När vi skulle köra av Essingeleden ned mot Klara Strandsleden skulle jag byta fil och slängde en blick över axeln för att kolla döda vinkeln, under denna bråkdelen av en sekund stannade plötsligt alla andra bilar framför mig på Essingeleden för att vad vi kan utröna läsa en skylt... Hade det inte varit för L's "kvidande" som fick mig att ställa mig på bromsen hade vi smällt ordentligt trots att vi inte körde fort och hade ett ordentligt avstånd till bilen framför. Vi gled 2 meter på däcken och stannade ett par decimeter bakom bilen framför. Man kan ju undra varför man stannar på en motorväg för att läsa en skylt och jag har vänt och vridit på detta och funderat på hur jag borde ha gjort istället och kan inte riktigt komma på något svar på den frågan. Men visst är det lite lustigt att jag senast på onsdagen sade till H att jag räddat en massa bilister i trafiken och att jag hoppades på att någon skulle vara där och rädda mig den dagen jag gjorde ett misstag och tänk, bara två dagar senare räddar L mig på precis det sätt jag hoppades att någon skulle göra när jag en dag gjorde ett misstag.
Vår alldeles egna parkeringsplats nästan mitt framför dörren var ledig som vanligt, ibland kan man gynnas av att andra inte förstår skyltningen... Vi hade bestämt och köpt biljetterna först på fredagen och tänkte att eftersom vi är hundlediga och ändå ska ha en showhelg kunde vi väl ta en UgglaRevy också. 
Platserna var väl inte lysande, men det kan man ju inte riktigt förvänta sig när man köper biljetterna dagen innan, men huvudsaken är ju att man ser och hör och det gjorde vi. Man känner sig dock inte lika delaktig i showen, uppe på balkongen längst bak ropas och applåderas det inte så mycket som på parkett. Revyn var både vad jag förväntade mig och ändå inte. Vissa saker var bättre än jag förväntat mig och ingen var väl egentligen sämre. Men jag hade förväntat mig lite fars och det fick vi på vissa ställen och fars är inte riktigt min grej. Andra saker var riktigt kul eller bra och det faktum att Magnus Uggla och Per Andersson fick flera skratt och fnissanfall under showen, det gillade jag. Det gör alltid en show bättre om du får intrycket av att de själva har roligt!
Platserna var väl inte lysande, men det kan man ju inte riktigt förvänta sig när man köper biljetterna dagen innan, men huvudsaken är ju att man ser och hör och det gjorde vi. Man känner sig dock inte lika delaktig i showen, uppe på balkongen längst bak ropas och applåderas det inte så mycket som på parkett. Revyn var både vad jag förväntade mig och ändå inte. Vissa saker var bättre än jag förväntat mig och ingen var väl egentligen sämre. Men jag hade förväntat mig lite fars och det fick vi på vissa ställen och fars är inte riktigt min grej. Andra saker var riktigt kul eller bra och det faktum att Magnus Uggla och Per Andersson fick flera skratt och fnissanfall under showen, det gillade jag. Det gör alltid en show bättre om du får intrycket av att de själva har roligt!
Ett stort plus för att vi fick höra en hel del gamla godingar utan att det för den skull kändes som om det togs upp gammalt förlegat material för enkelhetens skull.
Helt okey alltså!
Efter showen åkte vi hemåt Väsby igen. Jag var tvungen att skynda mig hem för att ta en migränspruta innan vi skulle vara på väg in till stan igen, nu hade jag nämligen ett fullt utblommat migränanfall med svettningar, illamående och sprängande huvudvärk.
Jag tog min spruta och lade mig i dvala i sängen i ungefär en halvtimme och kunde sedan ta mig vinglande ur sängen. Migränen var borta, kvar var migränbakfyllan som jag kallar det. En känsla av att ha ett öppet sår i huvudet som man gör allt för att skydda, dessutom är man ofta yr och illamående fortfarande. Nu var det ju väldigt länge sedan jag hade den här typen av häftigt migränanfall, jag har tagit ett par sprutor då och då, men nu var det riktigt illa.
Vid 20 åkte jag återigen hemifrån och hämtade L och sedan A och hennes dejt, sen åkte vi en sväng förbi honom för att hämta en grej och åkte sen till stan. 
Av någon anledning hade vi tagit väldigt lång tid på oss att göra allt detta så vi dök upp på Vapiano först vid 21 och vi skulle vara på Maximteatern klockan 22.30. Vi skulle få vänta 30 minuter på ett bord men hade tur och väntade nog inte mycket mer än 10 minuter. Men sen skulle vi ju stå i kö för att få maten tillagad också, jag valde Scampi Con Spinacci tror jag att den heter. L valde Ceasarsallad som hon tyckte var sådär, tydligen smakade den senap. 
Men drinken var visst så bra att hon tyckte att jag borde fota den, vad det är för drink vet jag faktiskt inte. 
När jag hade maten klar framför mig hade jag runt 20 minuter på mig att äta innan parkeringsgaraget stängde för natten. Resterna fick jag sen med mig i en burk, jag älskar Vapianos burkar, jag gör sallad i dem och sen har jag färdig sallad i kylskåpet i den där burken och nu har jag fått en till! 
Jag åt inte alls mycket, jag kan liksom inte äta fort, ändå fick jag en enorm magvärk som gjorde att jag helst ville gå dubbelvikt. Men ingen ro och ingen vila, vi hade ju bråttom till teatern. 
Med ymninga svettningar av smärtan i magen körde jag till Östermalm och efter en stund hittade vi en parkeringsplats också och var förstås i god tid till showen och fick vänta...
Av någon anledning hade vi tagit väldigt lång tid på oss att göra allt detta så vi dök upp på Vapiano först vid 21 och vi skulle vara på Maximteatern klockan 22.30. Vi skulle få vänta 30 minuter på ett bord men hade tur och väntade nog inte mycket mer än 10 minuter. Men sen skulle vi ju stå i kö för att få maten tillagad också, jag valde Scampi Con Spinacci tror jag att den heter. L valde Ceasarsallad som hon tyckte var sådär, tydligen smakade den senap. 
Men drinken var visst så bra att hon tyckte att jag borde fota den, vad det är för drink vet jag faktiskt inte. 
När jag hade maten klar framför mig hade jag runt 20 minuter på mig att äta innan parkeringsgaraget stängde för natten. Resterna fick jag sen med mig i en burk, jag älskar Vapianos burkar, jag gör sallad i dem och sen har jag färdig sallad i kylskåpet i den där burken och nu har jag fått en till! 
Jag åt inte alls mycket, jag kan liksom inte äta fort, ändå fick jag en enorm magvärk som gjorde att jag helst ville gå dubbelvikt. Men ingen ro och ingen vila, vi hade ju bråttom till teatern. 
Med ymninga svettningar av smärtan i magen körde jag till Östermalm och efter en stund hittade vi en parkeringsplats också och var förstås i god tid till showen och fick vänta...
Vi trodde att L hade fixat biljetter till en skämtsam konsert och det trodde hon också, men vad hon fixat biljetter till var Raw Comedy Club och de hade två stand up komiker, en finsk, André Wickström 
och en från Nya Zeeland Al Pitcher och sen Mårten Andersson som var konferencier. 
Sedan avslutades showen med bandet som L hade bokat alltihopa för, The Axis of Awesome. Alla var riktigt bra även om Mårten fick en del tunga tystnader att ta itu med emellan de andras nummer. Men jag skrattade så gott som hela tiden och fick till slut ont i kinderna och det är ju ett väldigt bra mått på hur kul man har haft. Riktigt lyckad kväll och vi berömde L en massa gånger för att hon kommit på en sån bra idé. Innan vi gick från Maximteatern köpte jag en DVD från Axis of Awesome http://www.youtube.com/watch?v=5pidokakU4I och tog ett foto på mig med dem och sen ett med André och ett med Mårten också. Lika bra att passa på.
Vi kom hem runt 1.30 eller 2 och sen satt jag och jobbade en stund och klockan var bara 2 fast jag suttit där ett bra tag och sen bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Sen slänger jag ett öga på klockan i sovrummet och jag skojar inte, jag blev riktigt bekymrad när jag såg att den var 3. För ett par dagar sedan var ju klockan 2 och sen plötsligt 4.30 och nu började jag bli orolig för att jag har fått någonslags blackouter, jag menar om jag missar en timme här och där bör jag kanske bekymra mig?
och en från Nya Zeeland Al Pitcher och sen Mårten Andersson som var konferencier. 
Sedan avslutades showen med bandet som L hade bokat alltihopa för, The Axis of Awesome. Alla var riktigt bra även om Mårten fick en del tunga tystnader att ta itu med emellan de andras nummer. Men jag skrattade så gott som hela tiden och fick till slut ont i kinderna och det är ju ett väldigt bra mått på hur kul man har haft. Riktigt lyckad kväll och vi berömde L en massa gånger för att hon kommit på en sån bra idé. Innan vi gick från Maximteatern köpte jag en DVD från Axis of Awesome http://www.youtube.com/watch?v=5pidokakU4I och tog ett foto på mig med dem och sen ett med André och ett med Mårten också. Lika bra att passa på.
Vi kom hem runt 1.30 eller 2 och sen satt jag och jobbade en stund och klockan var bara 2 fast jag suttit där ett bra tag och sen bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Sen slänger jag ett öga på klockan i sovrummet och jag skojar inte, jag blev riktigt bekymrad när jag såg att den var 3. För ett par dagar sedan var ju klockan 2 och sen plötsligt 4.30 och nu började jag bli orolig för att jag har fått någonslags blackouter, jag menar om jag missar en timme här och där bör jag kanske bekymra mig?Sen inser jag plötsligt att datorn och telefonen ställt om till vintertid automatiskt vid 3 medan klcokan i sovrummet förstås inte har gjort det. Jag kan ärligt säga att jag blev lättad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar