På tisdagen gick jag upp rätt tidigt och tog en promenad ned till hamnen, idag var det dags för snorkling. Jag var lite vankelmodig innan jag bokade utfärden och visste inte riktigt varför men det skulle jag få erfara senare. Jag checkade in och gick sedan till en butik nere i hamnen. De hyrde ut undervattenskameror och visst var det dyrt, men om man är intresserad av fotografering och ska snorkla vid stora barriär revet, ja då ska man nog lägga ned de pengarna trodde jag. Det kostade runt 450:- och jag tog min kamera och letade upp min båt och gick ombord. Jag satte mig vid fönstret hos en äldre tjej från Indonesien och vi pratade lite.
Strax senare gick vi ut efter att ha fått en varning om att det skulle bli sjögång. Nu började jag bli riktigt nervös, jag kom plötsligt på att jag har väldiga problem med sjösjuka... jag har ju till och med blivit sjösjuk på Mälardrottningen som är fäst vid kajen och Tant Bruns kafé i Sigtuna och det står på torra land.
Under utfärden gick personalen oroligt omkring och kollade hur folk mådde och delade ut isbitar för att lindra illamåendet hos dem som mådde värst. Lagom tills vi kom ut till revet var jag ganska illa däran men envis som jag är hyrde jag en lycradräkt och hoppade i. Vågorna gick höga och problemet med snorkling är ju att du ligger på ytan. Alltså gungar du lika mycket i vattnet som när du sitter i båten. Slutligen fick jag gå upp och hulka lite och sen gå ned igen. Vågorna slog över huvudet på mig och spolade ned saltvatten i strupen på mig och jag spottade och fräste och såg inte så mycket och några märkvärdiga bilder blev det nog inte. Vid lunchen bestämde jag mig för att sitta stilla på övervåningen snarare än att hämta mat nere och stå i kö och så, för jag mådde fortfarande inte bra och nu for kaffekoppar i golvet och folk studsade som ping-pongbollar mellan väggarna när de försökte förflytta sig. Lagom tills lunchen ställts fram började någon att spy högljutt precis ifrån lunchbuffén och jag var ännu gladare att jag inte gått ned. Man kan ju undra hur denna tjejen tänkte när hon spydde så högljutt att hon nästan skrek precis bredvid buffén? Det fanns ju en dörr ut på däck precis bredvid... Jag har aldrig hört något liknande i alla fall.
På eftermiddagen hämtade min bordsgranne kaffe till mig, hon var lite orolig för hur jag mådde, men jag fick inte ned kaffet. Jag tvingade mig återigen ned i vattnet men gick slutligen upp och bestämde mig för att det fick räcka för dagen. Det var nu det gick upp för mig att jag ju blev sjösjuk även vid snorklingen i Thailand och den gången var det vindstilla... Vid det tredje och sista stoppet satt jag helt sonika kvar och sov, man blir ju så trött av att må illa. Att hyra kamera var visst överkurs, det blev inte många bilder under dagen, dessutom insåg jag senare att jag nog inte ens hade fokuserat rätt medan jag tog dem... När vi kom i land gick jag och lämnade tillbaka kameran och fick bilderna på usb-minne som jag bestämt mig för att betala extra för att få och sen stapplade jag tillbaka mot vandrarhemmet. Väl där välte jag rätt ned i sängen utan att ens duscha först och somnade som en stock, först någon timme senare när jag vaknade gick jag in i duschen. Sen gick jag återigen och satte mig på samlingsplatsen vid poolen och försökte äta mina kycklingrester från dagen innan, men det skulle visa sig att det skulle ta 48 timmar innan jag kunde äta och dricka ordentligt igen utan att få kväljningar. Sen mötte jag killarna från dagen innan igen och vi hamnade slutligen i deras rum som var som en lägenhet och snackade och skojade till 1 på morgonen.
Strax senare gick vi ut efter att ha fått en varning om att det skulle bli sjögång. Nu började jag bli riktigt nervös, jag kom plötsligt på att jag har väldiga problem med sjösjuka... jag har ju till och med blivit sjösjuk på Mälardrottningen som är fäst vid kajen och Tant Bruns kafé i Sigtuna och det står på torra land.
Under utfärden gick personalen oroligt omkring och kollade hur folk mådde och delade ut isbitar för att lindra illamåendet hos dem som mådde värst. Lagom tills vi kom ut till revet var jag ganska illa däran men envis som jag är hyrde jag en lycradräkt och hoppade i. Vågorna gick höga och problemet med snorkling är ju att du ligger på ytan. Alltså gungar du lika mycket i vattnet som när du sitter i båten. Slutligen fick jag gå upp och hulka lite och sen gå ned igen. Vågorna slog över huvudet på mig och spolade ned saltvatten i strupen på mig och jag spottade och fräste och såg inte så mycket och några märkvärdiga bilder blev det nog inte. Vid lunchen bestämde jag mig för att sitta stilla på övervåningen snarare än att hämta mat nere och stå i kö och så, för jag mådde fortfarande inte bra och nu for kaffekoppar i golvet och folk studsade som ping-pongbollar mellan väggarna när de försökte förflytta sig. Lagom tills lunchen ställts fram började någon att spy högljutt precis ifrån lunchbuffén och jag var ännu gladare att jag inte gått ned. Man kan ju undra hur denna tjejen tänkte när hon spydde så högljutt att hon nästan skrek precis bredvid buffén? Det fanns ju en dörr ut på däck precis bredvid... Jag har aldrig hört något liknande i alla fall.
På eftermiddagen hämtade min bordsgranne kaffe till mig, hon var lite orolig för hur jag mådde, men jag fick inte ned kaffet. Jag tvingade mig återigen ned i vattnet men gick slutligen upp och bestämde mig för att det fick räcka för dagen. Det var nu det gick upp för mig att jag ju blev sjösjuk även vid snorklingen i Thailand och den gången var det vindstilla... Vid det tredje och sista stoppet satt jag helt sonika kvar och sov, man blir ju så trött av att må illa. Att hyra kamera var visst överkurs, det blev inte många bilder under dagen, dessutom insåg jag senare att jag nog inte ens hade fokuserat rätt medan jag tog dem... När vi kom i land gick jag och lämnade tillbaka kameran och fick bilderna på usb-minne som jag bestämt mig för att betala extra för att få och sen stapplade jag tillbaka mot vandrarhemmet. Väl där välte jag rätt ned i sängen utan att ens duscha först och somnade som en stock, först någon timme senare när jag vaknade gick jag in i duschen. Sen gick jag återigen och satte mig på samlingsplatsen vid poolen och försökte äta mina kycklingrester från dagen innan, men det skulle visa sig att det skulle ta 48 timmar innan jag kunde äta och dricka ordentligt igen utan att få kväljningar. Sen mötte jag killarna från dagen innan igen och vi hamnade slutligen i deras rum som var som en lägenhet och snackade och skojade till 1 på morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar