Mat och dimma

19/10 Om ni hoppades på ett spännande inlägg om resan till USA på fredagen så måste jag göra er besvikna, resor är inte spännande och oftast är det så man vill ha det, inte sant?
Det mest spännande som hände under resan var när det serverades mat och den som någon gång rest vet att det bara är ännu ett sätt att få tiden att gå.
Jag hade varit tvungen att gå upp vid 4.30 för att hinna duscha och få allt klart till taxin hämtade upp mig vid 5.15 på morgonen.
Det gick som vanligt kvickt att checka in och komma genom säkerhetskontrollen på Arlanda. Jag upplever inte att de är mindre noggranna än de andra flygplatsernas kontroller, bara snabbar och effektivare.
Jag gick till loungen och tog mig lite frukost och sen var det dags att åka till London, första etappen av resan.
Vi fick en relativt bra frukost på planet men jag hade ju ätit så jag smakade mest på mackan men drack tomatjuice så som jag brukar när jag reser. Jag drack upp apelsinljuicen också men varför vet jag inte.., Jag gillar inte apelsinjuice och så får jag ont i magen av den också.
Jag sov lite på planet och läste resten av tiden och när man är inställd på en långresa så är de 2½ timmarna till London verkligen ingenting.
I London fick jag vänta nästan 5 timmar på nästa flight men det var jag också inställd på så det gick också fort. Jag köpte lite skavsårsplåster till, flygstrumpor eftersom jag glömt att ta med och så köpte jag hårspray, schampo och balsam på Boots.
Sen satte jag mig på itsu för att äta lunch, det är ju tradition för mig nu för tiden att göra det på Heathrow och det ger mig en chans att sitta i lugn och ro utan att bli störd. Jag gick inte därifrån förrän det var dags att börja gå till gaten. Väl på plats plåstrade jag om mina redan ömma fötter, stjälpte i mig en latte och satte på mig strumporna.
Den som aldrig rest en lång flight har verkligen inte missat något om man bara tänker på själva resan. Att sitta inklämd på ett plan med hundratals andra människor, varav vissa stinker, andra låter och resten trampar på en eller springer in i en, ja sånt kan man ju leva utan... Det känns ju sällan att man flyger och det är svårt att motivera sig själv till att sitta stilla och tyst istället för att kliva av. Jag hade hamnat bredvid en beslöjad mamma, eller kan det ha varit mormor(?) med ett barn på runt 2-3 år.
Min ångest när jag insåg att jag skulle sitta bredvid ett litet barn hela vägen gick tydligen inte att dölja, för en stund senare frågade mannen på andra sidan gången om jag ville byta plats med honom ifall jag trodde att jag skulle bli störd av flickan. det visade sig vara pappan(?).
Glad för chansen bytte jag plats och hamnade bredvid en bred man som var trevlig men som gjorde att jag halv hängde ut i gången och det gjorde förstås att folk sprang in i antingen mitt ben eller min skuldra så fort de skulle förbi...
Flickan visade sig dock vara en riktig pärla! Vi märkte inte av henne på hela resan och då var hon ändå vaken större delen av tiden. Hon satt bara i sitt säte och lekte.
Till middag valde jag vegetarisk pasta och den smakade bra men var helt oljig.
Vid 16 landade jag på San Francisco Airport och tog flygplatståget mot hyrbilsdisken. Lagom tills jag var framme ringde kollegan D och hade precis landat. Vi hade tagit olika flighter eftersom vi bor på olika håll i landet, ändå kom vi fram med bara en halvtimme mellan oss. Tanken var att jag skulle plocka ut en hyrbil lagom tills han dök upp och sen skulle vi åka.
Allt var färdigt, uthyraren skulle bara ha mitt körkort och då inser jag att det inte finns i plånboken. Besviken och orolig kunde jag inget annat göra än att vänta in D och så fick han hyra bilen vilken ingen av oss var glad över. Jag föredrar att köra, han föredrar att slippa. Dessutom skulle ju jag åka tillbaka till San Francisco på torsdagen och D kunde lika väl flyga som köra. Frågan var ju hur jag skulle komma dit nu...
Nåja, vi kom iväg i alla fall, tur att inte D också glömt körkortet...
Vi körde in till hotellet vid Union Square och efter att ha parkerat, checkat in och tagit upp våra väskor så möttes vi upp i receptionen bara 10 minuter senare för att gå ut och ta nåt att äta.
Tanken var först att gå till ett Steak House men slutligen gick vi in på ett riktigt hak eftersom vi inte var så hungriga trots allt.
Vi valde kvällens special, kotlett med bakad potatis, vitlöksbröd och grönsaker.
Det var helt okey men ingen kulinarisk läckerhet och ingen av oss åt upp allt.
Själv klarade jag bara lite kött och grönsaker och lämnade resten.
När vi ätit var vi helt slut, vi hade ju rest sedan 4.30 på morgonen och nu var klockan runt 22-23 och då får men betänka att dagen blivit 9 timmar längre än normalt också eftersom vi rest tillbaka i tiden...
Vi gick och lade oss och bestämde att vi skulle ta sovmorgon så länge vi kunde på lördagen.
Innan jag gick och lade mig gick jag ut på min balkong och tog ett par cigg, lyxigt att få en balkong mitt i San Francisco, det var bara jag som fått det, inte D.
Dimman låg tjock över stan så som den är känd att göra till och från och det var väldigt vackert.