Om du tar mitt huvud så tar jag dina klor...

På onsdagen var jag tvungen att packa ihop grejer för eftermiddagens vindsurfingkurs innan jag åkte till jobbet, mn efter att ha gjort det och fixat mitt kaffe åkte jag till konditoriet och köpte en macka. Oj, det blev en lyxig räkmacka till frukost. Jag visste inte då att det skulle ställa till det för mig resten av dagen...
Efter jobbet åkte jag till posten och hämtade ut ett värdebrev som visade sig vara biljetterna till Ljust och Fräscht som jag köpt till alla anställda inför hösten/vintern. Jag hämtade också resten av posten, jag är ju den enda som jobbar den här veckan. Dessvärre var jag ju nu tvungen att ta med mig allt detta in till stan och gömma det i bilen och hoppas på att ingen gjorde inbrott och hittade det. Inte så kul att bli av med 32000:- i biljetter. Sen kan jag ju aldrig låta bli att vara oroad för min e-book om jag lämnad den i bilen, oavsett om jag gömt den bra eller inte. Varför jag är så orolig vet jag inte, så attans dyr är den ju inte (1500:-).
Ju hade tagit reda på var närmaste parkeringshus var till Rålambshovsparken, vi behövde ställa min bil i ett garage för att vara säkra på att inte steka Turre medan vi var på kurs.

Men när jag skulle till Ju's jobb för att byta om, lämna kräftorna och hämta henne, då hittade jag parkering på deras gata som jag trodde skulle hålla sig i skuggan. Jag har tyvärr lite svårt med det där var solen går pp och ned... men nog skulle solen fortsätta in bakom huset? För säkerhets skulle frågade jag två olika killar om jag tänkte rätt och att solen skulle gå ned bakom huset och de sa att så var det nog. När jag gått en promenad med Turre runt kvarteret och gick in till Ju så kollad ejag var stolen stod i förhållande till en stolpe och när vi gick därifrån runt 20 minuter senare hade den mycket riktigt flyttat sig i förväntad riktning. Det var ju bättre för mig eftersom jag bara behövde betala 17:- för parkering och dessutom faktiskt svalare för Turre än i ett garage.
Sen tog vi i alla fall alla våra saker och gick mot parken, det tog bara runt 10 minuter. När vi stod och vänatde utanför containern de använder som förråd till grejerna kom först en och sen en till tjej fram och sa hej och undrade om vi skulle gå vindsurfingkursen. En bra början tyckte vi när folk är så trevliga och sociala. Det visade sig att vi inte var fler än 4 och alla tjejer och i ungefär samma ålder, det kändes rätt bra. Sen att instruktören var så förvirrad och oorganiserad att vi till slut alla fyra försökte styra upp så att vi skulle komma igång, det var ju en annan femma. Till slut insåg vi att ha inte skule låta sig skyndas på och vi satte oss på en gräsmatta i närheten efter att vi valt ut våtdräkter, våtskor och flytvästar åt oss.
Slutligen kom han igång så pass att han ställde upp en bärda och ett segel och visade oss vissa grunder. Efter det hjälptes vi åt att bära ned segel och brädor till stranden och det var jättetungt och otympligt och efter det var jag helt slut...

Sen var det meningen att vi skulle ta oss ut på vattnet och prova oss fram och sen skulle han komma efter om 10-15 minuter. Nästan en timme senare dök han upp och då var vi helt slut i alla muskler allihopa och vi var redigt irriterade. När man har betalat för kurs med instruktör vill man ju gärna att han är där... Strax senare blev jag helt skakis, illamående och yr, efter det fick jag en enorm akut huvudvärk. Till slut stapplade jag in till stranden eftersom jag hade slut på krafter och inte lyckades ta mig ut på öppet vatten, det var pålandsvind. Sen satt jag i sanden en stund tills det värsta gått över och sen började jag frysa så jag tog seglet och började bära upp det till containern.

Jag fick vänta en stund och sen kom de andra upp och vi hjälptes åt att bära upp grejerna igen. Inte färrän långt senare insåg jag vad som hänt, jag hade fått blodsockerfall. Det händer mig så sällan att jag inte känner igen symptomen. Den där räkmackan hade tagit emot så pass när jag åt den att det var det enda jag ätit under jobbdagen. Det vill säga nån deciliter räkor, lite majonnäs och ett ägg. Själva mackan åt jag knappt hälften av, ändå tog det mig runt 2 timmar att få i mig det där och följdaktligen hoppade jag över lunchen eftersom jag inte var hungrig. På vägen in till stan hade jag ätit en glass och en Wasa-sandwich just för att fylla på inför surfningen, men det räckte visst inte. När jag fått vila en stund mådde jag nästan som normalt och jag och Ju gick tillbaka till hennes jobb och hämtade kräftorna och sen åkte vi hem till henne i varsin bil, hon handlade bröd på vägen och jag tog ut Turre på en promenad runt kvarteret. Tyvärr blir han så exalterad och tror att vi är på väg någonstans snarare än att vi är ute och rastar, så han har bara bråttom framåt och rastar inte så särskilt mycket alls. Sen gick jag upp till gudsonen A som letat förgäves efter katten som inte alls gillar Turre och därför skulle stängas in. Men när Turre kom in så dök hon upp på ett par sekunder och vi stängde in henne i sovrummet. Sen satt vi och pratade en stund och så satte vi oss för att äta kräftor. A är galen i kräftor och fick en hel låda för sig själv, jag och Ju delade på den jag haft med mig. A äter allt läskigt på kräftorna, det som jag och Ju inte ens vill se honom äta, så han får alla huvuden och det smöt vi hittar i våra. Själv tycker han att klor är slöseri med tid och ger dem till mig och Ju orkar inte äta benen så dem får jag och därför får hon lite fler kräftor än jag. En enda stor byteshandel alltså. Vi hade väldigt trevligt och det var väldigt gott, jag hade fått låna en huvtröja av Ju eftersom jag hade en helt ny och vit tröja på mig. Sanningen att säga var jag inte särskilt orolig för att JAG skulle skvätta ned den med kräftsaft och grejer, nej, den där familjen är ena riktiga drällputtar och att sitta mitt emot dem när de äter kräftor är riskabelt...
Efter att ha vilat och snackat lite på maten så åkte jag och Turre hemåt, det var jobbig väg hem, jag var så sömnig att jag fick kämpa med mig själv. Jag kom hem strax efter midnatt och gick och lade mig så gott som direkt. Min tidigaste kväll på flera månader kanske?
Tänk vad trött man kan bli av att tänka, klänga och må dåligt. Jag somnade direkt.