Turistande i San Diego

På söndagsmorgonen gick jag upp relativt tidigt och smsade till K, P's kollega. Jag tittade in 5 minuter i P's rum kvällen innan eftersom han precis flygit in från London och vi ville se varandra innan det var dags att sova. Han och C skulle spela golf på söndagen och J skulle ju springa sitt motionslopp, alltså hade P tipsat mig om att hans kollegor K och S skulle ut på stan på söndagen och tyckte att jag skulle prata med K som är den jag känner bäst av dem. När jag vaknade kollade jag mailen och började precis skriva ett inlägg till bloggen när jag fick svar på mitt sms. De hade redan åkt från hotellet fast klockan bara var runt 9 på morgonen, men trodde att de var på väg tillbaka. Nån halvtimme senare fick jag ett till sms, de var nu på fiket på hotellet, ville jag möta upp? Jag klädde på mig, snyggade till mig och packade ned kamera och lite annat i ryggsäcken jag köpt dagen innan. Jag packade också ned min fleecetröja eftersom det var lite kyligare den här dagen. Vi tog en kaffe och macka på fiket och gick sen till deras gigantiska hyrbil för att ta oss till Best Buy, K skulle köpa nån ny typ av MP3-spelare som kostade betydligt mindre i USA än i UK. Själv fick jag hjälp att hitta en USB-sladd som passar till både min kamera och telefon.
Sen åkte vi till USS Midway och killarna ignorerade mina tips om närmaste vägen till parkeringen så vi tog ett extra varv runt ett kvarter, men jag tror inte ens att de märkte det... Sen gick vi runt på Midway och kikade i varje skrymsle, trodde vi... Det visade sig senare att vi måste ha missat minst halva turen, ändå tog det runt 2 timmar för oss att gå runt. Vi försågs med hörlurar och en liten dosa där man tryckte in siffror som stod på intressanta saker. Då berättade en röst om vad det var man tittade på. Det är det vanligaste sättet att kolla runt på museum nu för tiden. De har samma teknik vid Stonehenge och Romerska Baden i Bath till exempel. Killarna blev som småbarn när vi hittade "ejection seats" på svenska kallas de nog raketstolar eller nåt sånt. Det är alltså stolar man skjuter ut sig ur stridsflygplan med. Dessa säten var gamla säten som deras företag Martin Baker gjort en gång i tiden och de provsatt och kikade väldigt noga på dem innan de kunde slita sig, själv roade jag mig med att fotografera dem, både med min kamera och deras. Det finns många olika flygplan både i hangardelen och på flight deck och de är både av gamla modeller och mer moderna. Förra året hade vi förresten mötets cocktailparty på Midways flight deck, det var jättehäftigt om än lite kallt och blåsigt. Vi fick också en chans att titta på kommandobrygga och flygtornet på skeppet men jag kan inte påstå att jag tyckte det var så särskilt spännade trots allt även om jag försökte tycka det. Det häftigaste är trots allt att stå på flight deck och försöka fatta att de faktiskt är ett skepp man står på och inte fast land. Det är så stort och platt och stilla att det mer känns som en kaj än ett skepp. På flight deck kunde vi dessutom njuta av solen och lite värme. Hamnen var jättevacker med den knallblå himlen och det glittrande vattnet.

Sen började klockan bli mycket och P hade tipsat K och S om att åka till stranden i La Jolla eftersom den skulle vara väldigt fin och inte ligga så lång bort. Vi hittade en parkering och var lika förvånade alla tre över att det som vanligt i USA var gratis parkering, detta trots att denna parkering låg precis intill stranden. Vi tog en promenad utefter stranden och stannade för lunch vid ett hotell och satt på deras uteservering, jag i solen för att värma mig och killarna i skuggan. Jag fick till slut ta på mig min fleecetröja trots att jag satt i solen och killarna hade väldigt kul åt att jag som viking inte klarar klimatet i Kalifornien. Vi satt och tittade ut mot havet och såg surfare, dykare, badare, paddlare och allt annat man kan tänka sig. S hade en kikare med sig som vi turades om att titta i, men jag blev mest yr när jag gjorde det. S som alltid varit lite underlig och associal enligt både mig och C är lite vänligare för varje gång jag träffar honom och nu fick jag veta lite mer om honom, hur många syskon han har, var han är uppväxt, hur det var då och så fick jag veta lite mer om hans barn. Jag och S åt en pistaschlax med bulgur och sallad, det såg lite torrt ut, men var faktiskt både fräscht och gott. Dessutom var S snäll nog att bjuda på lunchen så det gjorde ju saken ännu trevligare.
På vägen tillbaka till bilen diskuterade vi vad det kunde vara för temperatur ute och de gissade på 18 grader ungefär. Jag sa att även om jag fryser så håller jag inte på att frysa ihjäl, så jag gissade på 21 grader. När vi kom fram till bilen kollade vi termometern och det visade sig att jag hade rätt. Jag har ju nåt allvarligt fel på min inre termostat, men det innebär inte att jag har nåt fel på den yttre. Jag vet ungefär hur mycket jag fryser i olika temperaturer...

I bilen fick jag däremot surra fleecejackan runt hals och nacke för att inte garanterat få migrän av AC:n som de satt på full storm. Jag hade inte riktigt mage att gnälla på det när de låter mig följa med på deras utflykter.

På kvällen var det dags för ett mingelparty och jag hann inte många meter i taget innan jag såg någon jag kände och blev stoppad eller stannade. Jättetrevlig var det och det var en massa folk där som jag känt ett bra tag och som jag tycker väldigt mycket om. Av förklarliga skäl är det mest är det européer, Tyskar, Holländare, Engelsmän, Belgare, Norrmän och Fransmän. Hittills i mitt liv har jag bara träffat en fransman jag tycker är trevlig och han var där. Som ett internt skämt kallar jag honom alltid James eller Mr Bond, han har någon Bond-aktig stil över sig trots att han är fransman och inte engelsman och han ger mig alltid en liten blinkning när jag säger det. Holländare är några av mina absoluta favoriter, de brukar vara avslappnade, opretensiösa, smarta och ha humor. Två av mina absoluta favorit-Holländare var på plats Hy och Hs och vi umgicks en hel del under veckan.

Resterande del av kvällen umgicks vi främst med ett gäng kunder varav framförallt två av de lite äldre är fantastiskt trevliga och det var kul att lära känna dem bättre. De yngre verkade tycka att vi var rätt trista och de höll sig till stor del för sig själva.

Sen ringde L och sa att han kommit fram till San Diego och var nere i The Gaslamp District (pub och restaurangdelen av stan) och undrade om jag kunde möta upp.

Honom har jag inte träffat på 2 år, alltså sedan mötet var i Reno. Då lärde jag känna honom och hans mamma och umgicks med dem hela veckan. Jag tog en taxi från hotellet ned till stan och han mötte upp utanför Whisky Girl, en pub/nattklubb. Vi har ju som sagt inte setts på 2 år och han kunde inte sluta krama mig och sa att jag såg fantastisk ut och jag sken som en sol. Inne på puben var en vän till honom D och D's kollega, jag tror att de var Navy-killar. L tjänstgjorde på USS Nimitz när han gjorde sin militärtjänstgöring och det var då han lärde känna D. D var riktigt trevlig, den andra killen var det inget fel på, men jag gillade inte honom lika mycket. De gav dock upp strax senare och gick tillbaka till sitt hotell. Jag som inte hade ätit middag var hungrig och L beställde "lite" pubmat till oss. Cheese quesadillas och nachotallrik. När han beställde var killarna kvar så jag antar att tanken var att vi skulle vara 4 som delade på det. Men facit var att vi var två stycken som skulle dela på två amerikanska portioner med pubmat. L hade ätit middag och jag kan ju inte äta så mycket, så det var löjligt mycket kvar när vi var klara, detta trots att L åt mer än vad jag någonsin klarat av att äta till middag ens och det gjorde han som ett nattmål.
Sen gick vi vidare en bit utefter vägen och gick in på ett reggaeställe med livemusik, men det var så himla högt ljud och väldigt få människor där inne och 10 minuter senare började de stänga. Jag var vid det laget så trött att jag nästan raglade så vi tog en taxi och jag släppte av L vid hans hotell nere vid hamnen och åkte sen ut ur stan till mitt hotell och gick och lade mig på stört.