Sånt ser man inte i svenska skyltfönster

27/2 På fredagen vaknade S tidigt och jag som är väldigt lättväckt vaknade så snart hon gick upp och smet in i duschen. Hon försökte vara tyst och det funkade för K, men jag som inte är van att ha andra människor i sovrummet är det nog en annans sak för. Jag somnade dock om lite grann och slumrade medan hon stod i duschen.
Vid 9 knackade det på dörren, det var vår frukost som kom. De hade ingen matsal så frukosten serverades till rummet. Nu var det förvisso inte en särskilt imponerande frukost, det var en croissant och kaffe... Men den smakade i all fall bra och det räcker ju för mig som frukost, det var värre för S som var vrålhungrig även efter frukosten.
K hade fixat en karta och sa vartåt vi skulle, det blev fel, sen var det jag som gav mig på navigeringen och det blev fel... Jag har aldrig misslyckats att följa en karta och inte ens då vi bestämde oss för att följa solen snarare än gatornas riktning så blev det i alla fall fel... Vi vet fortfarande inte hur vi misslyckades gång på gång, vi är rätt intelligenta allihopa och jag och K är rätt tekniska också.
Vi bestämde oss tidigt för att gå in i alla affärer som någon av oss var intresserad av och det gjorde vi.
Vi var bland annat in på Sephora för min skull och där försökte de sälja parfym till mig och slutligen var jag tung i huvudet efter alla luktprover, S och K mådde så dåligt av alla dofter att de till och med gick ut efter ett tag. Själv köpte jag en brynpenna med borste och lite andra saker.
Sen var vi inne på Nespresso-butiken och jag har inte riktigt förstått vad det går ut på så jag ville se om det var något för mig eller inte. S förklarade en massa för mig eftersom hon har en Nespressomaskin. Vi fick också provsmaka kaffe. De förklarade för oss att de inte fick servera mjölk däremot, jag antar att det räknas som livsmedel men att inte kaffe gör det.
Eftersom vi bara precis börjat v¨r dagsutflykt så bestämde vi oss för att köpa maskinen dagen efter istället så att jag inte skulle behöva bära den hela dagen.
Det var soligt och vackert väder, men så fort man var i skuggan så var det riktigt kallt! Jag hade bara en huvtröja på mig och det var jättebra i solen, men när vi satt ned för att äta lunch så frös jag jättemycket. Som tur var hade de gasolvärmare på sin uteplats så den fick jag precis bakom mig och det hjälpte lite.
När vi kom till Fontana di trevi visade det sig att den var helt inbyggd i byggnadsställningar och torrlagd för renovering. De hade preparerat en liten gångbro som man fick gå förbi fontänen på, de släppte på ett gäng lite då och då och man fick inte stanna någonstans för att det inte skulle bli kö.
Nedanför spången satt det folk och jobbade med små, små putsmaskiner och tog bort kalkavlagringar antar jag. Tufft jobb, men jag gissar att det också kan vara väldigt meditativt.

Det var vakter och poliser precis överallt i stan, till och med kravallpoliser med full mundering. Vi undrade varför det var så men fick inget svar förrän dagen efter. Vissa av vakterna vid byggnader såg rätt roliga ut i sina uniformer, medan andra var riktigt stiliga och jag märkte att jag inte var ensam om att spana in poliserna som stod i grupper överallt. De var mycket avslappnade och skrattade sinsemellan, det gjorde ju att vi inte var så oroliga vi heller.
Någonting man inte ser i Sverige är till exempel butiker helt dedikerade till att sälja religiösa kläder och verktyg... Det finns flera stycken såna i området vi gick igenom, det ser så sjukt ut att se de där frockarna i ett skyltfönster!
Det finns också många hästdragna droskor överallt och det var uppfriskande att se att de flesta var omskolade travhästar som såg väldigt välskötta, friska och glada ut. De verkade gilla sitt jobb och tog chansen att sova en stund när de inte behövde jobba. Jag såg flera kuskar pyssla om hästarna och lägga på dem täcken framåt eftermiddagen när det kallnade på och det syntes att de litade på och tyckte om varandra, kuskarna och hästarna.
Synd egentligen att det inte finns en sån marknad i Sverige, så kanske många travhästar kunde få en andra chans efter att de gjort sitt på travbanan. Dessa hästar var i perfekt hull och välmusklade och blanka, som sagt, uppfriskande!

Strax innan det mörknade var vi framme vid Colloseum, vid det laget hade vi gått ungefär en mil enligt S stegräknare på mobilen och en hel del av det var för att vi gått vilse så mycket. Men jag hävdar att det är genom att gå vilse, man lär sig att hitta i en ny stad. Det var vad jag gjorde första gången i London och där hittar jag nu nästan bättre än i Stockholm.
Vi bestämde oss för att ta en taxi tillbaka till hotellet eftersom vi var trötta och det snabbt blev mörkt.
När vi kom tillbaka snyggade vi till oss och tog en promenad och letade efter någon trevlig restaurang. Vi hittade en som hette da Cesare och det såg väldigt dyrt och fint ut, vi hade kommit överens om att vi skulle äta fint och gott åtminstone en kväll i Rom och det visade sig vara ett mycket bra val av restaurang, alla var väldigt nöjda när vi gick därifrån.
Klockan var inte jättemycket när vi gick tillbaka, men alla var helt slut och ville bara sova.