Att åka hem är ännu värre!

På grund av mina problem att packa blev det en sen kväll och eftersom vi skulle vara på flygplatsen relativt tidigt skulle vi träffas för frukost jag och C klockan 6 på morgonen för att åka från hotellet vid 6.30. Jag kom upp i tid trots knappt 3 timmars sömn och struntade fullkomligt i att sminka mig eller nåt sånt och gick och lämnade in väskorna i receptionen och sen till frukostrestaurangen. Där var redan C och två av våra kunder och hade börjat att äta frukost. C och J hade på nåt sätt fått ett dyrare nttpris på hotellet men hade därmed inkluderad frukost, det här var den första frukosten jag åt i restaurangen, de hade gjorde det varje dag.

Jag tog lite äggröra, ett glas juice och en pannkaka och kände mig lite illamående, jag har svårt att äta så snabbt. Strax senare var vi utcheckade och på väg i taxi mot flygplatsen. C var upprörd, han var redan utcheckad och klar före frukost, men de insisterade på att han var skyldig dem 0,80 dollar... Fatta, det är ungefär 5 kronor och han hade bott på hotellet i 6 nätter och betalat en massa pengar för det, det är ju hellöjligt. Han var tvungen att dra sitt Mastercard för den summan!

På flygplatsen tog det inte så där jättelång tid att komma igenom säkerhetskontroller och annat, så snart befann vi oss i en tråkig vänthall med bara ett par kaféer och inga butiker eller nåt. Jag köpte mig en islatte och sprang ett par varv runt vänthallens cirkelformade kafeterior för att hitta C och sen satte vi oss i en mackbar och gnagde lite på en varsin macka som kostat en förmögenhet. Under tiden vi satt där kom det en man fram till mackbaren och gnällde på damen bakom disken och sa surt att han med säkerhet visste att han beställt en macka med ost och skinka. Hon bad om ursäkt och sa vänligt att hon omedelbart skulle ordna en ny åt honom när hon vänt sig mot sitt arbete igen vände han sig mot oss och gick mot kassan och sa halvhögt som för att vi skulle höra: -You stupid bitch!

Vi satt med hakorna vid knävecken och jag kan fortfarande inte förstå hur man kan bete sig så illa. Han hade ju fått gehör för sitt klagomål och ett vänligt bemötande, varför bete sig som ett svin?

Det känns som en kulturkrock på nåt sätt. De flesta amerikaner jag har träffat är vänligare än den vanlige svensken, men de som är otrevliga är så mycket otrevligare än en vanlig svensk också... Ibland kanske det inte är så dumt att vara landet lagom i alla fall?

Första flygresan försvann i ett töcken av utmattning, jag tittade på filmen de visade och den var rätt söt och hette Flipped http://www.imdb.com/title/tt0817177/

Sen att några skådisar jag gillar Aidan Quinn, Anthony Edwards och John Mahoney är med i den gjorde den ändå lite bättre än vad den var.

Sen somnade jag en stund och så var det dags att kliva av i Chicago.

Tanken var att vi skulle shoppa lite medan vi var där men när vi checkat in igen och tagit oss till nästa terminal så hamnade vi i kön till säkerhetskontrollen och den var löjligt lång och gick knappt framåt. Trots att vi hade lite drygt en timme till avgång började vi bli stressade och nervösa. Vi turades om att gå till tax freen som låg precis där vid kön och man handlar det man ska ha och sen ska man hämta ut det på andra sidan kontrollen. Jag handlade lite cigg, whiskey till farsdag och parfym till mig själv .
Vi kom ur kontrollen så att vi slapp springa i alla fall, men vi var så pass sena att de tagit våra tax free varor till gaten. Då vi kom på planet visade det sig att jag var en av de få som hade ett ledigt säte bredvid mig och det är aldrig fel. Jag satte mig att titta på filmen Cyrus som var okey, men ingen direkt favorit. Under tiden tvingade jag i mig en liten flaska rödvin trots att jag inte tycker om det jag tänkte att det skulle hjälpa mig att sova och göra att jag slapp frysa. Just då satt jag med dubbla filtar. Det finns flera fördelar med att inte ha någon bredvid sig, man får en extra kudde och filt också då...

Men dessvärre somnade jag inte på stört och höften som besvärat mig sedan resan till USA och definitivt inte blivit bättre av den stenhårda hotellsängen besvärade mig nu så pass att det var jobbigt att ens sitta ned. Dessutom har jag ibland problem med "restless legs" och det är ofta jobbigt just då jag tvingas att sitta stilla längre perioder. Ofta hjälper det med ett par värktabletter men när jag letade igenom handbagageväskan insåg jag att jag glömt att packa ned dem. Att be flygvärdinnorna om värktabletter har ställt till det ordentligt för mig ett par gånger, de brittiska och amerikanska bolagen kräver att man fyller i en hel hälsoredogörelse innan man får tabletterna och det kan vara riktigt besvärligt eftersom man oftast ber om tabletter för att man inte mår bra... Nåja, SAS visade sig vara enklare att ha att göra med. Jag bad om tabletter och hon fiskade upp några ur rockfickan, mer var det inte med det. Tack SAS!

Sen kunde jag äntligen slappna av och jag somnade en stund.