Slutspruten

Pa onsdagen kandes allt ganska enkelt, mina stora orosmoln var borta och jag behovde inte vara pa plats forran 9. Jag gick ned till frukost vid 8 och hade trevligt sallskap av en leverantor och en kund. En av de haftigaste grejerna med dessa moten ar hur alla bara mixar med varandra, det spelar liksom ingen storre roll vem man umgas med, alla kontakter ar lika viktiga och lika trevliga. Det samlas helt enkelt helt underbara manniskor i den har branschen. Innan jag gick fran frukosten pratade jag en stund med vara keynote speakers och de var helt eld och lagor over hela upplagget och vill forsoka komma till nasta ars mote i Liverpool.

Nu nar den varsta stressen lagt sig blev jag fruktansvart trott och slapade mig fram i nan sorts dimma. Hela motet avslutades med ett litet tal av var nygamla ordforande som jag verkligen ar glad att han ar tillbaka och det han sa var otroligt inspirerande. Dessutom blev jag an en gang uppmarksammad for det arbete jag gjort i samband med motet och infor motet. Mina kollegor packade ihop montern och akte hemat och innan de packade in var docka lag han pa marken utanfor hotellet och sag halvdod ut sa P korde hjart/lungraddning pa honom for sakerhets skull.

Dagen slutade relativt tidigt och jag hann lagga mig en stund innan det var dags for sista slutspurten. Pa uppdrag av D hade jag ringt Fem Sma Hus och bestallt bord for 14 personer och konstigt nog var det inga problem for dem. Sen nar jag meddelade honom det sa sa han att det tillkommit 5 sa nu var vi 19. Det var bara att ringa igen och joda, de kunde nog fa in dem ocksa. Sen nar det val var dags att aka visade det sig at vi var 24 personer... Nar vi kom fram puttade de in mig genom dorren och sa at mig att anvanda min charm. Det kravdes dock inte sa mycket charm, de hade mer plats att erbjuda, men de extra personerna fick sitta i ett annat rum. Jag hamnade med D som jag knappt sett under veckan sa vi fick umgas lite. Hon hade ocksa sett till att det satt 3 engelska kunder till henne vid bordet och de visade sig vara jatteroliga! Vi hade en jattetrevlig middag och den har gangen valde jag en annan meny bara for att prova nat nytt. Jag tror den hette Meny Gamla Stan. Det var lojromstoast till forratt, renfile` till varmratt och en marangbakelse med hjortron till efterratt. Sjalv gillar jag inte hjortron sa jag petade bort dem sa engelsmannen provade ocksa, men de gillade dem inte heller. Sen blev det lite kaffe och te och kolla vad fina tepasar de hade.
Vartefter vi var klara vid borden borjade vi troppa av mot The Liffey och den har gangen fick vi faktiskt med oss alla, aven om jag fick mota upp C och ganget eftersom de gick vilse pa vagen.
Vi hade en valdigt trevlig kvall och jag gjorde nagra nya kontakter pa kopet.
Sen nar de stangde fragade jag personalen pa Liffey om det fanns nan pub som var oppen langre och det fanns det, men sen lat de som om de flesta ville tillbaka till hotellet och vis av tisdagens utekvall satte jag alla i taxis och vi akte tillbaka till hotellet. Val dar var alla besvikna pa att vi akt tillbaka och undrade varfor vi inte gatt till puben som var oppen... Det snackades om att aka tillbaka till stan men det rann forstas ut i sanden och vi blev staende i lobbyn en stund och folk borjade ga tillbaka upp pa rummen. Sen var det bara jag och MB-folket kvar sa vi gick upp pa mitt rum och P hamtade lite vin och drinkar han hade pa sitt rum och kom ned med. Sen satt vi och larde varandra fula ord och uttryck pa sa manga sprak som mojligt och hade valdigt roligt. Fast jag var jattetrott och fros som en gris och till slut sa insag de val det for de gick vidare. Till sina rum trodde jag, men det visade sig natsa morgon att de samlats pa nasta rum och tomt minibaren...