Jag undrar hur salt ser ut på röntgen?

10/12 På måndagen kunde vi inte riktigt bestämma oss för var vi skulle äta frukost och vi gick nåt varv runt Leicester Square innan vi bestämde oss för att äta på en Italiensk Restaurang där. Så gott som alla restauranger erbjuder frukost och de kostar ungefär lika mycket. Vi försökte hitta en som kunde servera laktosfri latte men det gick helt enkelt inte, det fick bli te istället och jag avskyr verkligen påste och det finns så gott som inga ställen i London som serverar nåt annat... Te-landet har mycket att lära av Svenska caféer...
Jag valde slutligen en vegetarisk "full english breakfast" eftersom jag tycker att engelsk korv och bacon är rätt äckligt. Det såg allt annat än gott ut men smakade helt okey och det konstigaste var att det som såg sämst ut var bäst, champinjonerna och den sega löken...

När vi ätit klart tog vi tunnelbanan till Knightsbridge och Harrods, där köpte jag julklappar till mamma och pappa. De är svåra att handla till och det är bättre att hitta nåt de inte kan köpa själva än något dyrt. De köper det mesta de vill ha eller behöver själva. Jag hittade några häftiga gejer till mamma, en stor, tung skiva salt att servera mat på. Man kan kyla eller värma den och sen servera på den. Jag tror att det är typsikt nåt som mamma kommer tycka är kul. Till det köpte jag också salt i stora bitar att ha på bordet med tillhörande rivjärn. Häftigt tycker jag.
Till pappa köpte jag två olika sorters Stilton Cheese.
Vi gick sen raka vägen till Starbucks på andra sidan gatan och tog en kaffe och K köpte en liten mellanmålsburk, det visade sig vara som en kall gröt av yoghurt, rivet äpple, bär och havregryn och det var både fräschare och mycket godare än vad det låter, det ska jag prova att göra hemma.
Vi satt på Starbucks i nån timme eller så, smuttade på vårt kaffe, pratade lite och utnyttjade det fria WiFi-nätet.
Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till Piccadilly och där gick vi in på lågprisbutiken Lillywhites och köpte en liten kabinväska att lägga alla våra grejer i när vi åkte hem. Sen gick vi till Tesco där vi köpte choklad till en kompis, kompis, dotter... och så köpte jag grönsaker, frukt och bär, det är så mycket fräschare och billigare än hemma att jag inte kunde låta bli.
När vi kom tillbaka till hotellet packade vi mina saker i den nya väskan och insåg strax att vi skulle behöva en till eftersom det inte fanns plats för K's grejer när jag packat ned mina.
När vi packat klart tog vi afternoon tea på hotellet och K älskade det och åt upp allt sitt och hälften av mitt!
Sen lämnade vi den nya väskan med de andra i bagagerummet och tog en promenad till Buckingham Palace medan vi snackade politik faktiskt...
Vi gick i utkanten av Green Park upp tills vi kom  till Ritz hotell och sen gick vi till Piccadilly igen och köpte en till väska.
På vägen tillbaka till hotellet gick vi över Leicester Square och där hittade vi en trevlig "bobby" som K ville fota sig med och skicka till sin pappa som är polis och det ställde han snällt upp på. De höll på och övervakade en kommande biopremiär med Tom Cruise, den andra biopremiären vi missade på 3 dagar...
Efter att ha packat om väskorna än en gång tog vi oss till Leicester Square tunnelbanestation igen och det kändes verkligen i magmusklerna efter att man puttat 35 kilo väskor framför sig upp för backen och med en massa folk i vägen. Sen var det bara att ta sig ned för trapporna och få sittplats på tunnelbana och sen skulle vi kunna slappna av i en timme.
Vi väntade några minuter och tog sedan tåget som skulle gå till Heathrow terminal 5, 123, så som man ska.
Efter ett par stationer började dock den inspelade rösten i högtalaren och den digitala texten på tåget att säga att det var till Terminal 123, 4. Då kommer man inte till 5:an alls...
K undrade vad vi skulle göra och jag sa att vi skulle vänta och se och hålla tummarna för att de blivit fel.
Vi hade is i magen och inte förrän vi hade bara 1-2 stationer kvar att byta på så insåg de sitt misstag och gjorde klart att tåget gick till terminal 5.
Tur att vi inte gjorde något överilat!
Strax senare var vi i säkerhetskontrollen och jag som är en rutinerad resenär har ju inte med mig saker som man inte får ha med sig i handbagaget och brukar normalt sett bara knata igenom kontrollen, men nu är de helt nitiska i London och jag fastnar varje gång fast det inte finns något konstigt i min väska.
Troligtvis var det väl det faktum att det var så mycket i väskan som störde dem och det kan nog vara svårt att fatta vad en stor skiva salt är för något när man ser det på röntgen?
I alla fall fick jag först stå och vänta ett bra tag innan de kollade min väska efter att den fastnat och sen fick jag stå och skämmas medan de packade upp låda på låda med frukt och bär och sen stora klumpar och skivor med salt...
Tjejen bredvid kunde inte låta bli att fnissa åt vad jag hade i väskan och åt min generade min medan de packade upp allt. Men när jag med låtsad tjurighet fräste åt henne att sluta skratta och sen hota henne med att stanna och kolla vad hon hade i sin väska så svalde hon skrattet och nickade med en fejkad bekymrad min och sen fnissade vi båda två igen.
Vi gick och åt sushi på Itsu så som jag brukar och sen gick vi till vår gate. Dessvärre var flighten försenad men vi kom iväg slutligen efter 40 minuters försening.
Jag är rätt säker på att en av tjejerna på vår flight har flygit samma flight som jag tidigare från London... Det är något med hennes utseende som gör att jag inte gillar henne, hon ser ut att vara en riktig bitch och hon snackar i telefon precis hela tiden.
Vi landade 0.15 och när vi kom ut för att ta en taxi så fanns det inga och det var en kö som väntade på bilar. Vi hade inte tänkt på att det var Nobelmiddag i stan denna kväll, de var visst upptagna i Stockholm allihopa. Vi behövde inte vänta särskilt längre i alla fall och fick till och med en 020-bil och så åkte vi först hem till mig coh jag betalade den biten och sen åkte K vidare till sin kille i Solna.
När jag kom hem matade jag bara Judas och packade upp alla färskvaror ur handbagaget och sen gick jag och lade mig. Judas var överlycklig att jag var hemma och att Turre inte var med att han sov på min mage hela natten. Jag som inte haft någraproblem att sova i London hade förstås sömnproblem igen nu när jag kom hem...

Det är ju snart 20 år sedan vi såg dinosaurier

22/9 På lördagen gick jag upp vid 9.30 och tog en dusch, för idag var det dags att vara turist i sin egen stad. Ju har besök av sin bror och svägerska från Thailand och vi tjejer skulle på Vasamuseet och sen gå på Afternoon Tea.
Jag körde hem till Ju för att hälsa på hennes bror som är nyopererad och krama honom lite, jag möttes av en stor mugg kaffe så att jag skulle vakna ordentligt och nån timme senare var vi på väg in mot stan och Vasamuseet.
Jag har säkert sagt det en massa gånger förut, men jag älskar det där skeppet och museet. Nu hade de gjort en ny film om skeppet och bärgningen av det och det kunde ju ha varit riktigt bra om de lagt uppdraget på några som kan hantera animering.
I en tid då det var nästan 20 år sedan man såg "riktiga" dinosaurier i Jurassic Park och i en tid som gett oss Harry Potter, Sagan om Ringen, Pirates of the Caribbean, Narnia och så vidare, då ska man inte behöva göra en NY film som det syns jättetydligt att folk är inklippta i. Hur länge tänker de köra den filmen nu? 30 år som den andra?
Filmerna är annars väldigt bra och informativa, tänk om de också var bra tekniskt.
Efter ett par timmar gick parkeringstiden ut och vi började bli hungriga så vi tog oss tillbaka till bilen och åkte mot Gamla Stan och sen promenerade vi långsamt igenom stan och tog en titt på Indiska innan vi gick till Chaikhana där Ju bokat ett bord åt oss. De är väldigt populära så vill man dit en helg så bör man definitivt boka bord.
Sen värmde vi oss med te och snittar och en stund senare kom det in nybakade, varma scones med marmelad och clotted cream. Om ni inte vet vad det är så är det i stort sett en avrunnen grädde. Den smakar inte så mycket utan är helt enkelt vanlig vispgrädde med mindre vätska i och den får en konsistens som påminner om creme fraische, men är mildare i smaken, nästan smaklös faktiskt. Men det är det engelsmännen har till sina scones...
Efter att vi ätit oss proppmätta så tog vi oss tillbaka till bilen och jag körde hem de andra till Ju, själv var jag trött och åkte hemåt. Dessutom visste jag ju att jag skulle behöva rensa svamp hela kvällen. Andra går ut en lördag, själv sitter jag och rensar svamp...
Efter totalt 10 timmars arbete var jag slutligen klar framåt småtimmarna och gick nöjd i säng. Tänk om jag inte gett bort svamp till mamma och pappa...

