till stan och Vasamuseet. L hade sagt att hon kanske, kanske skulle med och att jag skulle ringa och fråga när jag gick upp. Men hon visade sig må risigt efter kvällens eskapader och ville inte gå utanför dörren på hela dagen. Jag gjorde mig en frappé att ta med och tog ett par Wasa Sandwich i väskan som frukost, sen åkte jag till mammaoch pappa.De här damerna från Australien är en gammal vän till mina föräldrar och en gammal vän till henne. M är pappas arbetsvän H's fru och de har känt varandra i över 30 år, men de träffas väldigt sällan av förklarliga skäl. M är av något ovanligt ursprung... hon är kines från Singapore och är Kanadensisk och Australiensk medborgare. Hon räknar Kanada som sitt ursprung och Australien som sitt hemland. P är en riktig Australienare fördd och uppväxt där. Tydligen är det ganska ovanligt med kvinnor som står så pass nära varandra i Australien, så många tror visst att M och P är lesbiska, till viss del för att de båda är saknar en hel del feminina drag som klädestil, smink och frisyr, allt detta enligt dem själva. Det tragiska är ju inte att folk tror att de är lesbiska, det verkar de ju inte bry sig om alls, det som är tragiskt är ju att Australiensiska kvinnor inte har några nära väninnor så som vi har här. Tänk vad livet skulle vara tungt utan vänner!
Efter att ha blivit lite försenade hemifrån mamma och pappa eftersom de höll på och fixade med något på internet så kom vi slutligen iväg mot stan. Först på agendan var Vasamuseet och på vägen dit pekade jag ut saker som Nordiska Museet, Kungliga Dramatiska Teatern, NK, Sergelstorg och annat som jag trodde kunde intressera dem.
Det är alltid lika häftigt att ta med nya människor till Vasamuseet, det är därför jag inte har något emot att gå dit flera gånger per år med egna gäster eller jobbgäster. Att se folks första reaktion när de kommer genom dörren och ser skeppet torna upp sig framför sig, då är deras uttryck så oerhört häftiga! Dessutom brukar de sucka till, dra efter andan eller helt enkelt "bara" svära till ordentligt. M som inte visste något alls om Vasaskeppet innan hon kom dit blev precis så imponerad som jag hoppats och börjat bli van vid, P var helt klart imponerad, men hon hade vetat mer om vad som väntade. Som jag brukar så föste jag in mina gäster i biosalongen på museet det första jag gjorde. Det brukar vara det bästa för att få en helhetsbild av skeppet och händelserna runt omkring och de var de väldigt nöjda med sen när vi gick omkring. De tittade precis lagom på allt i mina ögon, de stressade inte runt, men läste inte precis allt och var inte tvungna att se minsta skrymsle av museet. Vi blev alla både förvånade och besvikna när vi insåg att det hunnit bli mörkt medan vi var där inne. Det var ju en hel del de ville se innan vi åkte hem. Vi åkte förbi Tudor Arms en kortis och tog en läsk var och sen åkte vi en liten rundtur i stan och tittade på slottet, stadshuset, riksdagshuset och till slut Globen. Den var vackert upplyst i blått och vi stod på andra sidan vägen och fotograferade den.
Vi hade fortfarande rätt mycket tid på oss innan vi skulle möta upp mamma och pappa vid Stallmästaregården så vi bestämde oss för att åka hem till mig en sväng för att titta på mitt hus och för att söka efter lite resor åt dem på internet. De skulle åka till London ett par dagar senare.
Vi vägde för och emot och till slut bestämde de sig för att ta de lite dyrare biljetterna till Heathrow med British Airways och få en kortare resa i tid sett istället för att ta biljetter med Ryan Air och behöva åka till Västerås och sen ta sig från Stanstead till London.
Sen åkte vi mot stan igen och höll på att missa avtagsvägen till Stallmästaregården eftersom det såg ut som nån trång byggväg som man inte fick köra på. De bygger om så mycket vid infarten till Stockholm att den här avfarten flyttas lite då och då och den är alltid lika svår att hitta eftersom det är en provisorisk väg helt och hållet. Väl på plats ringer pappa och säger att de missat avfarten och är inne och snurrar i stan och att de kommer snart.
Servicen brukar vara jättefin på Stallmästaregården men den första tjejen vi fick att ta hand om oss verkade ha noll koll. Hon kunde inte svara på en enda fråga om maten och vad som serverades till olika rätter och sånt och när hon gick för att ta reda på det var hon borta i nästan 5 minuter och hennes chef hann hjälpa oss under tiden istället. Sen fick vi mest hjälp av henne och hon var väldigt trevlig så det räddade kvällen.
Till förrätt beställde jag löjrom med dillcheesecake och det var riktigt bra, men jag lämnade det mesta av cheescaken för den kändes väldigt mättande och smakade inte så särskilt mycket.
Till varmrätt beställde de utländska damerna Citronrökt lax med sås och potatis. Jag var lite inne på det men kände inte riktigt för rökt mat. Menyn var egentligen inte alls så mycket i min smak som den brukar. De brukar ha okomplicerad mat med fina råvaror, nu var det så tjusigt att allt innehåll någon som jag inte vill ha i mat, till exempel kanel och olika frukter. Jag bestämde mig slutligen för Hjortytterfilé med smörstekta rotfrukter och svampsås och det var bra, men jag trodde att köttet skulle smaka lite mer.
Under hela middagen var jag kall och till slut gick mamma med på att jag fick låna hennes långhåriga fuskpälsväst, då blev jag lite varmare och såg rätt rolig ut på kuppen.
Efter middagen packade gästerna och mamma och pappa in sig i en bil och jag i min och sen åkte jag en sväng till M i Huddinge och vi slappade på soffan under en filt och tittade på helt meningslösa program i ett par timmar, sen åkte jag hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar