onsdag 20 april 2011

Mot kylan


Jag vet inte om M misstankt att jag suttit uppe langre an vad jag borde, men hon vakte mig i alla fall forst vid 9.30, alltsa en halvtimme senare an vad det var sagt. Jag gick direkt in i duschen och kom ut lagom tills det stod fardiga pannkakor med lonnsirap pa bordet. Det ar ju en ganska mastig frukost men man kan inte forneka att det ar gott. Jag madde dock illa efterat fast jag inte at sa mycket.


Sa fort jag dubbelkollat min packning hoppade vi alla fyra in i bilen och akte till Darwin dar de skulle slappa av mig pa busstationen. Vi gick runt lite en stund och tittade oss omkring och pa vagen stannade M och pratade med nagon hon kande. Slutligen var vi lite nervosa att hon skulle missa att vinka av mig men hon dok upp precis i tid. Hon hade letat efter oss och trott att vi glomt tiden eller nat. Sen klev jag ombord pa Greyhoundbussen som skulle vara mitt "hem" de narmaste 21 timmarna... Jag skulle aka fran Darwin till Alice Springs dar jag skulle hoppa pa en tredagars tur.


M, K och H stod kvar tills vi akte och vinkade till mig och sen satte jag mig tillratta och forsokte slappna av. Det var nastan fullt pa bussen sa jag satt bredvid en kvinna men hon meddelade att hon skulle av i Katherine sa da skulle jag fa satet for mig sjalv. Det visade jag mig fa tidigare eftersom en annan kvinna klev av och jag tog hennes sate istallet. Jag varvade min tid mellan att sova, filosofera och lasa min bok och vi hade en massa stopp. Strackan vi skulle aka var 150 mil ungefar och med stopp for middag, frukost och lunch sa blir det ju lang tid pa resande fot. I Katherine stannade vi i 1 timme och jag gick ivag till kopcentret och hittade en hatt gjord av kanguruskinn sa den kopte jag. Jag hade ju glomt att ta med en av mina hattar och det stod att man maste ha en hatt for turen jag skulle pa.



Jag hittade bara en croissant med skinka och ost att ata, allt annat var friterat... Det sag sa fruktansvart ackligt ut att jag inte kunde ta mig for att ata det. M hade visserligen skickat med ett gang pajer, men jag var osaker pa om de skulle racka hela resan.
Vid ett annat stopp kopte jag Beef Jerky och det sag ju lite ackligt ut med namnet maste jag erkanna.
Sen ar jag ju inte sa fortjust i "roliga" skyltar, men den har fick mig att skratta.
Nar vi stod och vantade pa att bussen skulle aka vidare pratade jag lite med en dam och en yngre tjej och det visade sig att tjejen skulle ta nastan exakt samma rutt som jag den narmaste veckan sa vi bestamde oss for att i alla fall titta runt i Alice Springs nasta dag tillsammans.



Nagot jag lade marke till med kvinnorna i Australien ar att de spar sina tanaglar langa... sa som vi gor med fingernaglar! Det ser jatteackligt ut och jag kan inte forsta varfor man vill ha sa, dessutom borde det gora ont om man satter pa sig vanliga skor, men det kanske de inte gor?



Det fanns balten pa bussen och jag anvander ju balte nar det finns till hands och det gjorde jag nu ocksa. Men attans vad det var besvarligt! Att forsoka sitta bekvamt sidledes sa att man kan stracka pa benen samtidigt som man ar fastspand, ja det var en utmaning och snart varkte bade har och dar, dessutom fick jag aterigen besvar med restless legs.

Man inser inte hur stort Australien ar forran man har rest i nastan ett dygn och sen ser pa en karta hur langt man kommit... I Mataranka fanns en skylt dar det stod: No fuel for 160 km. Fatta hur langt det ar!


Ett par med ett barn bad chaufforen att satta i en dvd de hade med sig och det visade sig vara Casper - The friendly ghost. Det ar ju verkligen en barnfilm men jag fastnade stenhart och tyckte att den var valdigt roande. Nar dottern hade somnat kom pappan for att hamta dvdn men insag strax att alla vi som satt langt fram satt som trollbundna av filmen, sa han lat den sitta i.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Nu har jag läst alla dina uppdateringar och jag är inte lite avundsjuk. Vilket äventyr du är ute på! Ska följa dig på din resa och hoppas du har det jättebra.
Ha det gott fina Stella.
Kramar från Ann-Charlott

Eva in Athens, Greece sa...

Kul att få veta ditt namn även om det kanske inte var din vilja...Det är ju ett grekiskt namn! Hur kommer det sig? Nu är jag jättenyfiken!

Så spännande resa du gör! Jättekul att läsa även om det kanske blir lite långt. Vet inte vad du tycker om det, men ev skulle du kunna dela upp det och göra flera olika inlägg istället för ett? Då känns det lite lättare när man som läsare tittar in.

Har äntligen ringt till företaget om den där fiskrommen om du kommer ihåg och de berättade att rommen är från torsk.

Ha det så jättebra!
Kram

Eva in Athens, Greece sa...

Kom på att mitt senaste inlägg oxå är långt. Det handlar om bildutrymmet på Blogger. Det kanske intresserar dig som sätter in mycket bilder? Eller så vet du allt det redan...