måndag 29 augusti 2011

Kroniskt trötthetssyndrom/Fibromyalgi

http://www.unt.se/leva/ingela-ar-kronisk-trott-1435021.aspx#kommentarerstart

Jag tycker att detta är så tragiskt, att så många går omkring och mår såhär. Jag har varit där, inget går smärtfritt och lätt, allt är en kamp. När man ska göra något kul har man ångest för att man inte ska orka och för att man ska lida medan man försöker hålla sig vaken och alert. Det här och det där med minnet kallar jag, syrran och kompisen S för Strumakoma. Det är så rättvisande, man är som i en bubbla där det inte finns kraft till något alls. Men så kan man ju inte leva, så vi kämpar på och gör saker i alla fall och det är svårt att hänga med i vad som händer runt och utanför bubblan. Detta är ett fruktansvärt handikapp för varken man själv eller andra tror något annat än att man är en riktig latmask utan något som helst driv eller vilja.

Jag hade sån attans tur att man upptäckte ett sköldkörtelfel bara genom ett enkelt blodprov, men det verkar som om en massa människor (främst kvinnor) har dessa problem utan att det syns på blodprov. Utomlands tar man ävern urin- och salivprov och kanske skulle många av dessa människor bli hjälpta om de svenska läkarna bara trodde på att det här fanns.

Ett första steg vore kanske att provmedicinera, höga halter av sköldkörtelhormon innebär inga akuta risker vad jag förstår, så varför inte se vad som händer?

Jag tror att de som är diagnostiserade med Kronisk Trötthet och Fibromyalgi har sköldkörtelproblem och det skulle vara så lätt avhjälp och de skulle kunna få så mycket högre livskvalité och åter ta del i samhället och slippa förtidspensionera sig och ha ont hela tiden. Vissa frågar mig varför jag tror att det är såhär, varför jag tror att det plötsligt har blivit så många som har såna här problem och vad jag har läst mig till så är det till stor del östrogenöverskott som skapar sköldkörtelproblem, dessutom har stress en hel del med saken att göra. Sedan 70-talet har vi sett en stegrande användning av hormonpreparat som p-piller och mycket av det som stoppas i munnen kissas ut och hamnar i naturen och dricksvattnet. Dessutom äter vi mer sojaprodukter här i Sverige också och vad jag förstår så innehåller även soja östrogen eller något som är närbesläktat.Jag önskar att någon kunde börja forska i detta, själv har jag inte kunskaper eller utbildning för att ta tag i saken.

I vilket fall, mitt liv har gjort en kovändning sedan jag fick levaxin och jag går nu på väldigt höga doser och en del är kritiska mot detta och menar att det är en fin balansgång att få rätt dosering. Ingen av mina läkare har tagit något aktivt intresse i det här och jag har mer eller mindre själv avgjort dosen och informerat dem om vad jag har gjort. Om jag skulle ha ätit för mycket av hormonet borde jag få något eller alla av följande symptom: Hjärtklappning, svettningar, yrsel, viktnedgång.

Inget av detta tycks hända ännu och jag har gått på dessa doser i flera år, alltså tycks det bara hjälpa mig, inte påverka mitt mående negativt.

Men vilken skillnad det blivit på min livskvalité! Nu kan jag bli jättetrött, visst. Men jag vet vad det beror på, jag kan härleda det till hårt arbete, fysisk ansträgning och för lite sömn. Förr kunde jag ens knappt ägna mig åt dessa saker. Dessutom är det en helt annan trötthet, en sund sömnighet som känns i ögonen, inte som en förlamande trötthet som ger en ångest om man inte hinner sova middag efter jobbet och funderar på att stanna hemma om det händer något kul.

Jag kan plötsligt bygga muskler och öka min kondition. jag trodde förr att det var lika hårt för alla andra, att de tränade hårt i flera år utan att kunna öka vikterna eller öka sin kondition. Jag visste inte att det var onormalt att vilja gå till Friskis och Svettis bara för att äntligen slippa frysa för en timme under vintern och tina upp sina isbitar till tår. Jag visste inte heller att det var konstigt att jag frös som om jag hade frossa resten av kvällen eller att jag fick som febervärk i benen när jag blev trött eller kall, vilket jag var mest hela tiden.

Snälla, kan någon forskare ta tag i att hjälpa alla andra som inte fått den hjälp jag har fått?´

Ps. Killen på bilden har inget med inlägget att göra, mer än att han ser rätt trött ut...

Inga kommentarer: