18/6 På tisdagen var det inte lika stressigt på jobbet och jag hade tid att fika med vår leverantör S i nån timme och snacka lite skit. Tanken var att jag skulle äta lunch med en gammal bekant som jag inte träffat på mer än 10 år trots att vi jobbar på samma lilla industriområde, men hon hade ett projekt som behövde avslutas i tid och var tvungen att ställa in. På eftermiddagen ringde min före detta Irländska room mate D och ville ta en fika och presentera en kompis som behövde någonstans att bo över sommaren. Vi hade en trevlig fika i solen utanför kondiset och kompisen N visade sig vara trevlig och verkade lugn och snäll också. Jag sa att jag kunde förbarma mig över honom om han inte hittade nåt annat, jag inser att jag faktiskt hellre bor ensam än att ha inneboende, det är en sak att hjälpa någon tillfälligt och jag har haft tre vänner som bott hos mig i allt från 4-6 veckor och upp till 3½ månad. Det är för övrigt mycket mer besvärligt att bo med en kille när man har så litet hus. Jag är van att vara ensam och tänker sällan på att klä på mig om jag går på toa mitt i natten till exempel. Sånt måste man ju ta hänsyn till när man har folk hemma.Jag älskar ju att ha besök, men att ha någon boende hos sig hela tiden är värre.
D försökte få mig att hyra in honom till att måla om huset istället och han bjöd 43000:- för att göra jobbet jag beställt för 80000:-. Men sanningen att säga så litar jag inte riktigt på att det blir bra när han gör det trots att vi är vänner. Men nu blir jag ju i alla fall stressad och undrar om jag tagit rätt beslut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar