27/10 På lördagen hängde vi bara och pratade en massa, vi hade ju inte setts på flera år nu när vi träffades och vem vet hur lång tid det tar tills vi ses igen?
Vid 13 tog S en shuttlebuss till flygplatsen och jag var lämnad åt mitt öde, ensam i San Francisco, deppig och dan.
Jag gick till Starbucks och tog en croissant och latte, jag mådde inte bra och var lite deppig över att lämnas ensam i en främmande stad och man måste ju bara älska amerikanerna! En kille i övre 20-års åldern satt en bit ifrån mig och tyckte nog att jag inte såg riktgit okey ut, så han lutade sig åt mitt håll och frågade om jag var okey och om det fanns något han kunde göra?
Ja, de kanske pratar mycket och högt, men det betyder också att de inte är rädda för att ta kontakt med främmande människor!
Efter att slutligen fått i mig min sena frukost drev jag omkring och handlade lite grejer är och där. Jag handlade lite Halloweensaker i en butik särskilt för det och sen handlade jag lite mer smink till syrran. Sen satte jag mig i solen på Union Square och baar tittade på folk en lång stund.
Under tiden jag haft sällskap av min kollega eller S hade jag varit skonad från de hemlösa som besvärar en i San Francisco. Det kan låta hårt, men det är faktiskt så att de besvärar en. I andra städer i hela världen så tigger de, pratar med en och så, men i San Francisco blir de arga och fräser åt en om man inte ger dem något och de är läskiga faktiskt.
Nu när jag satt i parken kom en man fam till mig som jag faktiskt råkade ut för förra året också och han sjunger för en och ler, ända tills man säger att man inte har småpengar, då blir han hotfull och tjurig.
Men nu hade jag tur eftersom en elak fan satt en bit ifrån mig och svor och hotade mannen tills han lommade iväg. Jag skulle troligtvis inte vilja ha något att göra med den mannen heller eftersom hans människosyn tycks lämna mycket att önska, men just nu var jag rätt tacksam att sitta i närheten av honom.
När solen gick ned bakom husen så att parken var i skugga så gick jag tillbaka till hotellet och sov middag en stund. Jag sov inte bra och bara 1,5 timme, men det kändes lite bättre sen.
Sen tvingade jag mig ut för att äta middag eftersom croissanten och latten var det enda jag fått i mig under dagen och jag ville inte hamna i min yrsel igen. Alltså gick jag till restaurang Bangkok där de serverar nudel- och risrätter och valde en nudelsoppa med barbeque pork och den var inte så lysande, jag borde ha gått med min instinkt och insett att jag nog inte gillar sånt kött.
Men jag åt lite av nudlarna i alla fall men sen fick jag inte ned mer, det kändes som om jag hade haft sjösjuka i ett par dagar eller var bakfull eller nåt. Jag packade ned soppan i en burk jag fick och tog med den, tanken var att försöka äta lite mer senare, men det blev förstås inte av för jag mådde inte särskilt bra.
Resten av kvällen satt jag i sängen och surfade på Facebook och lyssnade på Spotify.
onsdag 7 november 2012
Man kan inte hjälpa att älska amerikaner
Etiketter:
Amerikaner,
hemlösa,
mat,
Nudelsoppa,
Resor,
San Francisco,
Starbucks,
USA
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar