Priority Pass är helt underbart och jag har det kvar

17/1 På lördagen var jag lite stressad, först skulle jag Y och hans sambo till sjukhuset för att K skulle på en efterkontroll, under tiden åkte jag och Y till sömmerskan som skulle sy min klänning. Y hade ringt henne åt mig kvällen innan för att kolla att allt gått som det var tänkt och för att få en adress. Jag fick prova klänningen och jag visste inte riktigt vad som var fel, bara att den inte var så fin som jag hoppats. Inte för att jag skulle säga det, för det var inget fel på hantverket, men det var inte den galaklännig jag hade hoppats på. Men efter att jag provat den tog hon in den vid midjan som jag bad henne och sen igen och igen. Efter tredje gången så satt den så snyggt som jag hade hoppats och då blev den precis den galaklänning som jag hoppats på, så jag var lättad. Sömmeskan skakade på huvudet och tyckte uppenbarligen att den var för tight. Men jag vill ju att det syns att jag har platt mage och liten midja nu när jag äntligen har det och en för stor klänning gör ju att man ser större ut.
Efter tillpassningen behövde hon som sagt 1 timme för att slutföra arbetet, så vi åkte tillbaka till sjukhuset och väntade på K och under tiden tog vi en kaffe och lunch på fiket där. Jag valde en Ceasarsallad och den var till min förvåning väldigt bra!
När K var klar och också fått sig lite lunch så åkte vi till sömmerskan för att hämta klänningen, Innan jag åkte ville hon och Y att jag skulle prova den en gång till så det gjorde jag och alla tyckte att det såg bra ut, så sen åkte vi hemåt. Vi stannade på en trädgårdsaffär för att köpa en skottskärra till K också och sen åkte vi hemåt. S och hans motorcykelvänner hade åkt till Pattaya dagen innan och nu skulle de komma tillbaka till Mae Phim och Buffalo Bill på eftermiddagen för efterfest. De körde för en god sak och samlade pengar till en skola för föräldralösa barn. Så klubben bjöd på mat när de kom hem. Jag ar tvungen att packa och fixa så jag var lite sen ned, men blev inbjuden att äta av gratismaten, fast det kändes som om jag snyltade. Först hängde jag med killarna i baren på övervåningen och sen hägde jag med tjejerna på uteserveringen. De är alla Thailändskor så de pratar mest Thai. Jag har ett litet problem med det där. Jag hänger oftast med killarna som enda tjej och egentligen så är det tjejfritt på deras träffar, tjejerna sitter en bit ifrån tillsammans. Men eftersom jag inte pratar Thai så blir det svårt. Men tjejerna är snälla mot mig och jag är välkommen, men det pratas i alla fall mest Thai. Jag blev erbjuden att smaka på deras soppa och de varnade mig att den var stark och det var den, men det är min favoritsoppa så jag slurkade i mig den på ett par minuter fast det sved i munnen och på läpparna och hon som satt bredvid mig ropade till de andra och var så imponerad över att jag åt den och så fort utan problem. Så jag låtsades att det inte brände som eld och tog en portion till...
Strax senare var jag tvungen att säga hejdå och krama om alla för att hinna upp och borsta tänderna och packa det sista innan jag skulle möta upp Y. Han visste ju att jag hade mer bagage än vanligt så han skickade ett meddelande att han var på plats och så kastade jag ned nyckeln till honom som vi har börjat göra, sen kom han upp och hjälpte mig med en del av bagaget och jag gav honom en kasse med allt som blivit över i min kyl, allt från vatten till filmjölk, pepparkakor och ägg. Det tog han tacksamt emot och lämnade hemma hos K innan vi åkte. Kaviaren som blivit över lade jag i en plastpåse och gav till S tjej för att ge till S som var en våning upp. Sen åkte vi mot flygplatsen.
Det var en kall kväll igen och det var 21 grader som minst på vägen till flygplatsen, men det var ju fortfarande rätt tidigt, så det blev nog kallare senare.
Jag och min vän A skulle möta upp på flygplatsen senare och vi sprang hela tiden om varandra för att jag stod i någon kö eller hon fick något jobb. Sen av en tillfällighet sprang vi på varandra i incheckningen trots att flygplatsen är enormt stor och rymmer tusentals människor. Hon hade en kund med sig och sa att vi skulle möta upp senare, efter säkerhetskontrollen. Som nyårspresent hade jag ju fått ett "Priority Pass" till flygplatsen, jag visste inte säkert vad för skillnad det skulle göra men det blev jag varse rätt snabbt! I incheckningen var det ingen kö, så jag gick i den vanliga. När jag sen skulle till säkerhetskontrollen så fick de syn på mitt kort och skickade mig till en mycket mindre ingång. Där var det bara ett par personer före mig och innan jag ens tagit upp datorn och grejer så var det min tur och jag var igenom på ett nafs. Sen var det samma sak i passkontrollen, ingen kö att tala om och ingen väntetid alls! A hade sagt att jag inte skulle ge dem kortet om de inte bad om det, så jag höll i det själv och visade det för dem och ingen bad om det, så jag har det kvar till nästa gång! Toppen, helt enkelt toppen!
Jag gick till loungen och strax efter att jag kommit dit kom A in och bara gav mig en kram i stort sett, sen var hon tvungen att gå. Hon jobbar som värdinna och visar folk rätt och tar hand om passagerare som är osäkra eller informerar då flighter blivit försenade eller inställda och det var en flight till Ryssland som just blivit inställd så för en gångs skull var hon helt upptagen hela kvällen. Annars sitter hon ofta och väntar, händer inget så har hon ju inget att göra och tittar mest på film. Typiskt att det skulle vara så just idag. Jag flög ju Premium Economy hem och jag älskar det verkligen! Det är så mycket mer bekvämt än ekonomi. I Premium Economy får man samma mat och hörlurar som i ekonomi och ingen liten väska med tandborste och grejer, men man får de alldeles underbara stolarna! Och sin egen lilla kokong av plts för ben och grejer. Jag önskar att jag inte var så snål och att jag inte vill betala för det oftare.

Jag undrar hur salt ser ut på röntgen?

10/12 På måndagen kunde vi inte riktigt bestämma oss för var vi skulle äta frukost och vi gick nåt varv runt Leicester Square innan vi bestämde oss för att äta på en Italiensk Restaurang där. Så gott som alla restauranger erbjuder frukost och de kostar ungefär lika mycket. Vi försökte hitta en som kunde servera laktosfri latte men det gick helt enkelt inte, det fick bli te istället och jag avskyr verkligen påste och det finns så gott som inga ställen i London som serverar nåt annat... Te-landet har mycket att lära av Svenska caféer...
Jag valde slutligen en vegetarisk "full english breakfast" eftersom jag tycker att engelsk korv och bacon är rätt äckligt. Det såg allt annat än gott ut men smakade helt okey och det konstigaste var att det som såg sämst ut var bäst, champinjonerna och den sega löken...

När vi ätit klart tog vi tunnelbanan till Knightsbridge och Harrods, där köpte jag julklappar till mamma och pappa. De är svåra att handla till och det är bättre att hitta nåt de inte kan köpa själva än något dyrt. De köper det mesta de vill ha eller behöver själva. Jag hittade några häftiga gejer till mamma, en stor, tung skiva salt att servera mat på. Man kan kyla eller värma den och sen servera på den. Jag tror att det är typsikt nåt som mamma kommer tycka är kul. Till det köpte jag också salt i stora bitar att ha på bordet med tillhörande rivjärn. Häftigt tycker jag.
Till pappa köpte jag två olika sorters Stilton Cheese.
Vi gick sen raka vägen till Starbucks på andra sidan gatan och tog en kaffe och K köpte en liten mellanmålsburk, det visade sig vara som en kall gröt av yoghurt, rivet äpple, bär och havregryn och det var både fräschare och mycket godare än vad det låter, det ska jag prova att göra hemma.
Vi satt på Starbucks i nån timme eller så, smuttade på vårt kaffe, pratade lite och utnyttjade det fria WiFi-nätet.
Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till Piccadilly och där gick vi in på lågprisbutiken Lillywhites och köpte en liten kabinväska att lägga alla våra grejer i när vi åkte hem. Sen gick vi till Tesco där vi köpte choklad till en kompis, kompis, dotter... och så köpte jag grönsaker, frukt och bär, det är så mycket fräschare och billigare än hemma att jag inte kunde låta bli.
När vi kom tillbaka till hotellet packade vi mina saker i den nya väskan och insåg strax att vi skulle behöva en till eftersom det inte fanns plats för K's grejer när jag packat ned mina.
När vi packat klart tog vi afternoon tea på hotellet och K älskade det och åt upp allt sitt och hälften av mitt!
Sen lämnade vi den nya väskan med de andra i bagagerummet och tog en promenad till Buckingham Palace medan vi snackade politik faktiskt...
Vi gick i utkanten av Green Park upp tills vi kom  till Ritz hotell och sen gick vi till Piccadilly igen och köpte en till väska.
På vägen tillbaka till hotellet gick vi över Leicester Square och där hittade vi en trevlig "bobby" som K ville fota sig med och skicka till sin pappa som är polis och det ställde han snällt upp på. De höll på och övervakade en kommande biopremiär med Tom Cruise, den andra biopremiären vi missade på 3 dagar...
Efter att ha packat om väskorna än en gång tog vi oss till Leicester Square tunnelbanestation igen och det kändes verkligen i magmusklerna efter att man puttat 35 kilo väskor framför sig upp för backen och med en massa folk i vägen. Sen var det bara att ta sig ned för trapporna och få sittplats på tunnelbana och sen skulle vi kunna slappna av i en timme.
Vi väntade några minuter och tog sedan tåget som skulle gå till Heathrow terminal 5, 123, så som man ska.
Efter ett par stationer började dock den inspelade rösten i högtalaren och den digitala texten på tåget att säga att det var till Terminal 123, 4. Då kommer man inte till 5:an alls...
K undrade vad vi skulle göra och jag sa att vi skulle vänta och se och hålla tummarna för att de blivit fel.
Vi hade is i magen och inte förrän vi hade bara 1-2 stationer kvar att byta på så insåg de sitt misstag och gjorde klart att tåget gick till terminal 5.
Tur att vi inte gjorde något överilat!
Strax senare var vi i säkerhetskontrollen och jag som är en rutinerad resenär har ju inte med mig saker som man inte får ha med sig i handbagaget och brukar normalt sett bara knata igenom kontrollen, men nu är de helt nitiska i London och jag fastnar varje gång fast det inte finns något konstigt i min väska.
Troligtvis var det väl det faktum att det var så mycket i väskan som störde dem och det kan nog vara svårt att fatta vad en stor skiva salt är för något när man ser det på röntgen?
I alla fall fick jag först stå och vänta ett bra tag innan de kollade min väska efter att den fastnat och sen fick jag stå och skämmas medan de packade upp låda på låda med frukt och bär och sen stora klumpar och skivor med salt...
Tjejen bredvid kunde inte låta bli att fnissa åt vad jag hade i väskan och åt min generade min medan de packade upp allt. Men när jag med låtsad tjurighet fräste åt henne att sluta skratta och sen hota henne med att stanna och kolla vad hon hade i sin väska så svalde hon skrattet och nickade med en fejkad bekymrad min och sen fnissade vi båda två igen.
Vi gick och åt sushi på Itsu så som jag brukar och sen gick vi till vår gate. Dessvärre var flighten försenad men vi kom iväg slutligen efter 40 minuters försening.
Jag är rätt säker på att en av tjejerna på vår flight har flygit samma flight som jag tidigare från London... Det är något med hennes utseende som gör att jag inte gillar henne, hon ser ut att vara en riktig bitch och hon snackar i telefon precis hela tiden.
Vi landade 0.15 och när vi kom ut för att ta en taxi så fanns det inga och det var en kö som väntade på bilar. Vi hade inte tänkt på att det var Nobelmiddag i stan denna kväll, de var visst upptagna i Stockholm allihopa. Vi behövde inte vänta särskilt längre i alla fall och fick till och med en 020-bil och så åkte vi först hem till mig coh jag betalade den biten och sen åkte K vidare till sin kille i Solna.
När jag kom hem matade jag bara Judas och packade upp alla färskvaror ur handbagaget och sen gick jag och lade mig. Judas var överlycklig att jag var hemma och att Turre inte var med att han sov på min mage hela natten. Jag som inte haft någraproblem att sova i London hade förstås sömnproblem igen nu när jag kom hem...