Tillbaka till civilisationen

Pa mandagen blev vi vackta redan 5.30, men jag var redan vaken eftersom jag frusit sa mycket under natten. Vi packade ihop vara swags och satte oss i bussen. Som vanligt fick vi vanta pa Italienarna som alltid var sist ombord. Sen akte vi till en utkikspost for att se soluppgangen over Uluru och dar fick vi frukost och fros lite till. Men det var vart det, forst blev himlen lila och sen kom solen over horisonten och det var sa vackert.

Nar vi diskat undan akte vi till klippan och de som ville fick klattra upp for den men bara de tva tyska killarna valde att gora det. Det finns manga skal att inte klattra upp for klippan. Det forsta skalet ar att Auborginerna inte vill att man gor det eftersom det ar en helig klippa och endast de vardiga heliga mannen far klattra upp for den. Det andra skalet ar att det ar valdigt farligt, 35 personer har fallit och omkommit sedan klippan oppnades for klattring pa 80-talet. I mitt fall finns annu ett skal, jag ar nog inte valtranad nog att ta mig upp. Det ar valdigt brant och ungefar 1 kilometer till toppen. Enda anledningen att klattra ar ju egentligen att kunna saga att man gjort det... Vi andra tog alltsa en promenad runt klippan istallet och det var 7,5 kilometer den vagen som vi tog och det blev ratt langtrakigt sa jag speedade runt den och kom in en halvtimme fore de andra. Jag satte mig en stund med tyskarna och det visade sig att bara en av dem gatt hela vagen upp, den andra hade vant efter 1/3 av klattringen.

Vi satt dar och tittade pa folk som var pa vag upp och det var laskigt att se hur folk tog med sig sma barn upp pa denna branta klippa.
Det finns nagra stallen dar man inte far fotografera klippan ens for att den ar helig och det ar kvinnornas heliga platser man inte far fota, man kan till och med fa boter om man gor det.
Under promenade runt fanns bara en sak att roa sig med och det var att forsoka hitta formationer i klippan som sag ut som nagot. Jag tog en del bilder pa sana stallen och ska se om jag kan anvanda dem som mall att gora akvarellmalningar. En annan sak vi sag var en massa larver som gick pa led, kanske for att se ut som en orm pa hall?

Sen akte vi tillbaka mot Alice Springs men inte forran vi slappt av 4 av Italienarna pa flygplatsen i Ayers Rock. Nar vi kom dit var det brandovning och de fick vanta pa bussen tills det var over.

Sen somnade vi allihopa pa bussen och vaknade bara nar vi stannade for att tanka eller handla nagot. Jag har kommit fram till att det ar en av de basta egenskaperna man kan ha nar man reser, att kunna sova nar som helst och var som helst.

Vid lunchtid stannade vi vid Mount Connor och de salta sjoarna och at lunch, det blev samma typ av macka som dagen innan och flugorna var precis lika jobbiga.

Vi akte en bit till och stannade sedan pa en kamelfarm for att rasta och for att de som ville skulle kunna prova att rida. Jag har aldrig suttit pa en kamel sa jag betalade 6 dollar (40;-) for att prova trots att det var en typ av "ponnyritt" med ledare runt i en padock. Jag har alltid tyckt att det ser laskigt ut nar de reser pa sig, men det var inte sarskilt laskigt faktiskt. Jag onskar att vi haft lite mer tid sa att jag hade kunnat fa rida nan timme eller sa ute i buschen, men vi ville tillbaka till Alice Springs innan det blev morkt.

Sa har ser forresten en riktig kamelta ut...

Vid 17 ungefar var vi tillbaka pa vandrarhemmet och aven den har gangen hade jag tur med de som bodde i mitt rum, den har gangen var det 4 tjejer och de var jattegulliga. Men jag bara duschade och tog mina grejer och motte upp med ett par av de andra och vi gick ned till Alice Springs for att ata tillsammans hela gruppen.

Jag hittade egentligen inget jag ville ha pa menyn men bestamde mig till slut for lasagne och den var inte sa bra och en av tyskarna at upp mina rester. Som de forna britter australiensarna ar sa serverar de forstas pommes med lasagne, udda for oss...
Vi hade en trevlig kvall och tittade pa guiderna och barpersonalen som holl pa och dansade och lekte lekar och sag ut att ha valdigt roligt och det var roande att titta pa. Men sen var vi sa trotta att vi ville sova och kom ivag 7 personer samtidigt och trots att vi var sa manga sa sager de att man absolut inte ska promenera hem i Alice Springs. Det ar tydligen en av de farligaste staderna i varlden och det ser sa himla lugnt och fredligt ut pa dagarna. Men man riskerar att bli nedhuggen om man gar hem sa vi delade en taxi. Taxichaufforen ville inte ens slappa av de engelska killarna vid korsningen som lag ungefar 200 meter fran deras vandrarhem utan slappte av den vid dorren. Nar vi sen inte lyckades ta oss in genom grinden vid vart vandrarhem stod han kvar tills vi kommit in ordentligt. Man blir ju lite skraj nar lokalbefolkningen ar sa noga...

Jag gick och lade mig efter att ha borstat tanderna, det hade varit nagra tunga dagar.