Jag är en fantastisk guide

12/7 På torsdagen skulle jag umgås med leverantören J istället för att åka till mässan. Han har inte sett mycket av London och den här typen av mässor är ju till att skapa starkare band med leverantörer och kunder.
Vi hade bestämt att ses vid tunnelbanestationen som låg mellan våra hotell och jag gick dit tidigare för att äta frukost på Starbucks där vi skulle ses.
Jag satt i solen där och hade det bra, åt min macka, drack mitt kaffe och läste. J var sen men dök upp till slut och då tog vi en promenad över gångbron vid vår station eftersom han ville upp i London Eye och det ligger på andra sidan floden där. När vi gick förbi ett av brofundamenten hittade vi ett par övergivna helt nya skor dr nere, undrar vart ägaren tog vägen och hur han kom dit?
Det var som vanligt väldigt lång kö till London Eye men av erfarenhet vet jag att det inte alls tar särskilt lång tid att komma fram. Vi köpte biljetter och ställde oss i kön och 20 minuter senare ungefär så var vi ombord en "bubbla".
Det går ju in runt 20 personer i en sån och man går på i farten, så det är därför det går så pass fort.
J var imponerad och glad och tog foton att visa sin familj.
Sen gick vi till Westminister Abbey, jag har alltid velat gå in där sen jag såg Da Vinci Koden och det är rätt häftigt att veta att en massa historiska kungar och drottningar är begravda där. Storbrittaniens kröningsstol står där också och den är från medeltiden, är det inte fantastiskt?
Sen så är det ju en massa historiska poeter, författare, vetenskapsmän och andra som antingen är begravda där eller har fått ett minnesmärke.
Tyvärr får man inte fota inne i kyrkan alls, men J köpte några vykort när vi skulle gå och ni som sett Da Vinci Koden kan jämföra Issac Newtons gravmonument med det som visas i filmen, det är inte samma....
Det är det första som inte har stämt hittills av det jag sett, förutom småsaker som hör till historien snarare än historia.
När vi tittar runt i abbeyn med lurar på, så gick vi tillbaka till mitt hotell för att lämna kameran som tyngde min skuldra så jag började få ont. På vägen gick vi förbi No 10 Downing Street och tittade lite på vakterna och deras hästar.
När vi kom till mitt hotell lämnade jag av kameran och min extratröja i mitt rum och sen beställde vi "afternoon tea" i hotellets restaurang. Vi fick clotted cream och marmelad till våra nybakade scones, som visserligen var små och torra men rätt goda ändå.
Så snart vi ätit våra scones tog vi en promenad till Leceister Square tunnelbanestation och så åkte vi till Knightsbridge eftersom J ville handla nåt till sin fru på Harrods.
Jag älskar att gå omkring där och om jag bodde i London i närheten av det där stället så skulle jag nog leva på deras "take out" som är jättefräsch.
Det finns mat från världens alla hörn där och du kan köpa en låd sushi, falafel, pasta eller vad sjutton du vill.
Deras choklad-disk är vacker också och trots att jag inte är särskilt förtjust i choklad så måste jag aktivt hindra mig själv från att handla, det är så lockande upplagt.
Bilden visar bara en bråkdel av chokladdisken.


Själv köpte jag tre sorters te och J köpte bland annat ett Harrods paraply.
Så snart vi handlat klart åkte vi tillbaka och bestämde att vi skulle höras senare för att bestämma
 om middag. De vi varit ute med på tisdagen hade sagt att vi skulle mötas upp och jag försökte att få tag i dem resten av kvällen och det gjorde J också. Till slutinsåg vi att de skitit i oss och vi mötte upp på Piccadilly vid 21 och gick till China Town för att äta för J hade aldrig varit där.
Vi beställde in lite olika saker och delad epå allt. Vi börjad emed won ton soppa och sen crispy duck, jag tog soya istället för den där äckliga plommonsåsen och då var det jättegott.
Sen beställde vi tigerräkor med grönsaker och jag åt upp alla bambuskotten. Till slut fick vi också  deep fried beef som vi var så nyfikna på, men det var helt omöjligt att känna att det var nåt kött i det, det var som friterad deg eller nåt men smakade bara flott. Men visst ser det rätt gott ut?
Vi var rätt trötta och det tog ett tag att äta så när vi ätit klart visade jag J var tunnelbanestationen låg, inte för att han skulle ta tunnelbanan utan för att han hittade tillbaka till hotellet därifrån. Sen gick jag tillbaka till hotellet och gick och lade mig, för nu var klockan mycket.