tisdag 16 november 2010

Svart bälte i shopping och kladdig mat

Jag lyckades med hjälp av en stark vilja att sova i 14 timmar i sträck natten till lördagen. Gör om det om ni kan! Jag vaknade flera gånger men tänkte att det bästa nog var att sova så länge som möjligt för att i möjligaste mån motarbeta jetlag. Plötsligt på morgonen sov jag djupare än under resten av natten och vaknade inte av att jag fick 2 sms från C om frukost. Visserligen hade jag stängt av signalen, men jag brukar vakna ändå om jag inte sover djupt. Alltså missade jag frukost med C och J och när jag väl vaknade och ringde dem var de på väg ned till stan för att kolla in hangarfartyget USS Midway som nu är ett museum. Vi bestämde att vi skulle träffas för lunch senare. Det var fint väder och ganska varmt så jag satte på mig min beiga sommarklänning som jag köpte i Grekland. Den är bekväm och sval och ser helt okey ut.

Sen promenerade jag till Fashion Valley Mall som ligger precis bakom hotellet. Det första jag gjorde var att gå till Starbucks för att få i mig lite frukost. Det blev en islatte med sojamjölk och en varm macka. Jag köpte också en varsin California-mugg åt mig och syrran. Jag brukar köpa såna Starbucksmuggar åt oss när jag reser. Jag satte mig i solen och njöt av min frukost och den värmande solen medan jag tittade på folk som gick förbi. Sen gick jag till M.A.C. och handlade smink till syrran enligt listan hon smsat. Som vanligt lyckades de däremot plocka med något som inte stod på listan... Jag köpte lite grejer till mig själv också, det är svårt att låta bli,det ser så frestande ut. En tjej hjälpte mig att använda de nya skuggorna och grejerna och sminkade mig medan hon förklarade vad hon gjorde och varför. Inte mycket av den lärdomen har fastnat kan jag säga. Jag verkar i det närmaste vara obildbar när det gäller sånt där... Jag köpte en extra skugga åt syrran som extra födelsedagspresent, en helt ny skugga som jag hoppades att hon inte hunnit köpa.


Jag var inne på JC Penney's också och kikade lite och hamnade på deras Sephora-avdelning. Jag handlade alldeles för mycket, de är duktiga på att presentera sina produkter på ett lockande sätt i vackert ljus. Jag handlade också Bare Minerals kit åt M så som jag lovat att göra.

På vägen ut från JC Penney's köpte jag en ruskans ful illgrön ryggsäck så att jag skulle slippa släpa runt på allt i olika påsar. Sen gick jag mot tåget för att åka in till stan och träffa killarna. Det tog ett tag innan jag kommit på var man köpte biljetter och ännu ett tag innan maskinen accepterade mitt kort, men sen kom tåget bara 5 minuter senare och jag fick hjälp av en tjej som talade om vart jag skulle när jag skulle byta tåg och lite sånt. Jag bytte tåg i Old Town och gick helt enkelt bara rätt över till nästa tåg, sen skulle jag kliva av vid Santa Fe, men se det gick inte... Vår dörr gick inte att öppna och jag och två killar kom inte av där vi skulle. Men de andra passagerarna lugnade oss och sa att nästa station bara var runt hörnet och det var den verkligen. Alltså gick jag tillbaka runt hörnet och gick på toaletten i stationsbyggnaden, kaffet hade börjat göra sig påmint. Det var en gammal vacker stationsbyggnad med mosaikdekorationer på väggarna, den är nog äldre än något annat jag sett i USA någonsin tror jag. Tågen som de kallar för "trolleys" går förresten väldigt lågt och man går rätt ned på markplan från tåget. Det konstiga med allt detta är att rälsen är helt oskyddad och vem som helst kan gå framför tåget och över rälsen när som helst. USA som är så noga med att alla ska vara säkra hela tiden. Det står till och med att du måste hålla i dig när du åker rulltrappa. Konstigt att de inte är rädda för att bli stämda för detta. Det står faktiskt inte ens en varning om tåg vid rälsen.
Killarna var fortfarande kvar vid Midway fast det var tänkt att vi skulle mötas vid stationen, så jag gick ned till hamnen och strax senare kom C ut och höll mig sällskap. J var som ett barn på julafton och hade svårt att slita sig men kom slutligen ut och mötte upp oss.

Sen gick vi uppåt stan och hamnade vid Horton Plaza där vi hittade ett ställe att äta på. Jag tog en Ceasar Sallad och killarna varsin hamburgare. Sen delade vi på oss för lite shopping i nån timme, Horton Plaza är nämligen ett mall det också. Jag hamnade på Victorias Secret och blev väl omhändertagen och kom ut med två obeskrivligt sköna BH:ar, helt utan sömmar. Jag köpte också matchande trosor som också saknade sömmar. Tyvärr hade de inga vita BH:ar, så det fick bli en svart och en "nude" det vill säga hudfärgad. Jag gillar inte såna, men jag behövde en att kunna ha under vita/ljusa toppar och då var det enda alternativet. Sen ville killarna tillbaka till hotellet och J började bli stressad eftersom han behövde anmäla sig till motionsloppet som han skulle springa på söndagen. Vi tog alltså tåget till Old Town och bytta där, sen bestämde jag och J oss för att trots allt stanna på tåget och åka till nästa mall istället för att gå av vid hotellet. Alltså åkte vi till Mission Valley Mall medan C klev av vid hotellet. En tjej som satt på tåget försökte dölja hur fascinerad hon var och hur trevligt hon tyckte att det lät när vi pratade med varandra, men hon lyckades inte riktigt. Många amerikaner gillar exotiska språk som svenska till exempel och tycker att det låter jättehäftigt.
Jag och J promenerade över en stor parkering när han kom fram till att butiken han letade efter nog trots allt inte låg i detta mall, så han vände och gick tillbaka till tåget. Själv var jag ute efter en Lane Bryant-butik som jag visste låg i detta mall eftersom jag besökt den förra året. Där köpte jag en BH till och några trosor, ett par byxor, en kjol, en topp, en klänning och ett par pyjamasbyxor (kom ihåg dem, de räddade livet på mig några dagar senare).
Det är kul att handla på Lane Bryant, kläderna är snygga, finns i min storlek och kostar mindre än vad kläder gör hemma i Sverige. De har ädremot dyra kläder jämfört med många andra butiker i USA enligt mina amerikanska vänner. Nu hade de 40% rabatt på allt i butiken dock, så jag gjorde ett riktigt klipp. Sen fick jag vad de kallar "real women money" det är en typ av checkar man får när man handlar. Typ en check för varje 50 dollar man spenderar eller nåt. Tjejen som hjälpte mig var väldigt trevlig och när jag sa att jag nog var tvungen att ge bort checkarna eftersom de inte gällde förrän 26 november och jag skulle åka hem till Sverige den 11:e, så tyckte hon synd om mig och sa att om jag kom in Må-Tors det vill säga när deras 40% rabatts kampanj var över, så skulle jag få handla för dem. Jag skulle då få 25 dollar avdrag på varje 50 dollar jag handlade. Jag fick 4 checkar så jag skulle alltså kunna handla för 200 dollar och betala 100! Ännu fattigare än tidigare men ganska nöjd tog jag mig tillbaka till hotellet och hann bara byta kläder och mötte sen killarna för att ta en taxi till stan och restaurangen de valt ut för kvällen.
Jag som inte varit med och bestämt och som dessutom brukar ha ganska mycket åsikter då det gäller mat var helt avslappnad och tänkte att det blir vad det blir. När vi sedan tog oss in på Crab Hut så stirrade killarna omkring sig på omgivningen som de inte tyckte var "snygg" nog och på alla människor som satt och åt skaldjur ur plastpåsar. Sen när vi slutligen lyckas bestämma oss för vad var och en skulle ha, J valde King Crab legs, jag valde Snow Crab legs och C valde en jättestor hon-hummer som vägde runt 1,5 kilo vad jag förstår. Sen skulle man välja sås och hur stark man ville ha den tillagad. C var irriterad och ville ha en massa annat än det som stod på menyn, när vi en stund senare fick vår mat i plastpåsar, ingojat i sås och med en stark sting på, då visste hans missnöjdhet inga gränser. Han hävdade att svenskt sätt att tillaga skaldjur är mycket bättre. Visserligen kan jag till stor del hålla med honom, men nu var vi ju inte i Sverige. J var inte helt nöjd han heller men som sagt, jag som anses gnällig med mat åt utan att gnälla det minsta. Jag menar, vad förväntar man sig egentligen när man går till ett ställe som heter Crab Hut? Inte låter det väl som en fin restaurang heller?
Det som fascinerade oss mest under kvällen var familjen som satt vid bordet bredvid oss. Mannen som kanske var i övre 30-års åldern hade med sig sin cirka 12 åriga dotter och antingen en alldeles för ung flickvän eller en äldre dotter på 17-18 år. Jag tror mest på det senare alternativet... De serverades ett stort uppläggningsfat med friterade skaldjur och vi förundrades över hur de trodde att de skulle kunna få i sig allt det där, två flickor och en man. Men sen kom det plötsligt in en hel hink(!) med såna där skaldjurspåsar också. Och vad vi kunde se lyckades de äta upp allt eller åtminstone nästintill allt. De åt ungefär 3 gånger mer än vad vi 3 vuxna personer åt tillsammans. Dessutom var de normalviktiga alla tre, världen är bra orättvis egentligen.
Efter att vi ätit klart såg bordet ut som ett slagfält och det kändes som ett bra beslut att ha tagit på sig förklädet man erbjöds.













Inga kommentarer: