14/3 På fredagen var vi lediga från jobbet som en del av arbetstidsförkortningen vi har fått. Men jag hade lite att göra i alla fall, så jag satte mig nere på kondis och jobbade lite och tjuvlyssnade på folk som vanligt. Vid ett bord bredvid mig satt ett par tjejer i min ålder och pratade och rätt var det var säger den ena att hon inte har någon mailadress... Hur kan man vara i 40-års åldern och inte ha en mailadress undrar jag? Jag minns i början att man hade lite svårt att se vitsen med det och man var lite osäker på vad det gick ut på och sådär. Men nu? Jag skulle inte klara av varken mitt jobb eller en massa andra saker om jag inte hade någon. På jobbet är det ju rätt självklart vad jag använder den till, kontakt med kunder och leverantörer förstås och jag skickar och tar emot order på den bland annat. Men även privat använder jag den mycket, jag har kontakt med min bank, tandläkare, butiker jag handlar på och en massa annat. Ja, jag kan inte se hur en normal människa väljer att inte ha en mailadress!På kvällen mötte jag upp med vännerna B och L och alla deras andra kompisar. Vi gör det ibland när de vill umgås och tycker att det är enklast att träffa alla samtidigt. Därför känner vi varandra, alla deras vänner också. Vi har dessutom firat midsommar ihop några gånger vissa av oss och haft grillfest med volleyboll och såna grejer. Som vanligt var de på plats tidigare än utsatt tid, så jag kom sent fast jag inte var sen... Servicen vi fick på White Horse nere i Väsby var under all kritik! Vi fick vänta hur länge som helst på vår dricka och var tvungen att beställa om den gång på gång. Sen när vi skulle ha mat var det samma visa och inte nog med det, ägaren och chefen på stället var fruktansvärt otrevlig mot oss allihop. Det är ju så korkat att det inte finns på kartan. Här hade han ett gäng på runt 15 personer, jag som 41-åring var med råga yngst. De andra är de flesta mellan 55-60. Det innebär att de är ekonomiskt stabila och har råd att äta och dricka ute utan att behöva tänka på kostnaderna. Dessutom var vi trevliga, lugna och glada. Sen att ljudnivån på 15 personer som sitter vid ett stort bord blir lite hög är ju inte konstigt, särskilt om de har en högtalare med alldeles för hög musik placerad precis vid det bordet. Jag vet fortfarande inte varför han tyckte så illa om oss, men vi lär nog tänka både en och två gånger innan vi går tillbaka dit.
Det var en gång för länge sedan den enda puben i Väsby och den var populär och alltid helt fullsmockad med folk. Sen kom fler pubar och trycket var inte lika högt. När puben fick nya ägare började besökarna svika eftersom de var buffliga och ofta hade stora, ljudliga familjegräl bakom disken. Jag har hört att personalen en gång var helt ensamma en hel lördag utan en enda besökare. Det är anmärkningsvärt på en pub i Väsby! Efter det såldes puben till en yngre kille som fick den på fötter på bara några veckor med sitt trevliga sätt och glada leende. Efter ett par år var puben återigen en framgång och då sålde han den till de nuvarande ägarna. Nu börjar de köra stället i botten igen med dålig attityd och dålig service. Än har inte maten lidit trots allt, den är riktigt bra, vilket just nu är enda anledningen till att de har några kunder alls.
Skylten på bilden stod på vårt bord, vi tyckte att den var lite rolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar