6/3 På torsdagen tog jag mig äntligen tid att få min gamla, goda ringsignal tillbaka på telefonen. Den har bara fallit ur telefonen på något vänster, tillsammans med musik och bilder, men inte alla...Det jag har som ringsignal är min gudson A´s skratt när han var 10 år gammal. Jag bad honom skratta och så spelade jag in det. Det är ett hjärtligt gapflabb och man blir glad när man hör det. A har fyllt 19 i år, så jag har alltså haft denna ringsignal i 9 år! I några av de åren har även hans mamma haft den signalen. Det spelar ingen roll hur stressad jag är, ringer min telefon blir jag inte det minsta stressad och den signal jag varit tvingad att använda under några veckor gör att det kryper i ryggraden och den gör mig stressad även när jag inte har något att göra, det är själva signalen i sig som gör det. Dessutom har alla mina kollegor samma jäkla signal så man blir förvirrad också.
Innan jag gick och lade mig slängde jag ner några revbensspjäll i min crockpot, hällde lite salt och en flaska BBq-sås över och ställde in timern på 9 timmar. Sen kan jag äta riktigt möra, fina revben till middag imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar