Har ni klättrat 15 våningar någon gång?

9/12 På söndagen vaknade vi återigen relativt sent och när vi gjort oss i ordning gick vi raka vägen till Soho och Balans igen för båda kände för deras fräscha brunch.
På vägen såg vi ett hästekipage, fina, glada hästar, men lite väl tunna tycker jag.
Eftersom K hade köpt frukttallriken dagen innan köpte nu jag en "Berry bowl". Jag trodde att det skulle vara samma sak som dagen innan ungefär, fast med bara bär och ingen annan frukt.

Tyvärr var det snarare fruktyoghurt med lite bär och det funkar ju inte lika bra som en liten klick yoghurt när man är laktosintollerant... Alltså fick K äta upp det mesta, jag smakade bara.
Eftersom jag inte hade fått i mig frukosten dagen innan ordentligt så valde jag nu bara toast med porcherat ägg på och det räckte med en skiva och äggen, sen var jag proppmätt...
Efter frukost gick vi till en av underklädesbutikerna vi varit i dagen innan för att titta och också byta en sak som K köpt.
Jag köpte några snygga stay ups och höfthållare, sånt är svårt att hitta i min storlek i Stockholm tycker jag, det är nog billigare i London också. Jag köpte också ett par lack-stay-ups, ni får se en bild om ett par dagar. Jag har ingen aning om vad jag ska ha dem till, jag kan inte tänka mig att jag någonsin skulle visa mig ute i det. Men de var såååå coola och kostade bara runt någon hundralapp, så jag var bara tvungen.

Vi traskade runt en stund och satte oss på Starbucks en stund och sen gick vi tillbaka till hotellet och lämnade våra grejer och sen gick vi på promenad. Vi gick förbi Downing Street till Houses of Parliament, gick över Themsen där och gick sen utefter floden hela vägen till Tower Bridge där vi gick över och tog tunnelbanan tillbaka. På vägen hann vi passera en julmarknad där vi köpte "Mulled Wine" bara för att testa och inte ens K som gillar vin tyckte att det var gott. Hon tvingade dock i sig sitt, jag tvingade i mig hälften, erbjöd henne det och kastade det sen och dyrt var det också, runt 50:- för en liten pappmugg...
Vi gick förbi en biopremiär också och funderade på att stanna och titta eftersom det var Hitchcock och därmed skådisar som Anthony Hopkins, Helen Mirren och Scarlet Johansen. Men det visade sig att de skulle komma först om runt 45 minuter så då orkade vi inte vänta.

Det var behagligt väder och så länge vi gick så var vi precis lagom varma, det var ett vackert ljus som höll i sig ganska bra precis tills vi promenerat klart. När det blev lite kyligare köpte vi en kaffe på Starbucks och traskade vidare.
När vi gick ned i tunnelbanan började det småregna lite, men 6 stationer senare när vi klev av så hade det regnat klart redan.
När vi kom tillbaka var fötterna lite möra, vi hade gått i runt 2 timmar.

Jag tog en dusch och sminkade om mig och sen var det dags att åka på evenemanget vi åkt till London för, Postsecret.
Vi tog tunnelbanan till Russel Square och sen tog vi ett dumt beslut när vi såg att det bara var hiss eller trappor upp från tunnelbanan. Det stod mycket folk i kö så vi tänkte: -Vi tar trapporna, hur illa kan det vara? Väldigt illa visade det sig... Inte förrän vi kommit en bra bit upp hörde vi vad de egentligen sa i högtalarna hela tiden. Det är 175 trappsteg till markplan, detta motsvarar ungefär ett 15 våningshus. Hoppsan, det var lite sent att vända så vi kämpade på och kom upp flåsande och svettiga, men vi tog oss upp i alla fall.
Sen gick vi lite fel när vi skulle leta upp universitetet men slutligen efter en lång omväg kom vi rätt i alla fall.

Vi fick rätt bra platser trots att många kommit före oss, de flesta vill visst sitta precis rakt framför scenen snarare än nära, vi satte oss på första raden vilket gjorde att främst K hade gott om rum för sina långa ben, att vi satt lite vid sidan om Frank gjorde inte så mycket för han var bra på att vända sig så att alla skulle se och höra bra.
Kanske var det för att vi blivit så varma och svettiga på vägen till Universitetet men efter en stund var vi helt nedkylda i hallen och båda två satt med alla ytterkläder på och frös i alla fall.

Frank berättade historien om Postsecret och sen delade han med sig av sina erfarenheter genom åren och varför han tror att det finns ett behov av att dela med sig av sina hemligheter och sen läste han upp ett par stycken. Vissa är ju roliga, andra sorgliga och en del är helt enkelt rent av skrämmande. Efteråt fick de som ville dela med sig av sina hemligheter och det var också hjärtskärande i vissa fall. Som tjejen som var utfryst på jobbet och vars "vänner" aldrig ringer tillbaka till henne och inte hört av sig på månader...
Andra är ju mer kul, som tjejen som väger sig före och efter hon går och bajsar...
 Naturligtvis var många av dem väldigt nervösa för att ställa sig upp och tala inför så många människor så de pratade fort, otydligt, mumlande och väldigt långt ifrån mikrofonen så jag som inte har engelska som modersmål hade ofta väldigt svårt att höra vad de sa.

Jag hade köpt två av böckerna på plats och ställde mig i kön för signering av Frank eftersom jag ju samlar på signerade böcker.
Jag hade tur och hamnade rätt långt fram i kön och han var vänlig, stämplade och signerade min bok och bytte ett par vänliga ord med mig varav jag fick chansen att säga att vi åkt hela vägen från Sverige för att se honom.

Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till Leicester Square, den här gången tog vi hissen ned för övrigt, sen gick vi till China Town för att få i oss lite mat.
Jag tog ännu en Won Ton Noodle Soup, K tog en annan soppa och sen delade vi på stekta grönsaker med extra vitlök. Det var ruskigt gott och jag fattar inte varför det är så svårt att få till det hemma?

Sen gick vi tillbaka till hotellet, klockan var väl 22-23 när vi kom dit och trots att jag var så trött så ögonen gick i kors så "läste" jag hela den ena boken innan vi släckte vid 1.30. De kort som var roligast eller mest tragiska läste jag högt för K medan hon målade naglarna.

Jag hade inga problem att somna, men jag som alltid är för kall, vaknade faktiskt av att det var för varmt i rummet och då hade vi ändå haft fönstret öppet i två dygn...