söndag 4 november 2012

Det var minst lika gott som det låter





23/10 På tisdagen körde vi samma jobbrutin som på måndagen med några möten instuckna här och där under dagen. Vi tog en sen lunch med en av våra leverantörer som jag lärde känna i London i somras och hängde med en del där. Tanken var att vi skulle äta ushi men sushirestaurangen i casinot var stängd så vi var tvungna att ta bilen in till centrala Reno för att hitta sushi på ett annat casino. D hade varit på ett ställe där han tyckt det var jättebra några år tidigare och förra året försökte vi äta lunch där men kom försent. Nu kom vi 10 minuter innan de slutade släppa in folk och sen betalar man ett pris och så får man vad man vill och hur mycket man vill och de lagar till det medan man väntar.
Jag älskar yellow tail tuna och det finns inte i Sverige så det åt jag en del av. Lite lax blev det förstås också och några olika rullar. Vi beställde det vi ville ha och så delade vi på det.
Det var bra sushi och vi var alla besvikna att vi inte kunde få i oss mer än vi gjorde.
Men det kostar inte ens 150:- per man, kan ni fatta det!
Arbetsdagen fortsatte med mässa och när den stängde åkte vi en snabbis till ett köpcentrum där jag jag köpte två par byxor och två blusar på rekordtid eftersom S följt med och såg ut att ha så tråkigt. Fast det var ju förstås hans val att följa med så jag borde inte bry mig. Jg gick in på Sephora för att se om de hade en sak syrran ville ha som var slut på Sephora i San Francisco och under tiden jag letade efter den testade S parfymer och råkade mer eller mindre duscha sig i en och sen retade vi honom när vi kom tillbaka till bilen och det stank så vi knappt kunde andas.
Jag och D bestämde oss för att ta en tur till en sponsrad cocktailbjudning och sen bestämma om vi skulle äta och var, S skulle eventuellt med och äta men ville inte gå på bjudningen.
Det visade sig vara mer folk på denna och det var bra mat också så vi blev kvar där med gott sällskap att prata med och god mat och dricka.
Till slut var jag tvungen att sätta mig ned en stund för mina fötter värkte och då fick jag plötsligt helt andra människor att prata med men precis lika trevliga och det kändes som om jag gjorde några nya vänner.
Sen hamnar man ju alltid i baren och jag satt och pratade med en konkurrent större delen av kvällen men vi hade trevligt och jag fick en väldigt god drink, Strawberry Daiquiri. Jag har alltid velat testa en sån och kan inte minnas att jag gjort det, men oj vad god den var!
Till slut försökte jag ursäkta mig och gå och lägga mig, men det var svårt att bli ivägsläppt, det är alltid någon som stoppar en. Jag gick iväg genom casinot för att säga till min kompis P som spelade Balck Jack att jag inte kände för att vänta på honom i baren något mer för att jag var trött och det tog nästan en timme att gå dit och tillbaka eftersom jag blev stoppad av folk jag kände hela vägen och sedan av P när jag kom till spelbordet. Men till slut gav han med sig och efter att jag spelat med hans chips med hjälp av killarna bredvid (och dubblat chipset) så tog han mig i handen och ledde mig tillbaka till baren där ni kan gissa, vi blev fast ett tag till.
P är en mycket god vän men av just den anledningen att han gärna håller mig i handen och leder runt mig och ser till att jag inte är uppe för länge som den goda storebror han verkar tagit rollen som, så tittar folk lite undrande på oss ibland, särskilt amerikaner. Européer  och deras sätt förstår de sig inte på riktigt och eftersom jag är en av de få tjejerna så kan jag tycka att det är lite jobbigt att folk tror nåt annat än att vi är bra vänner.
Men han lyckades i alla fall rädda mig från baren och såg till att jag kom till hissen och strax senare var jag avsminkad och i sängen, tacksam för flykthjälpen.

Inga kommentarer: