Det är ju snart 20 år sedan vi såg dinosaurier

22/9 På lördagen gick jag upp vid 9.30 och tog en dusch, för idag var det dags att vara turist i sin egen stad. Ju har besök av sin bror och svägerska från Thailand och vi tjejer skulle på Vasamuseet och sen gå på Afternoon Tea.
Jag körde hem till Ju för att hälsa på hennes bror som är nyopererad och krama honom lite, jag möttes av en stor mugg kaffe så att jag skulle vakna ordentligt och nån timme senare var vi på väg in mot stan och Vasamuseet.
Jag har säkert sagt det en massa gånger förut, men jag älskar det där skeppet och museet. Nu hade de gjort en ny film om skeppet och bärgningen av det och det kunde ju ha varit riktigt bra om de lagt uppdraget på några som kan hantera animering.
I en tid då det var nästan 20 år sedan man såg "riktiga" dinosaurier i Jurassic Park och i en tid som gett oss Harry Potter, Sagan om Ringen, Pirates of the Caribbean, Narnia och så vidare, då ska man inte behöva göra en NY film som det syns jättetydligt att folk är inklippta i. Hur länge tänker de köra den filmen nu? 30 år som den andra?
Filmerna är annars väldigt bra och informativa, tänk om de också var bra tekniskt.
Efter ett par timmar gick parkeringstiden ut och vi började bli hungriga så vi tog oss tillbaka till bilen och åkte mot Gamla Stan och sen promenerade vi långsamt igenom stan och tog en titt på Indiska innan vi gick till Chaikhana där Ju bokat ett bord åt oss. De är väldigt populära så vill man dit en helg så bör man definitivt boka bord.
Sen värmde vi oss med te och snittar och en stund senare kom det in nybakade, varma scones med marmelad och clotted cream. Om ni inte vet vad det är så är det i stort sett en avrunnen grädde. Den smakar inte så mycket utan är helt enkelt vanlig vispgrädde med mindre vätska i och den får en konsistens som påminner om creme fraische, men är mildare i smaken, nästan smaklös faktiskt. Men det är det engelsmännen har till sina scones...
Efter att vi ätit oss proppmätta så tog vi oss tillbaka till bilen och jag körde hem de andra till Ju, själv var jag trött och åkte hemåt. Dessutom visste jag ju att jag skulle behöva rensa svamp hela kvällen. Andra går ut en lördag, själv sitter jag och rensar svamp...
Efter totalt 10 timmars arbete var jag slutligen klar framåt småtimmarna och gick nöjd i säng. Tänk om jag inte gett bort svamp till mamma och pappa...

Helt underbart magiskt!

Pa tisdagen var det dags att satta igang det "riktiga" motet och vi borjade dagen redan vid 8 da vi oppnade massan. Jag var lite nervos infor tisdagen eftersom det var jag som ordnat med keynotespeaker och middagen pa kvallen. Jag hade dessutom sett till att bjuda in resten av personalen fran vart foretag sa att de som var nyfikna kunde fa se vad det handlar om.

Keynotespeaker det vill saga invigningstalarna gjorde bra ifran sig. Dessvarre behovde de inte klippet jag suttit och lagt ned en massa tid pa under helgen utan hade tydligen angrat sig redan pa torsdagen, hade ju sparat bade mig och brorsan en hel del tid och kraft om vi fatt veta det...

Sen fortsatte formiddagen med foreslasningar och vid 11-tiden dok mina kollegor upp. Jag kunde inte lata bli att bli stolt nar de gick runt i masshallen och verkligen var intresserade och pratade med folket i montrarna och stannade en god stund i varje monter och fragade smarta fragor. Senare sag jag ocksa att vara yngre killar hade lokaliserat en kund och stod och snackade lite skit och hade trevligt. Det kandes uppskattat och dessutom vettigt att ha lagt ned pengar pa att ta dit dem.

Pa eftermiddagen gick jag upp pa rummet for att duscha och fixa haret och det tar ju sin tid att locka mitt har. Men nar jag var klar var jag ratt nojd med resultatet och skulle bara satta pa mig klanningen och sedan ga ned till baren for att mota upp med de andra. Men se dar fick jag problem... klanningen som jag provat bara 4 veckor tidigare hangde nu alldeles for lost och halkade langt ned for axlarna och var helt posig. I vild panik krafsade jag fram sykitet jag sett i garderoben och fick sy upp axelbanden. Snyggt kanske det inte blev, men snyggare an att visa hela bh:n.

Knappt 10 nminuter innan baten skulle ga ut fran bryggan kom jag ned i baren och alla var redan dar. Sen gick jag ut for att halla ett oga pa om baten kom, vi skulle ju med den reguljara "batbussen" och den vantar ju inte pa nagon. Jag stod langst fram och skulle ge mitt vitikort till kaptenen var det sagt, sa att de skulle veta att det var ratt grupp, vi skulle namligen betala till hotellet senare. Under dagen hade vi fatt besked om att baten gatt sonder och var pa lagning och en ny bat gick som ersattning. Det var bara det att den nya baten var mindre och kunde inte ta oss alla som passagerare, sa samma dag var vi tvugna att fixa en buss som kunde ta dem som inte fick plats pa baten. I vilket fall, den forsta baten som kom in visade sig vara den som gick ut fran stan inte in och killen i foren informerade om detta och sa att vi skulle ta Ballerina istallet. Ballerina kom 5-10 minuter senare an vad det var sagt och jag gick ombord och gav kaptenens assistent mitt kort och jag blev lite misstanksam eftersom han sag sa forvanad ut, som om han inte visste varfor han fick det...

Vi borjade i alla fall lasta ombord folk och nar runt 40 personer gatt ombord foljda av en strom av nya manniskor sa inser jag att det kan vara bra att informera kaptenen om var vi ska kliva av sa att vi inte missar stoppet. Alltsa gar jag tillbaka fram till kaptenen och sager att vi alla ska av vid Vasamuseet och ber honom saga till nar vi ar dar. Han tittar forvanat pa mig en stund och sen sager han: -Ehhh, den har baten stannar inte vid Vasamuseet...

Panik!

Folk var fortfarande pa vag ombord i en strid strom, skulle jag stoppa dem eller inte? Hur skulle vi komma dit sa dar sent om inte med bat?

Jag fragar honom i en vadjande ton om jag ska forsoka fa av alla manniskor och han sager vanligt att han ska forsoka stanna nagonstans i narheten av museet. Med lite blodad tand undrar jag forsynt om det kunde vara riktigt nara eftersom vi har damer i hogklackat ibland oss?

Han skulle gora sitt basta sa han och jag gick och satte mig. Strax senare kommer D fran kommitte`n ombord och satter sig bredvid mig och jag informerar honom i viskande ton om situationen och ber honom att ga fram och smora lite han ocksa. Det gjorde han och kom tillbaka med samma svar som jag och med informationen att kapten inte visste sakert om bryggan var lag eller hog nog for hans bat att ga in. Men joda, han stannade vid ratt brygga och vi bugade och neg for den snalla karlen och han bara log vanligt. Tank att det finns sana manniskor kvar anda, som kan gora en sa viktig gest for nagon annan utan egen vinning! Han raddade ju var kvall faktiskt. Hur det kom sig att det var fel bat som kom vet vi inte. Vi hade blivit informerade om att det var den baten vi skulle ta...

Vi tog en promenad upp fran bryggan och vantade en stund utanfor sa att gruppen skulle samlas och sen gick vi in. Vagen upp fran bryggan var kantad av oljelampor sa det var valdigt fint.

Nar vi kom in blev vi invinkade i filmsalen och vi tittade pa filmen om Vasa och hennes bargning och konservering. Jag var ganska fast pa den punkten, man bor se filmen innan man ser resten av museet annars fattar man inte vilken enormt haftig grej det ar man tittar pa. Nar vi kom ut stod guider och vantade pa oss och delade upp oss i grupper om crika 30 personer. Var guide var valdigt duktig och ratt kul att lyssna pa. Nagon halvtimme senare visste jag faktiskt lite nya saker om Vasaskeppet som jag trots alla mina besok inte vetat tidigare, kul!

Sen samlades vi pa ovre plan for en valkomstdrink och kan ni tanka er, jag drack ett glas champagne. Nar det var dags att ga ned till middag borjade var inhyrda underhallning att spela gammal musik fran Vasaskeppets tid medan vi satte oss ned. Vi hade ett VIP-bord sa att vi kunde sitta tillsammans och dessutom vara nara underhallningen. Det och berommet vi far for vart arbete ar den enda beloning vi far, vi betalar precis lika mycket som alla andra for att vara dar trots att vi jobbar ideellt under hela aret for att fa allt att ga ihop.

Nar vi satt oss ned for att ata gick underhallningen fran scenen lagom sa att vi kunde prata obehindrat med varandra vilket var mycket uppskattat. Vi fick hummer med hummermousse till forratt och de andra tyckte att det var jattegott men jag lamnade mitt och K och C tog lite av den men lamnade resten. Nar vi atit upp forratten kom underhallningen tillbaka och framforde tva gamla svenska sanger, Varmland du skona och en sang om Gotland som jag aldrig hort forr. Det var jattevackert och precis lagom och nu borjade folk slappna av och forsta att underhallningen inte skulle bli patrangande och alla borjade verkligen uppskatta de korta framforandena. Gruppen heter Absolute Sweden och ar verkligen fantastiskt duktiga! Dessutom var det de som foreslog upplagget och de har ju helt klart koll pa vad som ar lagom i ett sant har sammanhang.Till varmratt fick vi kalvfile` och den var helt okey, sarskilt med tanke pa att vi var sa manga. Sen korde gruppen tva musikallatar av Bjorn och Benny, en fran Chess och en fran Kristina fran Dufvemala, fantastiskt bra! Tjejerna var sa pass snygga att alla, bade tjejer och killar uppskattade att titta pa dem, de var troligtvis musikalartister eller nat for deras framforanden var enormt levande och de hade jattebra roster. Ja, det finns helt enkelt inte ord nog att beskriva hur bra de var! Mina foraldrar var dar pa middagen och var valdigt stolta over att kunna saga att det var deras dotter som fixat allt detta, fast visst hade jag fatt hjalp av resten av styrelsen. Allt var sa himla lyckat att jag antligen kunde slappna av och bara njuta. Jag satt med ryggen mot skeppet och var ibland tvungen att vanda mig om for att titta pa henne for att verkligen ta in hur haftigt allt detta var. Vi fick en havtornsglassbakelse till efterratt och den uppskattades av britterna som inte ar van vid lagom sota saker. Sen blev det Abba-kavalkad som slutspurt och jag kan lova att det var uppskattat! Aven jag satt och sjong med och jag sjunger ju inte ens... Det roliga var att artisterna sag ut att ha lika kul som vi och tittade pa varandra och log som om de var forvanade over mottagandet de fick. Sen larde de publiken att gora den svenska fingerdansen som de kallade det och det blev ett staende skamt resten av veckan. Folk tycktes inte kunde sluta klappa, de var sa enastande duktiga. Ska ni nagonsin hyra in underhallning, glom inte bort Absolute Sweden! Ja, vi hade en fantastiskt trevlig middag och skrattade en hel del. S skrattade tills hon grat vi ett tillfalle och C var ocksa nara att gora det lite senare.

Sen sa stal vi servett"ringarna" men jag tror nastan att de vantar sig det. Min knot S som halsband runt min hals.

Pa vara galamiddagar forsoker vi att vara formella i kladsel men informella i alla andra aspekter. Vi byter garna mat med varandra och ater fran varandras tallrikar, vi skrattar och larvar oss och vi forsoker alltid att halla tal och sant till ett absolut minimum. Alltsa presenterade D de nya foretagsmedlemmarna, var nya Student of the year och tackade av de styrelsemedlemmar som har avgatt under aret. Alltihop tog inte mer an 5 minuter vilket gor att folk faktiskt klarar av att halla intresset uppe.

Sen var det dags att avsluta en magiskt kvall och forsoka fa alla manniskor ombord pa tva dubbeldackade bussar och fa dem att kora dit vi ville. Var hotellkille hade sagt att vi skulle till Stureplan fast vi sagt att vi absolut inte skulle dit och efter en massa strul fram och tillbaka och snack med tva snalla forstaende busschaffisar sa var det bestamt att vi skulle ga av vid Gamla stan, sa nara The Liffey som mojligt eftersom D hade bestamt att det var dit vi skulle. Det slutade med att vi var 7 personer som gick av dar medan resten var mesar och akte tillbaka till hotellet. Jag och min kollega P stod kvar och vantade pa att den andra bussen skulle komma medan de andra gick till The Liffey. Vi stod dar ett tag och sag plotsligt bussen kora forbi pa andra sidan och vi skyndade ditat for att hitta folk som irrade omkring, men se det fanns det inga... Jag ringde varenda manniska jag hade numret till och gav slutligen upp, vi blev bara 7 personer, av totalt 122...

Vi hade ratt trevligt anda visserligen.

Nar The Liffey stangde tog vi ett par taxi tillbaka till hotellet och dar traffade vi ett litet gang som fortfarande satt uppe fast baren var stangd och da tog vi upp Pussipasarna och delade ut dem, de vandrade sen runt resten av veckan och hamnade slutligen hos helt andra personer.

Vi skrattade gott at en full tjej som inte riktigt fattade det roliga och sa att hon hade tva... sen lade hon till att den ena ar rodharig... Da tackade D for sig och gick och lade sig.

Sen gick jag upp strax senare och somnade ovaggad med ett boostat ego tack vare alla fina komplimanger jag fatt for min person, mitt utseende och allt jag gjort for motet. En norrman jag kant i manga ar gick faktiskt pa kna for mig i baren och kallade mig drottning!

Stockholm, Stockholm, stan i världen

Det blev lite stressigt på måndagmorgonen, jag ville ta en dusch innan jag åkte hemifrån trots att jag normalt inte vill göra det. På förmiddagen hade vi måndagsmöte och sen var det bara att snabbt jobba undan det som det var bråttom med. Vid 14 åkte jag mot stan eftersom jag hade två möten inbokade, ett med Vasamuseet och ett med hotellet vi ska ha vårt möte på i april.

Jag var lite tidigt till Vasamuseet mot alla odds och ställde mig och bara andades in doften av skeppet. Jag slutar aldrig att förundras och enligt vad de sa till mig så gör de som jobbar där inte heller det. Kanske blir det bara mäktigare ju mer man lär känna henne? Jag har så svårt att få in i min skalle att det är ett riktigt skepp, visst det hade enorma brister, men det byggdes med stort allvar en gång i tiden och det har jag så svårt att förstå. Strax senare satt jag med kvällshovmästaren S och museets ansvariga T i restaurangen och löste de sista knutarna och svarade på de sista frågorna. De visade sig vara väldigt trevliga båda två och väldigt serviceminded. Sen innan jag gick visade T mig precis var våra bord ska stå och sånt och sen skyndade jag vidare mot Saltsjökvarn och Elite Hotel Marine Tower för nästa möte. På vägen till bilen passerade jag förstås Nordiska Museet och det är en av mina absoluta favoritbyggnader i Stockholm, den är så vacker och pampig. Jag har hört att den dessutom är fullt med spöken...

J som jag pratade med på hotellet var också väldigt trevlig och hade dessutom en lagom dos med humor. Han verkade väldigt mån om att lösa våra eventuella problem och slutligen sa vi hejdå och jag frågade om min bil kunde stå kvar nån timme på deras parkering medan jag var ute med Turre. Det var inga problem sa han, så jag tog Turre och började gå utmed kajkanten. Det var inte så mycket folk eller hundar, men jag var så rädd att Turre skulle få för sig att hoppa ned i vattnet så jag hade honom i koppel för säkerhets skull. Turre hade ju suttit i bilen en lång stund medan jag varit på möten och senare skulle han få vänta medan jag var på quiz, så tanken var att ta en ordentlig promenad. Dessutom hade jag tagit med mig en tennisboll från bilen så att vi kunde leka om tillfälle gavs. Det blåste kraftig motvind och efter en stund höll jag på att frysa öronen av mig och så fick jag glasspanna också, men det var bara att streta på. Slutligen verkade det mer eller mindre vara återvändsgränd vid ett bygge, så vi vände och gick tillbaka. Det var så fantastiskt vackert med eftermiddagssolen som gick ned bakom stadens horisont! Tyvärr hade jag lämnat kameran i bilen, så ni får hålla tillgodo med foton jag tagit med telefonen. Det är verkligen jättetaskig kvalité på såna bilder och jag kan inte förstå att vissa tycker att en telefon kan ersätta kamera...

Vi hittade en liten gräsplätt med sly på och den var på tryggt avständ från kajkanten så jag kunde släppa Turre och leka en stund med bollen. Det kom två hundar förbi medan vi lekte och de tittade nyfiket på Turre som knappt ägnade dem en blick. Sen började det skymma ganska ordentligt så vi började gå tillbaka. Jag satte in Turre i bilen och lånade en toalett på hotellet, där fyllde jag också Turres ihopvikbara vattenskål men han var inte alls intresserad av att dricka någonting. Sen körde jag tillbaka in mot stan och Tudor Arms där B väntade. Sen spelade vi quiz och hade trevligt. Det finns extra bonusfrågor i quizzet också som vi aldrig någonsin vinner eftersom de andra lägger i 20 lappar vardera, man lägger lapparna i en hink och sedan dras en lapp och om den personen har rätt svar så vinner de en chokladask eller nåt sånt. När den sista bonusfrågan för kvällen kom så frågade han vad låten hette som vann Melodifestivalen i lördags. Vi började titta på varandra i laget för att få rätt svar av någon och inser plötsligt att ingen av oss vet... 7 personer och ingen vet vem som vann Melodifestivalen 2 dagar tidigare... Det måste nästan vara en merit?
Jag åkte så snart quizzet var över eftersom Turre suttit så länge i bilen, men när jag släppte ut honom hemma verkade han mest lite lojt avslappnad, inte alls tjurig eller så. Jag tog en kort promenad bortåt kvarteret och så rasslade det till i buskarna och Judas kom och höll oss sällskap. Han är svår att ta kort på så det blir rätt roliga bilder med suddiga svansar bakifrån och lysande elaka ögon. Jag var tvungen att äta lite innan jag gick och lade mig så den här kvällen kom jag inte i säng förrän vid 1.30 och somnade på stört och sov relativt bra.

Hjärngympa och kroppsgympa

Ännu en lyckad dag på jobbet där jag fick mycket gjort, jag fick bland annat tag i underhållning för vår galamiddag på Vasamuseet i början av april. Det blir attans dyrt, men vi får väl se med kassören om det finns utrymme för detta eller inte. Vilken underhållning vi skulle ha var hans val trots allt. Jag bokade också möten på måndag med både Vasamuseet och hotellet där vårt möte kommer att vara. Det känns skönt att ha gjort allt som kommittén ville att jag skulle göra och det känns som om jag har grepp om situationen. På eftermiddagen var det åter dags för grekiskakurs. Det är trevligt sällskap och en bra lärare och det känns som vi lärt oss massor, men jag avskyr verkligen att sitta i köerna till stan på eftermiddagen... Den här gången stod jag i kö en bra bit före Järva Krog och alla passerade mig i bussfilen hela tiden, jag vägrar köra där medan de verkar tycka att det är helt legalt eftersom de ska av där, men det ska ju jag också... Slutligen kunde jag åka av i alla fal, och tog istället E18 in medan jag pratade i telefon med Ah. Till slut var jag så kissnödig att jag inte kunde koncentrera mig på att köra och prata i telefon så vi lade på. Vid det här laget hade jag suttit i bilkö i en timme och var nästan framme, men rödljuset jag stod i kö till släppte bara över 1-3 bilar åt gången. Aj ,vad jag irriterar mig på folk som tar ut avståndet till bilen framför innan de tagit sig över rödljuset...

Slutligen var jag framme vid Medborgarskolan men inga parkeringsplatser inom synhåll. Efter en stund hittade jag i alla fall en men det blev en bit att gå, men så länge man går är det inte lika svårt att hålla sig, så jag han till toaletten.

Jag hade ju missat en grekiskalektion medan jag var i Gambia men jag kom strax ikapp och det kapitel hon sagt var det svåraste i boken kändes snarare som det lättaste.

Jag var halvt i koma efter lektionen men hade lovat mig själv att gå till gymmet efteråt och jag håller alltid löften. Alltså gick jag till gymmet och följde mitt program som jag fått av instruktören och cyklade 20 minuter i lugnt tempo också. Sen skyndade jag mig hem för att se Kalla Fakta om gastric bypass operationer. Men nej serru, TV:n ville inte vara med alls. Jag tittar ju aldrig på den och den verkar ringrostig de få gånger jag försöker. Det blev inget av och jag tittade istället på Pirates of the Caribbean, jag ville bara ha lite slötittande. Jag chattade lite också och lade mig tidigt, redan 22.30 eftersom jag var så attans sliten efter kvällen innan.

Men jag somnade illa och sov dåligt.

Busy, busy bee

Jag tvingade mig upp vid 11.30 på söndagen eftersom jag lovat att ta med damerna från Australien in till stan och Vasamuseet. L hade sagt att hon kanske, kanske skulle med och att jag skulle ringa och fråga när jag gick upp. Men hon visade sig må risigt efter kvällens eskapader och ville inte gå utanför dörren på hela dagen. Jag gjorde mig en frappé att ta med och tog ett par Wasa Sandwich i väskan som frukost, sen åkte jag till mammaoch pappa.
De här damerna från Australien är en gammal vän till mina föräldrar och en gammal vän till henne. M är pappas arbetsvän H's fru och de har känt varandra i över 30 år, men de träffas väldigt sällan av förklarliga skäl. M är av något ovanligt ursprung... hon är kines från Singapore och är Kanadensisk och Australiensk medborgare. Hon räknar Kanada som sitt ursprung och Australien som sitt hemland. P är en riktig Australienare fördd och uppväxt där. Tydligen är det ganska ovanligt med kvinnor som står så pass nära varandra i Australien, så många tror visst att M och P är lesbiska, till viss del för att de båda är saknar en hel del feminina drag som klädestil, smink och frisyr, allt detta enligt dem själva. Det tragiska är ju inte att folk tror att de är lesbiska, det verkar de ju inte bry sig om alls, det som är tragiskt är ju att Australiensiska kvinnor inte har några nära väninnor så som vi har här. Tänk vad livet skulle vara tungt utan vänner!

Efter att ha blivit lite försenade hemifrån mamma och pappa eftersom de höll på och fixade med något på internet så kom vi slutligen iväg mot stan. Först på agendan var Vasamuseet och på vägen dit pekade jag ut saker som Nordiska Museet, Kungliga Dramatiska Teatern, NK, Sergelstorg och annat som jag trodde kunde intressera dem.
Det är alltid lika häftigt att ta med nya människor till Vasamuseet, det är därför jag inte har något emot att gå dit flera gånger per år med egna gäster eller jobbgäster. Att se folks första reaktion när de kommer genom dörren och ser skeppet torna upp sig framför sig, då är deras uttryck så oerhört häftiga! Dessutom brukar de sucka till, dra efter andan eller helt enkelt "bara" svära till ordentligt. M som inte visste något alls om Vasaskeppet innan hon kom dit blev precis så imponerad som jag hoppats och börjat bli van vid, P var helt klart imponerad, men hon hade vetat mer om vad som väntade. Som jag brukar så föste jag in mina gäster i biosalongen på museet det första jag gjorde. Det brukar vara det bästa för att få en helhetsbild av skeppet och händelserna runt omkring och de var de väldigt nöjda med sen när vi gick omkring. De tittade precis lagom på allt i mina ögon, de stressade inte runt, men läste inte precis allt och var inte tvungna att se minsta skrymsle av museet. Vi blev alla både förvånade och besvikna när vi insåg att det hunnit bli mörkt medan vi var där inne. Det var ju en hel del de ville se innan vi åkte hem. Vi åkte förbi Tudor Arms en kortis och tog en läsk var och sen åkte vi en liten rundtur i stan och tittade på slottet, stadshuset, riksdagshuset och till slut Globen. Den var vackert upplyst i blått och vi stod på andra sidan vägen och fotograferade den.

Vi hade fortfarande rätt mycket tid på oss innan vi skulle möta upp mamma och pappa vid Stallmästaregården så vi bestämde oss för att åka hem till mig en sväng för att titta på mitt hus och för att söka efter lite resor åt dem på internet. De skulle åka till London ett par dagar senare.
Vi vägde för och emot och till slut bestämde de sig för att ta de lite dyrare biljetterna till Heathrow med British Airways och få en kortare resa i tid sett istället för att ta biljetter med Ryan Air och behöva åka till Västerås och sen ta sig från Stanstead till London.

Sen åkte vi mot stan igen och höll på att missa avtagsvägen till Stallmästaregården eftersom det såg ut som nån trång byggväg som man inte fick köra på. De bygger om så mycket vid infarten till Stockholm att den här avfarten flyttas lite då och då och den är alltid lika svår att hitta eftersom det är en provisorisk väg helt och hållet. Väl på plats ringer pappa och säger att de missat avfarten och är inne och snurrar i stan och att de kommer snart.
Servicen brukar vara jättefin på Stallmästaregården men den första tjejen vi fick att ta hand om oss verkade ha noll koll. Hon kunde inte svara på en enda fråga om maten och vad som serverades till olika rätter och sånt och när hon gick för att ta reda på det var hon borta i nästan 5 minuter och hennes chef hann hjälpa oss under tiden istället. Sen fick vi mest hjälp av henne och hon var väldigt trevlig så det räddade kvällen.
Till förrätt beställde jag löjrom med dillcheesecake och det var riktigt bra, men jag lämnade det mesta av cheescaken för den kändes väldigt mättande och smakade inte så särskilt mycket.
Till varmrätt beställde de utländska damerna Citronrökt lax med sås och potatis. Jag var lite inne på det men kände inte riktigt för rökt mat. Menyn var egentligen inte alls så mycket i min smak som den brukar. De brukar ha okomplicerad mat med fina råvaror, nu var det så tjusigt att allt innehåll någon som jag inte vill ha i mat, till exempel kanel och olika frukter. Jag bestämde mig slutligen för Hjortytterfilé med smörstekta rotfrukter och svampsås och det var bra, men jag trodde att köttet skulle smaka lite mer.

Under hela middagen var jag kall och till slut gick mamma med på att jag fick låna hennes långhåriga fuskpälsväst, då blev jag lite varmare och såg rätt rolig ut på kuppen.

Efter middagen packade gästerna och mamma och pappa in sig i en bil och jag i min och sen åkte jag en sväng till M i Huddinge och vi slappade på soffan under en filt och tittade på helt meningslösa program i ett par timmar, sen åkte jag hem.