Tillbaka till civilisationen

Pa mandagen blev vi vackta redan 5.30, men jag var redan vaken eftersom jag frusit sa mycket under natten. Vi packade ihop vara swags och satte oss i bussen. Som vanligt fick vi vanta pa Italienarna som alltid var sist ombord. Sen akte vi till en utkikspost for att se soluppgangen over Uluru och dar fick vi frukost och fros lite till. Men det var vart det, forst blev himlen lila och sen kom solen over horisonten och det var sa vackert.

Nar vi diskat undan akte vi till klippan och de som ville fick klattra upp for den men bara de tva tyska killarna valde att gora det. Det finns manga skal att inte klattra upp for klippan. Det forsta skalet ar att Auborginerna inte vill att man gor det eftersom det ar en helig klippa och endast de vardiga heliga mannen far klattra upp for den. Det andra skalet ar att det ar valdigt farligt, 35 personer har fallit och omkommit sedan klippan oppnades for klattring pa 80-talet. I mitt fall finns annu ett skal, jag ar nog inte valtranad nog att ta mig upp. Det ar valdigt brant och ungefar 1 kilometer till toppen. Enda anledningen att klattra ar ju egentligen att kunna saga att man gjort det... Vi andra tog alltsa en promenad runt klippan istallet och det var 7,5 kilometer den vagen som vi tog och det blev ratt langtrakigt sa jag speedade runt den och kom in en halvtimme fore de andra. Jag satte mig en stund med tyskarna och det visade sig att bara en av dem gatt hela vagen upp, den andra hade vant efter 1/3 av klattringen.

Vi satt dar och tittade pa folk som var pa vag upp och det var laskigt att se hur folk tog med sig sma barn upp pa denna branta klippa.
Det finns nagra stallen dar man inte far fotografera klippan ens for att den ar helig och det ar kvinnornas heliga platser man inte far fota, man kan till och med fa boter om man gor det.
Under promenade runt fanns bara en sak att roa sig med och det var att forsoka hitta formationer i klippan som sag ut som nagot. Jag tog en del bilder pa sana stallen och ska se om jag kan anvanda dem som mall att gora akvarellmalningar. En annan sak vi sag var en massa larver som gick pa led, kanske for att se ut som en orm pa hall?

Sen akte vi tillbaka mot Alice Springs men inte forran vi slappt av 4 av Italienarna pa flygplatsen i Ayers Rock. Nar vi kom dit var det brandovning och de fick vanta pa bussen tills det var over.

Sen somnade vi allihopa pa bussen och vaknade bara nar vi stannade for att tanka eller handla nagot. Jag har kommit fram till att det ar en av de basta egenskaperna man kan ha nar man reser, att kunna sova nar som helst och var som helst.

Vid lunchtid stannade vi vid Mount Connor och de salta sjoarna och at lunch, det blev samma typ av macka som dagen innan och flugorna var precis lika jobbiga.

Vi akte en bit till och stannade sedan pa en kamelfarm for att rasta och for att de som ville skulle kunna prova att rida. Jag har aldrig suttit pa en kamel sa jag betalade 6 dollar (40;-) for att prova trots att det var en typ av "ponnyritt" med ledare runt i en padock. Jag har alltid tyckt att det ser laskigt ut nar de reser pa sig, men det var inte sarskilt laskigt faktiskt. Jag onskar att vi haft lite mer tid sa att jag hade kunnat fa rida nan timme eller sa ute i buschen, men vi ville tillbaka till Alice Springs innan det blev morkt.

Sa har ser forresten en riktig kamelta ut...

Vid 17 ungefar var vi tillbaka pa vandrarhemmet och aven den har gangen hade jag tur med de som bodde i mitt rum, den har gangen var det 4 tjejer och de var jattegulliga. Men jag bara duschade och tog mina grejer och motte upp med ett par av de andra och vi gick ned till Alice Springs for att ata tillsammans hela gruppen.

Jag hittade egentligen inget jag ville ha pa menyn men bestamde mig till slut for lasagne och den var inte sa bra och en av tyskarna at upp mina rester. Som de forna britter australiensarna ar sa serverar de forstas pommes med lasagne, udda for oss...
Vi hade en trevlig kvall och tittade pa guiderna och barpersonalen som holl pa och dansade och lekte lekar och sag ut att ha valdigt roligt och det var roande att titta pa. Men sen var vi sa trotta att vi ville sova och kom ivag 7 personer samtidigt och trots att vi var sa manga sa sager de att man absolut inte ska promenera hem i Alice Springs. Det ar tydligen en av de farligaste staderna i varlden och det ser sa himla lugnt och fredligt ut pa dagarna. Men man riskerar att bli nedhuggen om man gar hem sa vi delade en taxi. Taxichaufforen ville inte ens slappa av de engelska killarna vid korsningen som lag ungefar 200 meter fran deras vandrarhem utan slappte av den vid dorren. Nar vi sen inte lyckades ta oss in genom grinden vid vart vandrarhem stod han kvar tills vi kommit in ordentligt. Man blir ju lite skraj nar lokalbefolkningen ar sa noga...

Jag gick och lade mig efter att ha borstat tanderna, det hade varit nagra tunga dagar.

Soluppgang och solnedgang

Det blev bade kallt och hart att sova i en swag mitt i oknen... Forst var jag varm om benen men sen fros jag ratt ordentligt senare pa morgonen. Jag hade ju somnat av ren utmattning men vaknade igen vid 2.30 for att det var varmt och hart. Det var flera i gruppen som fortfarande var vakna och satt och drack ol och rokte, jag somnade strax om till deras mumlande roster. Nar det var dags att ga upp pa morgonen var det riktigt kallt och ingen ville egentligen krypa ur swagsen, men om man inte rorde pa sig fick man smasten kastat pa delen av swagen som lag over ansiktet, D gick runt och kollade att alla var vakna. Han hade dock missat en av tyskarna som lagt sig en bit bort och jag skickade dit hans kompis for att vacka honom. Eftersom alla utom ett lite aldre par var i 19-25 ars aldern sa blev det ju lite sa att jag mammade dem. Jag fick till exempel hjalpa en av engelsmannen att fa ihop sovsacken...

Jag gick upp direkt och packade ihop min swag och det fanns redan kaffe, toast och flingor framdukade sa jag tog mig en macka. Sen stalldes aven lite rester fran gardagens middag fram sa jag at det eftersom det ar lattare for mig att ata.

Mellan traden tittade solen redan fram och det var jattevackert!

Sen hjalptes vi at att diska och plocka undan och kom ivag vid 7.30.
Da akte vi mot Valley of the Vinds och det tog ett tag och sen borjade vi aterigen att klattra. Den har gangen var det runt 6 kilometer och jag blev lite orolig att det skulle vara lika brant som dagen innan. Men det visade sig visserligen vara ratt brant och tungt pa sina stallen men ingen jamfort med lordagen. Det kandes till och med kortare att ga den har strackan. Pa ett stalle var det en klipphall som skulle forceras och det gick ju bra uppat men det var ratt laskigt nar vi skulle ned igen... Jag och D pratade en hel massa den har dagen och hade ratt trevligt. Han berattade for mig om Australien och sitt jobb och jag berattade om Europa och Sverige.

Klippformationerna ar valdigt haftiga och det ar svart att sluta fota. Men det ar ganska farligt att ga dar, minsta felsteg och du faller valdigt illa. D visade oss hur man brukade gora farg av olika stensorter och blandade pulver fran dem med vatten och malade pa sin arm.
Nar vi kom ned igen akte vi till ett raststalle i parken och at lunch. Det blev fajitabrod med sallad, skinka, tonfisk, majs, tomater, gurka och lite annat som man fick fixa sjalv sa som man ville ha det. De later battre an vad det var... Det smakade inte sa mycket och vi fick genast en svarm med flugor omkring oss. De ar inte sa stora men de flyger in i munnen pa dig om du inte haller den stangd. Nar de satte sig pa mackorna var vi tvungna att peta bort dem, de flog inte bort om man forsokte skramma dem. Jag rakade till och med peta sa hart pa en att han smetades ut over min macka... bla.

Alla korde sina egna ideer for att skydda sig mot flugorna, en del trodde att insektsspray skulle hjalpa, andra hade nat runt huvudet och tva satte nasduk for munnen och nar flugorna blev som varst vid lunchen satte han den for hela ansiktet och undrade varfor han inte gjort det tidigare.

Utanfor toaletten pa raststallet hittade vi en stor spindel, den var flera centimeter stor och sag ratt laskig ut, men den andra gruppens guide sa att den inte var farligare an att man madde valdigt daligt om man blev biten. Fast den satt helt fredligt i sitt nat och lat oss fota den.

Efter lunch akte vi till Ayers Rock (Uluru) och gick en bit utefter klippan och tittade pa bland annat gamla vaggmalningar och det skyddande overhanget som de anvande som kok forr i tiden. Uluru ar valdigt imponerande och vackert och den roda klippan mot den bla himlen ar helt religiost vackert.

,

Vi gick ett par kilometer och akte sedan mot utsiktsplatsen for att se solnedgangen over Uluru.
Vi var definitivt inte de enda dar, det var busslaster med folk, mest ungdomar och deras guider liksom vara stod och lagade mat vid bussarna. Solnedgangen var vackrare an vad det gar att beskriva med ord eller bilder, men jag kan saga sa mycket den synen var vart hela resan till Australien. Medan vi vantade pa solnedgangen roade sig Italienarna med att spela luffarschack och dricka vin, troligtvis inspirerade av de symboler som D ritat upp i sanden under dagen och forklarat meningen med.

Lagom tills vi fotat klart och solen gatt ned helt var maten klar och vi fick nudlar med kyckling och gronsaker.

Sen hjalptes vi aterigen att att diska och fixa undan och akte sedan tillbaka mot var camping dar vi redan tidigare lamnat av dagens vedskord. Medan vi hamtade veden stod forresten en hel flock kameler (dromedarer) och stirrade pa oss nar vi forsokte sparka ned trad som stod pa halvstang, slutligen sprang de ivag nar vi svarmade for mycket. Vi var ju anda 16 personer och i var jakt pa ved sag vi nog ut som en flock vargar som forsoker omringa ett byte.

Nar vi kom till campingen tog det oss med gemensamma krafter ungefar 3 minuter att fa igang brasan, det ar enkelt nar man har sa torr ved som de har i Australien. Sen satt vi och pratade och bara hade det bra medan nagra gick och duschade. Jag som inte vetat att det skulle finnas tillgang till dusch hade bara tagit med mig rena underklader och inget mer, sa jag tyckte det var lika bra att skippa det, dessutom fros jag redan som en gris. D satt med och snackade den har kvallen eftersom han inte behovde laga mat eller fixa nat mer under kvallen och vi hade jatteroliga diskussioner om olikheter oss alla emellan eftersom det fanns Britter, Tyskar, Hollandare, Svensk, Italienare och Australiensare dar. En av de yngre britterna lat sig hetsas till att hoppa over elden ocksa. Nar vi kom in pa en diskussion om Facebook kande jag mig inte gammal utan uraldrig, en av tjejerna (2o ar gammal) tyckte att jag var sa haftig for att jag ar pa Facebook... Ja, vad sager man, nar de blir sa forvanade, da inser man att man kunde vara deras mamma.