Bättre sent än aldrig

11/1 På lördagen tog jag mig in till Gamla Stan för att hänga med A och L. De hade varit ute ett bra tag innan jag slutligen tog mig för att åka in, jag gillar inte att gå ut så tidigt och har därför svårt att ta mig för att göra mig i ordning.
När jag kom in var de på Wirströms, men eftersom det var så attans trångt därinne så gick vi till The Liffey där vi blev sittande en stund. Sen blev det som vanligt så att vi hamnade på Dubliner, det känns som sagt väldigt hemma och tryggt och trevligt där. A och L såg rätt nöjda och glada ut och mina vänner A och A var där och jag har inte sett dem på länge så med ett halvt öga på tjejerna så blev jag sittande med A och A större delen av kvällen istället.

Hur kan man missa tolvslaget?

31/12 Tisdag och nyårsafton och som vanligt hade jag blivit över så som jag brukar bli. Som tur var var jag inte heller den här gången ensam i min förtvivlan, jag hade ju min fru A.
Vi hade bestämt oss för att laga och äta middag hemma hos mig, göra i ordning oss och sen åka in till stan för att fira.
A ställde sig och gjorde en väldigt avancerad hummergratäng i varsin portion och den blev väldigt god och väldigt flottig, den simmade runt i fett trots att hon reducerat en del av fettet just för att hon misstänkte att det skulle bli så...
Gott var det i alla fall och jag är ju inte ens värst förtjust i sånt.
 Varmrätten var ingen höjdare alls, inte ens värd att minnas tydligen.
När vi ätit klart var klockan löjligt mycket och när vi båda duschat och snyggat till oss var den förstås ännu mer. Inte förrän runt 23.30 var vi på plats på Liffey's i Gamla Stan och min klocka gick tydligen ett par minuter efter så jag missade i stort sett tolvslaget eftersom jag envist hävdade att det var 3 minuter kvar av året när alla andra ropade, kramades och pussades.
När jag väl fattat var folk så gott som klara med sina nyårsönskningar och jag fick ett par kramar av några vänner och sen gick vi ut för att titta på resterna av fyrverkeriet vid Slussen.
Tyvärr så stängde Liffey's på sin vanliga tid klockan 1, de får inte ha öppet längre av hänsyn till grannarna. Då åkte vi vidare till Anchor eftersom vi fått meddelande av våra vänner att det var där de befann sig och att Dubliner av någon outgrundlig anledning var stängt på nyårsafton.
Sen hängde vi med dem en stund och sen började vi bli trötta och åkte hemåt. Ja, det blev en lite konstig nyårsafton, men det kändes väldigt bra att vara två i alltihopa.
 

En kväll med vänner och en boll

14/8 På onsdagen var jag fortfarande väldigt förkyld på morgonen, men det blev mycket bättre utmed dagen och på kvällen mådde jag riktigt bra! Jag målade om de misslyckade naglarna med det nya lacket "liquid sand", just det här var turkost och det blev verkligen riktigt snyggt!
På kvällen bestämde jag och A oss för att åka in till The Liffey och där sprang vi på både P och J så vi hade trevligt där tillsammans.
Det var bra livemusik och trevlig stämning.
Någon började passa runt en boll och den gick några varv runt puben, ingen visste riktigt varifrån den kom.
När det var dags att åka hemåt bestämde sig A för att hänga med mig hem och när vi kom hem tog vi macka och te och kom i säng vid 2.

En härlig sommardag med några av de bästa barnen

4/8 På söndagen åkte jag, Ju och hennes barn ut till familjens torp i Södermanlands skogar. Det var för att se till det lite och ha en mysdag i solen och för att bada i en av Sveriges renaste sjöar, Magsjön.
Jag hade gjort pastasallad åt oss och jag fick en chans att bekanta mig med lilla I medan Ju badade och eftersom han var nöjd och glad i min famn så fick han ligga i mitt knä medan jag åt lunch också. Han är verkligen supersöt och vi hade en väldigt mysig dag, vattnet var lite kallt men i solen var det varmt och skönt och alla var nöjda med pastasalladen fast jag egentligen inte alls vet hur man gör en sån.
Turre var förstås också väldigt nöjd även om han var lite svartis på I när jag pratade med honom och gullade lite.
Ett par timmar senare åkte vi hemåt igen och senare på kvällen åkte jag in till Liffey's på rugbyfest. Det var sista kvällen för turneringen och vid det här laget hade till och med jag
 börjat lära känna lite folk trots att jag faktiskt inte ens varit på matcherna.
En av amerikanerna hade fått en lagkompis knä rätt i ögat och hade en jättestor blåtira! Jag frågade om det gjorde ont och han sa att det gjorde satans ont! Det kan jag tro!
Jag tog en ganska tidig kväll eftersom det var jobbdag igen på måndagen.

Och vi var nästan i tid faktiskt...

9/2 På lördagen vaknade jag tidigare än jag egentligen ville och jag tvättade lite till och sen städade jag korgarna jag har i badrummet. Det är svårt att få dem prydliga, det är helt enkelt för mycket i dem. Jag är en riktig hamster, jag gillar verkligen inte att få slut på tvål, schampo, tandkräm och sånt, så jag handlar en massa åt gången, ofta i London eftersom det är billigare där. Men sen måste man ju förvara allt detta någonstans och det är svårt i ett så litet badrum som jag har. Sen om man dessutom har svårt att sluta köpa smink och sen sparar allt det man köper, då glömmer man till och med vad man har och det blir liggande.
Lite bättre blev det i alla fall och vissa saker lyckades jag kasta, men mycket var det inte.
Jag borstade katten och hunden och klippte klorna på mig själv och hunden, sen var vi renoverade hela bunten.
Framåt eftermiddagen blev jag lite hungrig och gjorde ännu en skafferitömning då jag gjorde äggröra med lite skinka, ost, champinjoner och lök som jag hade i gömmorna. Det verkar som om jag börjar lära mig hur man gör äggröra, även denna gång så blev det helt okey faktiskt!
I min senaste filmorder hade jag beställt Narnia 3 så den tittade jag på och sen gjorde jag mig i ordning för att möta upp A i stan vid 22.
Vi var båda nästan i tid vilket är värt ett kors i taket och jag hade precis hittat parkering och gått till tunnelbaneuppgången då A kom med tåget. Sen tog vi en promenad till Wirströms, en Irländsk pub i Gamla Stan. Varför en Irländsk pub heter Wirströms det har jag ingen aning om.
Det var packat med folk och vi tog oss med stor svårighet in, sen gav vi upp direkt och pressade oss tillbaka ut. Det var en massa turister och stammisar men inte plats att ens stå bekvämt.
Vi fortsatte gatan ned och gick in på O'Connells istället och där fanns det plats att stå vid baren utan att behöva trängas och de hade bra livemusik också. Vi stannade kvar där ett tag och jag tog en cola, sen fortsatte vi nedåt gatan igen och gick in på The Liffey. Där träffade vi lite folk vi kände och även där var det bra livemusik, men slutligen bestämde vi oss för att åka vidare till The Dubliner.
Även där hittade vi folk vi kände och jag vet inte, jag känner mig mer hemma och avslappnad där, men just denna dag var det lite skumt folk där faktiskt.
Vi hade i alla fall trevligt men sen började jag bli riktigt sliten så vid strax före 2 åkte jag hemåt.
Jag hade ju inte ätit middag eftersom jag inte var hungrig på kvällen för att jag blev så bekvämt mätt på äggröran vid 14.30. Men nu när jag kom hem var jag hungrig så jag tog en macka och te och kom i säng vid 4 ungefär.
Bara nån timme efter att jag somnat vaknade jag av att jag hade oerhört ont i magen och så hjöll det på en stor del av natten/morgonen, jag vaknade emellanåt och kved av smärta men sen gick det över och jag somnade om, sen samma sak igen.

Slutspruten

Pa onsdagen kandes allt ganska enkelt, mina stora orosmoln var borta och jag behovde inte vara pa plats forran 9. Jag gick ned till frukost vid 8 och hade trevligt sallskap av en leverantor och en kund. En av de haftigaste grejerna med dessa moten ar hur alla bara mixar med varandra, det spelar liksom ingen storre roll vem man umgas med, alla kontakter ar lika viktiga och lika trevliga. Det samlas helt enkelt helt underbara manniskor i den har branschen. Innan jag gick fran frukosten pratade jag en stund med vara keynote speakers och de var helt eld och lagor over hela upplagget och vill forsoka komma till nasta ars mote i Liverpool.

Nu nar den varsta stressen lagt sig blev jag fruktansvart trott och slapade mig fram i nan sorts dimma. Hela motet avslutades med ett litet tal av var nygamla ordforande som jag verkligen ar glad att han ar tillbaka och det han sa var otroligt inspirerande. Dessutom blev jag an en gang uppmarksammad for det arbete jag gjort i samband med motet och infor motet. Mina kollegor packade ihop montern och akte hemat och innan de packade in var docka lag han pa marken utanfor hotellet och sag halvdod ut sa P korde hjart/lungraddning pa honom for sakerhets skull.

Dagen slutade relativt tidigt och jag hann lagga mig en stund innan det var dags for sista slutspurten. Pa uppdrag av D hade jag ringt Fem Sma Hus och bestallt bord for 14 personer och konstigt nog var det inga problem for dem. Sen nar jag meddelade honom det sa sa han att det tillkommit 5 sa nu var vi 19. Det var bara att ringa igen och joda, de kunde nog fa in dem ocksa. Sen nar det val var dags att aka visade det sig at vi var 24 personer... Nar vi kom fram puttade de in mig genom dorren och sa at mig att anvanda min charm. Det kravdes dock inte sa mycket charm, de hade mer plats att erbjuda, men de extra personerna fick sitta i ett annat rum. Jag hamnade med D som jag knappt sett under veckan sa vi fick umgas lite. Hon hade ocksa sett till att det satt 3 engelska kunder till henne vid bordet och de visade sig vara jatteroliga! Vi hade en jattetrevlig middag och den har gangen valde jag en annan meny bara for att prova nat nytt. Jag tror den hette Meny Gamla Stan. Det var lojromstoast till forratt, renfile` till varmratt och en marangbakelse med hjortron till efterratt. Sjalv gillar jag inte hjortron sa jag petade bort dem sa engelsmannen provade ocksa, men de gillade dem inte heller. Sen blev det lite kaffe och te och kolla vad fina tepasar de hade.
Vartefter vi var klara vid borden borjade vi troppa av mot The Liffey och den har gangen fick vi faktiskt med oss alla, aven om jag fick mota upp C och ganget eftersom de gick vilse pa vagen.
Vi hade en valdigt trevlig kvall och jag gjorde nagra nya kontakter pa kopet.
Sen nar de stangde fragade jag personalen pa Liffey om det fanns nan pub som var oppen langre och det fanns det, men sen lat de som om de flesta ville tillbaka till hotellet och vis av tisdagens utekvall satte jag alla i taxis och vi akte tillbaka till hotellet. Val dar var alla besvikna pa att vi akt tillbaka och undrade varfor vi inte gatt till puben som var oppen... Det snackades om att aka tillbaka till stan men det rann forstas ut i sanden och vi blev staende i lobbyn en stund och folk borjade ga tillbaka upp pa rummen. Sen var det bara jag och MB-folket kvar sa vi gick upp pa mitt rum och P hamtade lite vin och drinkar han hade pa sitt rum och kom ned med. Sen satt vi och larde varandra fula ord och uttryck pa sa manga sprak som mojligt och hade valdigt roligt. Fast jag var jattetrott och fros som en gris och till slut sa insag de val det for de gick vidare. Till sina rum trodde jag, men det visade sig natsa morgon att de samlats pa nasta rum och tomt minibaren...

Helt underbart magiskt!

Pa tisdagen var det dags att satta igang det "riktiga" motet och vi borjade dagen redan vid 8 da vi oppnade massan. Jag var lite nervos infor tisdagen eftersom det var jag som ordnat med keynotespeaker och middagen pa kvallen. Jag hade dessutom sett till att bjuda in resten av personalen fran vart foretag sa att de som var nyfikna kunde fa se vad det handlar om.

Keynotespeaker det vill saga invigningstalarna gjorde bra ifran sig. Dessvarre behovde de inte klippet jag suttit och lagt ned en massa tid pa under helgen utan hade tydligen angrat sig redan pa torsdagen, hade ju sparat bade mig och brorsan en hel del tid och kraft om vi fatt veta det...

Sen fortsatte formiddagen med foreslasningar och vid 11-tiden dok mina kollegor upp. Jag kunde inte lata bli att bli stolt nar de gick runt i masshallen och verkligen var intresserade och pratade med folket i montrarna och stannade en god stund i varje monter och fragade smarta fragor. Senare sag jag ocksa att vara yngre killar hade lokaliserat en kund och stod och snackade lite skit och hade trevligt. Det kandes uppskattat och dessutom vettigt att ha lagt ned pengar pa att ta dit dem.

Pa eftermiddagen gick jag upp pa rummet for att duscha och fixa haret och det tar ju sin tid att locka mitt har. Men nar jag var klar var jag ratt nojd med resultatet och skulle bara satta pa mig klanningen och sedan ga ned till baren for att mota upp med de andra. Men se dar fick jag problem... klanningen som jag provat bara 4 veckor tidigare hangde nu alldeles for lost och halkade langt ned for axlarna och var helt posig. I vild panik krafsade jag fram sykitet jag sett i garderoben och fick sy upp axelbanden. Snyggt kanske det inte blev, men snyggare an att visa hela bh:n.

Knappt 10 nminuter innan baten skulle ga ut fran bryggan kom jag ned i baren och alla var redan dar. Sen gick jag ut for att halla ett oga pa om baten kom, vi skulle ju med den reguljara "batbussen" och den vantar ju inte pa nagon. Jag stod langst fram och skulle ge mitt vitikort till kaptenen var det sagt, sa att de skulle veta att det var ratt grupp, vi skulle namligen betala till hotellet senare. Under dagen hade vi fatt besked om att baten gatt sonder och var pa lagning och en ny bat gick som ersattning. Det var bara det att den nya baten var mindre och kunde inte ta oss alla som passagerare, sa samma dag var vi tvugna att fixa en buss som kunde ta dem som inte fick plats pa baten. I vilket fall, den forsta baten som kom in visade sig vara den som gick ut fran stan inte in och killen i foren informerade om detta och sa att vi skulle ta Ballerina istallet. Ballerina kom 5-10 minuter senare an vad det var sagt och jag gick ombord och gav kaptenens assistent mitt kort och jag blev lite misstanksam eftersom han sag sa forvanad ut, som om han inte visste varfor han fick det...

Vi borjade i alla fall lasta ombord folk och nar runt 40 personer gatt ombord foljda av en strom av nya manniskor sa inser jag att det kan vara bra att informera kaptenen om var vi ska kliva av sa att vi inte missar stoppet. Alltsa gar jag tillbaka fram till kaptenen och sager att vi alla ska av vid Vasamuseet och ber honom saga till nar vi ar dar. Han tittar forvanat pa mig en stund och sen sager han: -Ehhh, den har baten stannar inte vid Vasamuseet...

Panik!

Folk var fortfarande pa vag ombord i en strid strom, skulle jag stoppa dem eller inte? Hur skulle vi komma dit sa dar sent om inte med bat?

Jag fragar honom i en vadjande ton om jag ska forsoka fa av alla manniskor och han sager vanligt att han ska forsoka stanna nagonstans i narheten av museet. Med lite blodad tand undrar jag forsynt om det kunde vara riktigt nara eftersom vi har damer i hogklackat ibland oss?

Han skulle gora sitt basta sa han och jag gick och satte mig. Strax senare kommer D fran kommitte`n ombord och satter sig bredvid mig och jag informerar honom i viskande ton om situationen och ber honom att ga fram och smora lite han ocksa. Det gjorde han och kom tillbaka med samma svar som jag och med informationen att kapten inte visste sakert om bryggan var lag eller hog nog for hans bat att ga in. Men joda, han stannade vid ratt brygga och vi bugade och neg for den snalla karlen och han bara log vanligt. Tank att det finns sana manniskor kvar anda, som kan gora en sa viktig gest for nagon annan utan egen vinning! Han raddade ju var kvall faktiskt. Hur det kom sig att det var fel bat som kom vet vi inte. Vi hade blivit informerade om att det var den baten vi skulle ta...

Vi tog en promenad upp fran bryggan och vantade en stund utanfor sa att gruppen skulle samlas och sen gick vi in. Vagen upp fran bryggan var kantad av oljelampor sa det var valdigt fint.

Nar vi kom in blev vi invinkade i filmsalen och vi tittade pa filmen om Vasa och hennes bargning och konservering. Jag var ganska fast pa den punkten, man bor se filmen innan man ser resten av museet annars fattar man inte vilken enormt haftig grej det ar man tittar pa. Nar vi kom ut stod guider och vantade pa oss och delade upp oss i grupper om crika 30 personer. Var guide var valdigt duktig och ratt kul att lyssna pa. Nagon halvtimme senare visste jag faktiskt lite nya saker om Vasaskeppet som jag trots alla mina besok inte vetat tidigare, kul!

Sen samlades vi pa ovre plan for en valkomstdrink och kan ni tanka er, jag drack ett glas champagne. Nar det var dags att ga ned till middag borjade var inhyrda underhallning att spela gammal musik fran Vasaskeppets tid medan vi satte oss ned. Vi hade ett VIP-bord sa att vi kunde sitta tillsammans och dessutom vara nara underhallningen. Det och berommet vi far for vart arbete ar den enda beloning vi far, vi betalar precis lika mycket som alla andra for att vara dar trots att vi jobbar ideellt under hela aret for att fa allt att ga ihop.

Nar vi satt oss ned for att ata gick underhallningen fran scenen lagom sa att vi kunde prata obehindrat med varandra vilket var mycket uppskattat. Vi fick hummer med hummermousse till forratt och de andra tyckte att det var jattegott men jag lamnade mitt och K och C tog lite av den men lamnade resten. Nar vi atit upp forratten kom underhallningen tillbaka och framforde tva gamla svenska sanger, Varmland du skona och en sang om Gotland som jag aldrig hort forr. Det var jattevackert och precis lagom och nu borjade folk slappna av och forsta att underhallningen inte skulle bli patrangande och alla borjade verkligen uppskatta de korta framforandena. Gruppen heter Absolute Sweden och ar verkligen fantastiskt duktiga! Dessutom var det de som foreslog upplagget och de har ju helt klart koll pa vad som ar lagom i ett sant har sammanhang.Till varmratt fick vi kalvfile` och den var helt okey, sarskilt med tanke pa att vi var sa manga. Sen korde gruppen tva musikallatar av Bjorn och Benny, en fran Chess och en fran Kristina fran Dufvemala, fantastiskt bra! Tjejerna var sa pass snygga att alla, bade tjejer och killar uppskattade att titta pa dem, de var troligtvis musikalartister eller nat for deras framforanden var enormt levande och de hade jattebra roster. Ja, det finns helt enkelt inte ord nog att beskriva hur bra de var! Mina foraldrar var dar pa middagen och var valdigt stolta over att kunna saga att det var deras dotter som fixat allt detta, fast visst hade jag fatt hjalp av resten av styrelsen. Allt var sa himla lyckat att jag antligen kunde slappna av och bara njuta. Jag satt med ryggen mot skeppet och var ibland tvungen att vanda mig om for att titta pa henne for att verkligen ta in hur haftigt allt detta var. Vi fick en havtornsglassbakelse till efterratt och den uppskattades av britterna som inte ar van vid lagom sota saker. Sen blev det Abba-kavalkad som slutspurt och jag kan lova att det var uppskattat! Aven jag satt och sjong med och jag sjunger ju inte ens... Det roliga var att artisterna sag ut att ha lika kul som vi och tittade pa varandra och log som om de var forvanade over mottagandet de fick. Sen larde de publiken att gora den svenska fingerdansen som de kallade det och det blev ett staende skamt resten av veckan. Folk tycktes inte kunde sluta klappa, de var sa enastande duktiga. Ska ni nagonsin hyra in underhallning, glom inte bort Absolute Sweden! Ja, vi hade en fantastiskt trevlig middag och skrattade en hel del. S skrattade tills hon grat vi ett tillfalle och C var ocksa nara att gora det lite senare.

Sen sa stal vi servett"ringarna" men jag tror nastan att de vantar sig det. Min knot S som halsband runt min hals.

Pa vara galamiddagar forsoker vi att vara formella i kladsel men informella i alla andra aspekter. Vi byter garna mat med varandra och ater fran varandras tallrikar, vi skrattar och larvar oss och vi forsoker alltid att halla tal och sant till ett absolut minimum. Alltsa presenterade D de nya foretagsmedlemmarna, var nya Student of the year och tackade av de styrelsemedlemmar som har avgatt under aret. Alltihop tog inte mer an 5 minuter vilket gor att folk faktiskt klarar av att halla intresset uppe.

Sen var det dags att avsluta en magiskt kvall och forsoka fa alla manniskor ombord pa tva dubbeldackade bussar och fa dem att kora dit vi ville. Var hotellkille hade sagt att vi skulle till Stureplan fast vi sagt att vi absolut inte skulle dit och efter en massa strul fram och tillbaka och snack med tva snalla forstaende busschaffisar sa var det bestamt att vi skulle ga av vid Gamla stan, sa nara The Liffey som mojligt eftersom D hade bestamt att det var dit vi skulle. Det slutade med att vi var 7 personer som gick av dar medan resten var mesar och akte tillbaka till hotellet. Jag och min kollega P stod kvar och vantade pa att den andra bussen skulle komma medan de andra gick till The Liffey. Vi stod dar ett tag och sag plotsligt bussen kora forbi pa andra sidan och vi skyndade ditat for att hitta folk som irrade omkring, men se det fanns det inga... Jag ringde varenda manniska jag hade numret till och gav slutligen upp, vi blev bara 7 personer, av totalt 122...

Vi hade ratt trevligt anda visserligen.

Nar The Liffey stangde tog vi ett par taxi tillbaka till hotellet och dar traffade vi ett litet gang som fortfarande satt uppe fast baren var stangd och da tog vi upp Pussipasarna och delade ut dem, de vandrade sen runt resten av veckan och hamnade slutligen hos helt andra personer.

Vi skrattade gott at en full tjej som inte riktigt fattade det roliga och sa att hon hade tva... sen lade hon till att den ena ar rodharig... Da tackade D for sig och gick och lade sig.

Sen gick jag upp strax senare och somnade ovaggad med ett boostat ego tack vare alla fina komplimanger jag fatt for min person, mitt utseende och allt jag gjort for motet. En norrman jag kant i manga ar gick faktiskt pa kna for mig i baren och kallade mig drottning!