Världens längsta fredag

Jag gick upp vid 6.30 och duschade och sminkade mig till och med faktiskt. Sen fick jag skjuts av pappa till Arlanda och han tog hand om Turre till kvällen då syrran med familj skulle komma hem från Jämtland. På Arlanda gick det smidigt att ta sig igenom kontrollen och allt även om de kände igenom mig eftersom det pipit i maskinen. Jag var lite förundrad över pipandet eftersom det aldrig piper om mig och jag är rutinerad nog att inte ta på mig skärp och tunga smycken som kan pipa i kontrollen och så vidare. Senare upptäckte jag att jag glömt ta telefonen ur BH-n. Hur tryggt känns det att de inte märkte det när de muddrade mig? Jag kunde ju ha gömt vad sjutton som helst där...

Sen mötte jag upp J på caféet inne vid gaten eftersom han blir stressad väldigt lätt och ville vara nära gaten eftersom det redan stod Go to gate. Det var bara det att det var nästan 1½ timme till avgång och det räcker att man är där 30 minuter innan.

Efter en stund mötte C upp också och vi drack en kaffe och tog en macka. Jag packade resten i min väska och det gjorde C också.

Sen kom vi iväg ungefär i tid och jag upptäckte till min fasa att SAS Economy inte har "entertainment on demand". Det vill säga, du kan inte själv välja när du vill se en film. Det innebär att ena filmen börjar innan den andra slutar och så vidare, det innebär också att du missar slutet eller början av en film om du vill sova en stund. På British Airways flighter har man alltid en egen "spelare" så man kan välja precis som man vill och hoppa mellan filmer om man inte gillade den man började med. Om man vill ha lite matro, sova en stund, promenera lite eller gå på toaletten kan man pausa filmen och även om den hinner ge upp pausningen och gå tillbaka till menyn så frågar den alltid om du vill börja där du pausade senast. ja, tacka vet jag BA!

Jag sov någon timme direkt när jag satte mig på planet, jag var så oerhört trött efter nattens städande och packande. Sen tittade jag på en film, men jag minns inte vilken... Jo just det, jag såg "The kids are alright". Den hade sina poänger, men jag hade hoppats på att den skulle vara mer lättsam, den var lite allvarlig ibland och jag ville se en komedi. Slutet är inte riktigt tillräckligt för mig heller. Men som sagt den var helt okey.

Sen blev det dricka och middag och jag åt i god ro och lade undan lite till senare.

Sen tittade jag en stund på mitten av Titanic, jag kan inte låta bli att undra hur de tänker när det har katastroffilmer som val på ett flyg, men jag ville inte se en hel film så jag slötittade lite på en film jag redan sett helt enkelt.

Sen tog jag en promenad och sa hej till J och sen till C. C visade sig ha gott om benplats så jag satte mig på golvet hos honom och snackade skit i drygt en timme, det var ett bra sätt att få tiden att gå. Sen sov jag nån timme till och sen landade vi i Chicago, ungefär 8-9 timmar efter att vi lyft från Arlanda. Tänk att man ens står ut att sitta stilla på ett plan en hel arbetsdag... tur att man kan sova, meditera och titta på film, annars hade det varit olidligt.

I Chicago skulle vi tulla in vårt bagage och gå igenom passkontrollen. Passkontrollen gick bra och väskorna kom som de skulle. Sen säger C att han fortfarande hade mackan kvar i väskan. Då måste du göra dig av med den illa kvickt säger jag, annars hamnar du i trubbel och en väldigt tidsödande kö. Men han hann inte ens svara mig innan en tjej med en tjänstehund kom gående mot oss. Hunden dök med näsan rätt ned i C's väska och kom upp igen och satte tassen på den. Som tur var var den här tjejen trevlig och undrade vad det var för matvaror vi hade i väskan och bad bara att vi skulle överlämna dem för destruktion. Man får inte ta med kött, frukt eller grönsaker i USA nämligen. Sen önskade hon oss en trevlig dag och gick vidare.

Sen gick vi genom tullen med våra väskor och ckeckade in dem på andra sidan igen. Där fick vi också nya boardingkort och tog oss till nästa terminal och fick stå jättelänge i kön till säkerhetskontrollen så när vi väl kom in så var det dags att gå till gaten. Jag var dessutom tungen att gå igenom body-scannern så nu har säkerhetskontrollen i Chicago sett mig "naken". Vad jag vet så slapp killarna gå igenom det.

Eftersom jag gärna väntar tills de flesta andra redan gått ombord så hade jag lite tid på mig och gick till Starbucks som låg bredvid gaten och köpte en "ice latte" gjord på sojamjölk.

Stressade J hade förstås redan gått ombord med C stod i kön och blev avundsjuk på min islatte så vi delade på den medan vi väntade.

Sen var det åter dags för att kliva ombord på ett trångt flygplan för vad jag tyckte var en ganska kort flygning men som C mycket riktigt jämförde med en resa till Kanarieöarna hemifrån, så pass långt var det ändå.

Jag hamnade bredvid en trevlig dam och vi pratade en del och delade på hennes snacks eftérsom det inte serverades mat på flighten, för att jag är för snål för att köpa nåt och för att vi aldrig hann äta i Chicago som det varit tänkt. När vi skiljdes åt i San Diego fick hon en Wasa Sandwich av mig som ersättning för snacksen och det var hon väldigt glad för eftersom hon är svenskättling och älskar svensk mat.

När vi landat lämnade jag C och J vid bagagebandet och gick ut för att ta en cigg och kom i samspråk med en kille som jobbade som Flygplatsvakt kan man nog kalla det. Han går i alla fall omkring och tittar på folk för att se var det finns hofulla människor och situationer.

Vad jag förstår så är väl bästa översättning för vad han är "Beteendevetare". Han gör i princip samma saker som folket i TV-serien "Lie to Me", han kan alltså se på folk om de ljuger eller inte, intressant tycker jag.

Han sa dessutom att just "Lie to Me" är en av de bra serierna. Som han sa: -Visst, det är Hollywood, men det är väldigt nära sanningen. Han var intressant att prata med, men jag var tvungen att gå in och titta efter min väska. En stund senare hade vi väskorna och jag hade plockat ut lite kontanter. Sen tog vi en taxi/shuttle, ja alltså det var nån slags mellanting och åkte till hotellet (San Diego Town & Country Resort) och checkade in. Nån kvart senare mötte jag och J upp på Kelly's Steak House inne på hotellområdet, tanken var att C skulle möta upp också, det var till och med hans idé. Men när vi väntat en bra stund så ringde vi honom och då visade det sig att han skulle ut på stan med en kompis. Så då beställde vi mat för vi var båda vrålhungriga. Vi bestämde oss för att dela på en portion ribs där en del var från biff och en annan del från fläsk. Det smakade bra men strax efter att vi börjat äta fick jag en våldsam magvärk och var tvungen att gå ut i friska luften. Men det gick inte över så när J hade betalat åt oss så kom han ut och vi gick tillbaka till våra rum, jag kände mig yr och raglig, troligtvis av både trötthet och magvärk. Vid 20.15 kändes magen bättre och jag somnade utmattad i den hårda hotellsängen. Visst var klockan bara 20.15, men hemma skulle den ha varit 5.15 på morgonen och jag hade sovit 2 timmar under resan och 3 timmar natten innan vi reste. Så särskilt mycket sömn hade det ju inte blivit de senaste 2 dygnen.