Efter föredraget gick jag åter in på mässan och hade nu ett par riktigt bra snack med några företag som vi eventuellt kan samarbeta med. Dessutom tog jag mig ett snack med folk jag inte förväntar mig att träffa förrän om tidigast ett år igen. J och D som gör headset och astronautdräkter till exempel. D är jättekul att prata med, han har så många knäppa och spännande historier att berätta, han ser ut som en vuxen, jättelång, karikatyr på Dennis the Menace. Han har jobbat som astronautpåklädare, klå det om ni kan. Det finns en massa regler kring sånt och det berättade han om när jag träffade honom i Reno för två år sedan. Det är alltid lika kul att träffa honom. J är jättetrevlig och snäll och honom har vi gjort en del jobb med, han är inte lika "galen" dock.
Sen bjöd L på lunch och vi hade äntligen tid att snacka lite mer skit om ditt och datt. Puben eller mässan passar ju inte riktigt för det. Vi sprang ifrån bordet en stund då vi upptäckte att det var dags för demonstrationer i poolen. De brukar visa torrdräkter, flottar, flytvästar och annat som är gjort för vatten. Men de visar mer eller mindre samma sak varje år med en kommentar som: -Titta, vi har satt dit en ny fick på dräkten!
Inte intressant nog för att stanna och titta på enligt oss, så vi fortsatte vår lunch.
Precis när vi avslutat vår lunch fick jag oerhört ont i magen och var tvungen att gå och vila en stund på rummet. Senare träffade jag återigen holländarna Hy och Hs och vi satt ute och snackade en stund. De frågade om jag hade shoppat nåt mer och jag sa att jag skulle göra det på eftermiddagen. Då sa Hs: Well, you've been to Victorias, that's no secret... Det tyckte jag var riktigt kul, men jag vet inte, man kanske var tvungen att vara där?
Sen kom Hs fru och de pratade Holländska en stund alla tre, sen sa jag att jag visserligen inte förstått ett enda ord, men att jag kunde gissa på tonen vad de pratat om. De blev förstås nyfikna och jag sa: -Ni frågade vad hon gjort idag.
Jo, det stämde, så det är uppenbarligen lättare att förstå vad folk pratar om genom tonen än att försöka snappa upp orden.
På eftermiddagen tog jag mig åter igen till Mission Valley för att köpa lite mer kläder, den här gången ville jag ju utnyttja mina checkar på Lane Bryant. När jag kom till tåget träffade jag en av Holländarna Hy han var också på väg dit så vi gjorde sällskap på tåget. Vid första stoppet klev det ett gäng underliga människor på tåget. De var antingen psykiskt sjuka, uteliggare, knarkare, alkoholister eller alltihopa. De var högljudda, konstiga, lite hotfulla och lite skrämmande faktiskt. En av kvinnorna förkunnade skrikande att hon behövde en sittplats, så jag reste mig så att hon fick sitta och då tackade hon faktiskt flera gånger.
När vi kom till köpcentret skiljdes jag och Hy åt för att shoppa på olika håll.
Jag hittade en hel del på Lane Bryants trots att jag redan varit där några dagar tidigare. Jag köpte bland annat 2 par jeans och 2 supersnygga BH:ar. De gör sig inte alls rättvisa på bild, men ni kan få en idé i alla fall. Den röda är verkligen jättesnygg på!
De har en butik i den där "mallen" som jag blir så ledsen när jag passerar, den heter Puparazzi.
De säljer valpar från burar och de ser så ledsna ut och en del ser rädda och stressade ut också. Jag får verkligen anstränga mig för att inte börja gråta när jag ser dessa valpar. Jag får också hålla i plånboken för att inte rädda dem. Men om jag köper en valp kommer de ju bara att ta dit en ny...
På vägen tillbaka till tåget hittade jag en bil som kändes så oerhört amerikansk, tycker ni inte?
När jag runt 2 timmar senare äntligen var tillbaka på hotellet så tog jag en cigg utanför min hotellbyggnad, då kom Hy förbi. Under tiden jag hade handlat hade han hunnit handla, åka tillbaka, åka på middag med sin kollega Hs och hans fru och hunnit komma tillbaka till hotellet. Vi satt alldeles för länge och snackade skit och sen kom danskarna förbi och sa hej och sen såg vi en Possum (Pungråtta) i rabatten.
Vi smög efter för att fota den men eftersom det var mörkt och den rörde sig hela tiden så gick det inte så bra.Förra året såg vi en hel massa kolibrier, men i år såg vi inte en enda.
Jag fick ett sms från C att vi skulle mötas för middag en stund senare så jag gick till rummet och snyggade till mig lite. Jag passade också på att ringa L och säga att jag inte skulle möta upp i stan på kvällen. Sen fick jag ett sms till att vi skulle mötas hos J. Väl där insåg jag att de bjudit in de trevliga helikopterkillarna igen och det tyckte jag var trevligt.
Vi tog en drink i J's rum och tog sedan en taxi till Hunter Steak House som ligger en bit nedför vägen från hotellet. Vi åt där en gång förra året och det var riktigt bra, så det var mitt förslag att vi skulle dit. Jag ville ha en riktig fin filébit så jag beställde Filet Mignon, de andra beställde restaurangens specialité Prime Rib. 
Men jag misstänkte att det var för "fettigt" kött för min smak så det vågade jag inte ta. Det såg jättetrevlig ut när det kom in, men som sagt definitivt inte i min smak. Min steak hade jag bett att få riktigt blodig och den var inte tillräckligt blodig för min smak, det var samma sak förra året minns jag. Jag bad om en ny bit och fick en helt perfekt stekt bit, precis i min smak också precis så som det gick till förra året. Men så blev det också enormt jättegott! Man måste äta en bra steak när man är i USA, annars kan man lika gärna låta bli att åka...
Middagen var alltså både underbart god och dessutom i mycket gott sällskap, vi hade jättetrevligt helt enkelt.När vi skulle tillbaka till hotellet vägrade taxichauffören att köra oss alla till hotellet i samma bil om han inte fick 3 gånger pengarna, då blev jag tjurig och sa att vi hellre gick än att betala ockerpris och de andra var inte svåra att övertala så vi började gå utefter vägen. Ja, alltså det fanns ju en trottoar och så, men det var en bit att gå, åtminstone 2 kilometer skulle jag gissa. Det var ju inget problem i sig, det kändes bara bra att skaka ned maten lite. Men jag hade lovat att träffa P vid 22 ungefär och klockan hann bli 22.40 innan vi var tillbaka på hotellet. Jag gick till P's rum och knackade på och han kom rufsig och sömndrucken och öppnade dörren. Vi hade ju inte hunnit ses under hela veckan, bara vinkat till varandra när vi passerat varandra på mässan, så vi hade bestämt att vi skulle umgås lite kvällen innan vi skulle åka hem. Han hade varit på middag med sin före detta svärfar med fru på eftermiddagen och hade letat efter mig eftersom jag bodde hos dem med honom förra året, han hade inte hittat mig och tänkte överhuvudtaget inte på att han kunde ha ringt... Han hade velat att jag hade hängt på. Jag skulle gärna ha träffat dem men frågan är om jag hunnit från köpcentret i tid.
Nu hade han somnat, trött efter veckan som han var, men ville att jag skulle komma in en stund och snacka lite skit innan jag gick.
Så vi snackade väl i en kvart eller nåt och sen gick jag tillbaka till rummet för att packa. Jag hade sagt till P att det nog skulle ta mig 15 minuter men det tog mig nog drygt en timma. Jag hade bara inte plats för allt jag handlat, jag är ändå väldigt bra på att packa effektivt. Jag tänkte inte riktigt på hur mycket luft kläder innehåller, det vill säga hur mycket plats de tar. Slutligen packade jag en del grejer i den gröna ryggsäcken jag hade köpt tidigare i veckan och tvingade ihop resväskan med viss ångest att blixtlåset inte skulle hålla resan hem.
Sen somnade jag ovaggad kan jag lova, särskilt som jag den här natten slapp frysa eftersom Hy berättat hur man satte på värmen i rummet. Jag trodde ju att det bara var en AC, inte värmefläkt också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar