju inte. Den här gången erbjöd de mig e
n tid 2 dagar innan S kommer från Australien för att hälsa på och för att gå på Dolly Parton konsert. Jag kan ju inte vara halvgroggy, sönderslagen och matt när hon är här, jag måste ju visa henne runt.
Jag var alltså tvungen att än en gång tacka nej, men tänk att de verkligen ringer och erbjuder det, det gillar jag. Förhoppningsvis kan jag tacka ja nästa gång de ringer.
Sen körde jag in mot stan för andra och sista dagen på vår surfkurs. Jag kan inte säga att jag direkt såg fram emot det, det hade ju inte gått lysande kvällen innan, men skam den som ger sig. Alltså såg jag än en gång till att parkera Turre i skuggan och så promenerade jag mot Rålambshovsparken, Ju mötte mig en bit på vägen.
Vi fick ännu en genomgång av teori, nu lite om hur man går upp mot vinden och sånt. Jag fick hjälp ned med min bräda eftersom den var så tung och jag hade undrat om jag kunde få låna hans skateboard. Han ville tydligen inte låna ut den för han sa att jag skulle ta seglet och så skulle han ta ned brädan. Lagom tills jag precis kommit ned med seglet kom han åkandes med brädan under armen ned för backen... jag blev rätt förvånad över med vilken lätthet han hanterade den och jag önskade att jag bett om hjälp dagen innan. Han hjälpte mig ut i vattnet med brädan och sa åt mig att sätta igång direkt. Jag var nog i vattnet åtminstone 20 minuter innan nästa bräda lades i, jag fick ett stort försprång. Jag bestämde mig för att simma ut ordentligt den här gången redan från början så att jag förhoppningsvis skulle slippa simma så mycket totalt. Det fungerade faktiskt rätt bra och det var ju lite bättre vind därute. Jag seglade plötsligt iväg en bra bit och stod relativt stadigt under tiden. Sen tänkte jag att jag skulle försöka mig på de nya manövrarna han försökt att lära oss och det gick sådär i början men efter ett tag gick det bättre. Men sen hamnade jag inne vid stranden igen och kom inte ut. Även denna dag fick vi vänta alldeles för länge på vår instruktör och det var lite synd för när han väl dök upp gav han mig instruktioner så att jag genast lyckades segla mig ur min lilla knipa.
Plötsligt lyckades jag istället bara segla utåt, det som egentligen ska vara svårast men jag hade gott om tid att prova mig fram med seglet eftersom det inte blåste så hårt och min balans hade förbättrats. Jag ramlade inte i många gånger alls under dagen men fick släppa seglet några gånger för att hålla balansen. Men på det stora hela, oj vilken skillnad från dagen innan. Dessutom slapp jag mycket riktigt att simma så mycket och med lite intruktioner gick det ju bättre och kombinationen ordentlig lunch och mindre simning gjorde att blodsockret höll sig på en behaglig nivå men attans vad jag blev törstig. Vi hade druckit vatten innan vi gick ut och lagom tills vi kom upp igen klibbade läpparna fast vid tänderna och jag hade ingen saliv kvar alls. När vi kom upp hällde jag och Ju i oss det som var kvar av hennes vatten plus lite extra som vi fick av instruktören. Jag hade inte hittat någonstans att fylla min flaska och vi hade ju inte ens tömt en tillsammans dagen innan... nu räckte inte 1 plus lite till och vi var vråltörstiga.
Vi fick ännu en genomgång av teori, nu lite om hur man går upp mot vinden och sånt. Jag fick hjälp ned med min bräda eftersom den var så tung och jag hade undrat om jag kunde få låna hans skateboard. Han ville tydligen inte låna ut den för han sa att jag skulle ta seglet och så skulle han ta ned brädan. Lagom tills jag precis kommit ned med seglet kom han åkandes med brädan under armen ned för backen... jag blev rätt förvånad över med vilken lätthet han hanterade den och jag önskade att jag bett om hjälp dagen innan. Han hjälpte mig ut i vattnet med brädan och sa åt mig att sätta igång direkt. Jag var nog i vattnet åtminstone 20 minuter innan nästa bräda lades i, jag fick ett stort försprång. Jag bestämde mig för att simma ut ordentligt den här gången redan från början så att jag förhoppningsvis skulle slippa simma så mycket totalt. Det fungerade faktiskt rätt bra och det var ju lite bättre vind därute. Jag seglade plötsligt iväg en bra bit och stod relativt stadigt under tiden. Sen tänkte jag att jag skulle försöka mig på de nya manövrarna han försökt att lära oss och det gick sådär i början men efter ett tag gick det bättre. Men sen hamnade jag inne vid stranden igen och kom inte ut. Även denna dag fick vi vänta alldeles för länge på vår instruktör och det var lite synd för när han väl dök upp gav han mig instruktioner så att jag genast lyckades segla mig ur min lilla knipa.
Plötsligt lyckades jag istället bara segla utåt, det som egentligen ska vara svårast men jag hade gott om tid att prova mig fram med seglet eftersom det inte blåste så hårt och min balans hade förbättrats. Jag ramlade inte i många gånger alls under dagen men fick släppa seglet några gånger för att hålla balansen. Men på det stora hela, oj vilken skillnad från dagen innan. Dessutom slapp jag mycket riktigt att simma så mycket och med lite intruktioner gick det ju bättre och kombinationen ordentlig lunch och mindre simning gjorde att blodsockret höll sig på en behaglig nivå men attans vad jag blev törstig. Vi hade druckit vatten innan vi gick ut och lagom tills vi kom upp igen klibbade läpparna fast vid tänderna och jag hade ingen saliv kvar alls. När vi kom upp hällde jag och Ju i oss det som var kvar av hennes vatten plus lite extra som vi fick av instruktören. Jag hade inte hittat någonstans att fylla min flaska och vi hade ju inte ens tömt en tillsammans dagen innan... nu räckte inte 1 plus lite till och vi var vråltörstiga.
Vi tog med oss en av de andra tjejerna och gick till boulebar där vi tog en varsin cola och ett glas vatten, det slank ned kvickt kan jag lova. Sen satt vi och pratade en stund, det var ju inte som om vi egentligen haft mycket tid för det trots att vi umgåtts två hela eftermiddagar.
Sen åkte jag hem och åt edamamebönor till middag och kom i säng vid midnatt men slutligen gav jag upp, jag kunde bara inte somna. Så då läste jag ut Da Vincikoden på min Kindle och så blrjade jag på The Spooks Apprentice och somnade vid 2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar