Healing måste ju ändå vara något gott?

23/6 På söndagen hade tröttheten kommit ikapp oss båda två och vi gick inte upp förrän vid 12.45. Eller egentligen var det bara jag som gick upp då men jag var så trött att jag var klantig och jag bara tappade saker hela tiden och det slutade med att A förstås också vakande.
Vi åkte ned till kondis för att äta frukost och vi valde toast. Vid bordet bredvid oss ute i solen satt några värstingkillar, det syntes lång väg att de var eller åtminstone varit gängkillar som slagit och snittat folk i Väsby, jag kände dessutom igen flera av dem... Sen kom en av deras andra kompisar med en flickbebis i en sån där babykorg och allra började jollra och dutta med bebisen, tänk att till och med såna killar kan växa upp och bli fina pappor!
Jag brukar säga att om man bara sitter på Väsby Nya Konditori tillräckligt länge så kommer du antingen att träffa eller se hela Väsby för alla går förbi där.
Först kom min kompis S förbi och sen en gammal klasskompis som jag dessutom berättat för A om. Vi var egentligen aldrig vänner i skolan men jag har en väldig respekt för henne för att hon försvarade mig en gång när vi båda visste att jag hade rätt men alla andra var emot mig. På den tiden var vi dessutom lite av antagonister, så det krävde ännu mer av henne!
Jag kommer alltid ha en väldig respekt för henne för det, för det visade vad hon har för värderingar och styrka, ändå var vi max 12 år gamla då!
Jag berättade historien för henne nu när vi sprang på varandra, hon mindes den förstås inte, för för henne var det ju inte alls lika viktigt, men hon blev i alla fall glad för att jag mindes det.

Bredvid oss satt kompisarna B och O och dem pratade
vi också lite med och sen kom  kompisen L förbi och sa hej också.
Vi åkte förbi Ica vid Väsby centrum på vägen hem och råkade gå förbi några som ägnade söndagen till att hela främlingar på stan...
Ehhh, ja, de lade handen på dem och sa nåt liknande: Må Jesus ta bort din smärta, amen.
Folk var generade men lät dem hållas, de vill ju bara väl! Jag kan tycka att det ändå visar på en oändlig godhet att lägga ned en söndag på att hela andra människor om det är så att man faktiskt själv tror på att det fungerar?
När vi kom hem satte vi igång med att släpa och stapla en massa ved som jag fått av nya grannen, den som ska bygga nytt mittemot mig i häst. De har tagit ned en massa träd och de ska bara kastas så jag fick ta hur mycket jag ville!
Det var tungt och svettigt och det slutade med en hel del blåmärken och blodvite, men slutligen måste vi ha tagit hem och staplat runt 8 kubik kanske?
Det jobbigaste är ju att de sista stockarna, när man redan är trött i armarna, är de som ska högst upp. Vi fick hjälpas åt båda två med de sista.
Efter att ha satt oss i 5 minuter så satte jag igång och gjorde lunch, amerikanska pannkakor med bär och lönnsirap, ni kan tro att det passar bra när man släpat och lyft i runt 2 timmar!
Motorsågen ville inte starta så det tar jag en annan dag, det är nog bra att låta bli den när man är geleig i armarna i alla fall.
Vi satt ute på verandan i 22 graders värme, men sol var det inte, så det kändes väldigt bekvämt att sitta där och äta.
Efter att ha diskat upp så körde jag A ned till stationen och sen klippte jag gräset och rensade lite i rabatten, det var en massa galna flugor och mygg överallt så till slut flydde jag in och tog en dusch. Vännen S som bor i Holland var i Sverige och tanken var att ses på söndagen men hon hade fått halsfluss under helgen och kunde inte, så kvällen spenderades i soffan med lite sill och potatis och M.A.S.H..