Jag trodde att han var skadad så som han skrek

13/6 På torsdagen var jag supertrött och det passade sådär eftersom det var dags för styrelsemöte. Vi möttes på Scandic hotell (Lilla blå) i Väsby för frukost och sen en dag med möten. Lunchen var riktigt dålig och frukosten var inte mycket bättre. Jag hade lämnat bilrutorna och bakluckan lite öppna eftersom Turre satt i bilen och solen tittade fram med jämna mellanrum. Plötsligt blev det ösregn och jag var tvungen att lämna mötet för att stänga fönstren, hela bilen var blöt och det var nu en stor pöl precis där jag parkerat eftersom jag för Turres skull ställt mig så lång ned på parkeringen som möjligt så att han inte skulle bli så stressad av folk som gick förbi.
Systersonen dök upp på eftermiddagen och skulle följa med mig hem eftersom vi skulle på bio. När vi skulle in i bilen fick vi nu mer eller mindre vada genom pölen som blivit ännu större och vi var båda helt dränkta om fötterna när vi kom hem.
Vi åkte till Kista Centrum för att äta won ton nudelsoppa och sen se The Hangover 3 och konstigt nog var den faktiskt lika bra som de två tidigare filmerna och hade också några nya grepp.
Vi kände oss båda lite dästa när vi kom hem efter bion så vi tog en promenad och till och med Judas hängde på. Jag tycker det ser så sött ut när han och Turre springer bredvid varandra eller när Judas ibland går ett par meter bakom Turre.

När vi lämnade mitt område och tog cykelvägen mot Fresta så förlorade vi Judas, han försvann i gräset och kom inte fast vi ropade på honom. Vi gick för att se om vi kunde hitta en sten som S hittat tidigare, som någon målat som Jabba the hut, vi hittade den, men målningen var så gott som borta. Vi vågade inte göra annat än att vända eftersom Judas stannat, vi var rädda att han skulle sitta och vänta på oss, så istället för att ta en rundtur så vände vi och gick tillbaka samma väg.
Vi gick och pratade och plötsligt hörde jag nåt och frågade S om han hörde nåt?
När vi kom närmare övergångsstället där vi tappat Judas så hörde vi skriket tydligare. Jag blev orolig för jag har aldrig hört honom skrika på det sättet, jag blev mer och mer övertygad om att han blivit påkörd eller nåt och jag ropade tillbaka. Men när vi gått över vägen och jag lockade på honom så hoppade han plötsligt ut från gräsdjungeln framför oss och var både hel och glad att se oss.
När vi övertygat Judas om att följa med oss hem och inte ligga mitt på vägen så satte vi oss och tittade på några avsnitt av "Mitt liv som död" S gillar serien lika mycket som jag gör!