Jag är en fantastisk guide

12/7 På torsdagen skulle jag umgås med leverantören J istället för att åka till mässan. Han har inte sett mycket av London och den här typen av mässor är ju till att skapa starkare band med leverantörer och kunder.
Vi hade bestämt att ses vid tunnelbanestationen som låg mellan våra hotell och jag gick dit tidigare för att äta frukost på Starbucks där vi skulle ses.
Jag satt i solen där och hade det bra, åt min macka, drack mitt kaffe och läste. J var sen men dök upp till slut och då tog vi en promenad över gångbron vid vår station eftersom han ville upp i London Eye och det ligger på andra sidan floden där. När vi gick förbi ett av brofundamenten hittade vi ett par övergivna helt nya skor dr nere, undrar vart ägaren tog vägen och hur han kom dit?
Det var som vanligt väldigt lång kö till London Eye men av erfarenhet vet jag att det inte alls tar särskilt lång tid att komma fram. Vi köpte biljetter och ställde oss i kön och 20 minuter senare ungefär så var vi ombord en "bubbla".
Det går ju in runt 20 personer i en sån och man går på i farten, så det är därför det går så pass fort.
J var imponerad och glad och tog foton att visa sin familj.
Sen gick vi till Westminister Abbey, jag har alltid velat gå in där sen jag såg Da Vinci Koden och det är rätt häftigt att veta att en massa historiska kungar och drottningar är begravda där. Storbrittaniens kröningsstol står där också och den är från medeltiden, är det inte fantastiskt?
Sen så är det ju en massa historiska poeter, författare, vetenskapsmän och andra som antingen är begravda där eller har fått ett minnesmärke.
Tyvärr får man inte fota inne i kyrkan alls, men J köpte några vykort när vi skulle gå och ni som sett Da Vinci Koden kan jämföra Issac Newtons gravmonument med det som visas i filmen, det är inte samma....
Det är det första som inte har stämt hittills av det jag sett, förutom småsaker som hör till historien snarare än historia.
När vi tittar runt i abbeyn med lurar på, så gick vi tillbaka till mitt hotell för att lämna kameran som tyngde min skuldra så jag började få ont. På vägen gick vi förbi No 10 Downing Street och tittade lite på vakterna och deras hästar.
När vi kom till mitt hotell lämnade jag av kameran och min extratröja i mitt rum och sen beställde vi "afternoon tea" i hotellets restaurang. Vi fick clotted cream och marmelad till våra nybakade scones, som visserligen var små och torra men rätt goda ändå.
Så snart vi ätit våra scones tog vi en promenad till Leceister Square tunnelbanestation och så åkte vi till Knightsbridge eftersom J ville handla nåt till sin fru på Harrods.
Jag älskar att gå omkring där och om jag bodde i London i närheten av det där stället så skulle jag nog leva på deras "take out" som är jättefräsch.
Det finns mat från världens alla hörn där och du kan köpa en låd sushi, falafel, pasta eller vad sjutton du vill.
Deras choklad-disk är vacker också och trots att jag inte är särskilt förtjust i choklad så måste jag aktivt hindra mig själv från att handla, det är så lockande upplagt.
Bilden visar bara en bråkdel av chokladdisken.


Själv köpte jag tre sorters te och J köpte bland annat ett Harrods paraply.
Så snart vi handlat klart åkte vi tillbaka och bestämde att vi skulle höras senare för att bestämma
 om middag. De vi varit ute med på tisdagen hade sagt att vi skulle mötas upp och jag försökte att få tag i dem resten av kvällen och det gjorde J också. Till slutinsåg vi att de skitit i oss och vi mötte upp på Piccadilly vid 21 och gick till China Town för att äta för J hade aldrig varit där.
Vi beställde in lite olika saker och delad epå allt. Vi börjad emed won ton soppa och sen crispy duck, jag tog soya istället för den där äckliga plommonsåsen och då var det jättegott.
Sen beställde vi tigerräkor med grönsaker och jag åt upp alla bambuskotten. Till slut fick vi också  deep fried beef som vi var så nyfikna på, men det var helt omöjligt att känna att det var nåt kött i det, det var som friterad deg eller nåt men smakade bara flott. Men visst ser det rätt gott ut?
Vi var rätt trötta och det tog ett tag att äta så när vi ätit klart visade jag J var tunnelbanestationen låg, inte för att han skulle ta tunnelbanan utan för att han hittade tillbaka till hotellet därifrån. Sen gick jag tillbaka till hotellet och gick och lade mig, för nu var klockan mycket.