Än finns det hopp!

10/3 På tisdagen fick jag en massa frågor om offerten jag skickat på måndagen och det är ett mycket bra tecken. Om den kastats i soptunnan bryr de ju inte sig om att fråga frågor. Det finns alltså ganska mycket hopp än. Jag och min leverantör hoppas att vi ska ha anledning att åka till Seychellerna för att träffa dem, det finns en god chans för merförsäljning om vi kan träffa dem öga mot öga, eftersom både min leverantör och vi har produkter som skulle kunna underlätta deras kustbevaknings arbete och skulle kunna öka deras säkerhet.
Vid lunchtid var jag tillbaka hos terapeuten och det var samma sak den här gången, vi kom inte fram till något direkt, men det känns ändå skönt att prata med någon som inte genast dömer mig.

Alltid lär man sig något

26/3 På onsdagen mötte jag upp några kunder som kommit till Stockholm för en endagarskurs hos oss. Eftersom de skulle komma tidigare än vad kursen började så hade vi bestämt att ses på kondis för frukost och dit kunde de enkelt gå från stationen. Vi hade en trevlig frukost tillsammans och en av killarna känner jag sedan innan men har inte sett honom på 6-7 år. Flera av de som kom till oss för kursen räknar jag även som vänner, inte bara kunder. Sen hade vi kurs på den nya flotten och hur den fungerar. Alla kan redan allt om flottar, vad de skulle få se är hur just denna ser ut och fungerar. Det blir alltid några intressanta diskussioner i samband med såna möten, eftersom det finns mycket kunskap samlad på ett och samma ställe plötsligt och man kommer alltid därifrån lite klokare. Innan de åkte hemåt igen hade vi en trevlig gemensam lunch på Väsby Golfklubb.

Tra la la, vá já är bra!

21/2 På fredagen fick vi besök på jobbet för leveranskontroll på en massa livflottar som ska levereras. Alla godkändes av kunden och därmed är ett projekt jag jobbat med sedan i april 2013 över och det med bravur. Jag är stolt över mig själv, det här är det största projekt jag har hållit i ensam och det har gått som på räls trots att det var rätt komplexa grejer som skulle tillverkas. Kul att bevisa både för sig själv och andra att man faktiskt vet vad man gör!

Det är verkligen en väldigt speciell fiol, från Titanic

2/10 På onsdagen var det dags för vårt riktiga möte och alla var nöjda och glada med den nya flotten så stämningen var hög. Vi tog också en rundtur i fabriken och tittade på andra produkter och produktionen.
Den bilden som visar ett orange rum är taget i en livflotte för 109 personer, det är nästan så att man skulle kunna köpa en för att använda som stuga eller hur? Svårt att hålla värmen uppe däremot, kan ju vara svårt att använda kamin i en uppblåsbar flotte.
Symbolen på svart botten sitter på en flotte och jag tycker först och främst att den ser lite snuskig ut och sen undrar jag vad den egentligen betyder?
Ute i entrén har vår leverantör en inglasad gästbok där Prinsessan Anne har signerat en sida, hon var och besökte dem för ett par år sedan. Det är lite häftigt tycker jag!
Eftersom vi var klara i god tid så bestämde C att vi alla skulle ta en utflykt till nya Titanic-museet som öppnade för ungefär ett år sedan. Det var ett bra museum och eftersom alla är intresserade av olika saker olika mycket så tog det förstås inte så lång tid innan vi kom ifrån varandra. Ibland såg jag en eller ett par av de andra i gruppen så jag antog att jag höll ungefär samma tempo genom utställningen. När jag precis satt mig för att se den avslutande filmen om olyckan och hur man återfann skeppet så ringde C och undrade var jag höll hus. De andra hade kommit ut så mycket tidigare att de till och med hunnit fika tillsammans och det var bara jag som fattades. Jag skyndade mig ut trots att han sa att det inte var någon panik utan att de undrat om de tappat bort mig. Innan vi åkte därifrån köpte jag ett mjukisdjur åt mamma, en björn med Titanic-flytväst på sig.
En sak som fanns med på utställningen var förresten fiolen som spelades ombord ända tills skeppet försvann i djupet. Den är privatägd och hittades i vattnet efter att skeppet sjunkit. Den var utlånad anonymt i några månader på museet och kommer att återlämnas snart, så det var tur att vi hann se den.
C tog med sig J och J för en rundtur på stan, för att visa det gamla Belfast och dess våldsamma historia, jag och K fick skjuts av W tillbaka till hotellet, vi var helt slut båda två och ville ladda inför kvällen.
När jag kom tillbaka till hotellet tog jag ett bad och lyssnade på musik och sen gjort jag i ordning mig för att gå ut med de andra på middag. Denna kväll var det bara vi svenskar som mötte upp för middag och vi gick fel någon gång på väg till restaurangen men hann i tid i alla fall. Maten var jättegod och miljön på restaurangen riktigt trevlig. Jag fick ett musiktips av K, det visade sig att hennes syrra är en framgångsrik musiker och sångare hemma i Sverige och hon spelade en liten bit av en låt för mig och det är precis min typ av musik, så det ska jag kolla upp på Spotify. K skriver också en del av hennes texter till låtarna också rätt häftigt!
Efter middagen gick vi tillbaka mot hotellet, J var trött men det var inte vi andra så vi gick till den gamla anrika puben som ligger runt hörnet från hotellet, där hade de levande musik som var riktigt bra så när J ville gå tillbaka till hotellet så stannade jag och K kvar. J hade knappt kommit ut genom dörren innan några killar kom fram och började prata med oss och de visade sig vara väldigt trevliga så det hade vi inget emot alls.
Bartendern hade en väldigt speciell teknik för att fylla Guiness i glasen, eller vad säger ni om den balansakten?
När vi började att bli trötta så eskorterade killarna oss till hotelldörren och sen sa vi godnatt. När vi var säkra på att de gått iväg gick vi utanför dörren igen och tog en cigg och snackade lite innan vi gick och lade oss.

Har man tur hittar man vänner överallt

 1/10 På tisdagen gick vi upp och åt frukost i god tid och sen tog vi en taxi till stationen och tog ett tåg till Belfast. Vi valde att åk första klass så att vi skulle kunna jobba under tiden för resan skulle ta lite drygt 2 timmar och första klass har wifi.
Vi kom fram precis lagom till mötet med vår leverantör och tog en titt på grejerna vi skulle presentera för kunden nästa dag och allt såg ut precis som det skulle, nästan ännu bättre än vi hoppats på.
På eftermiddagen kom de två kunderna/vännerna in från flygplatsen och vi tog en drink i hotellbaren innan vi skulle möta upp irländarna för middag.
Vi hade en utomordentligt trevlig kväll, de må vara våra kunder respektive leverantörer på papper, men vi har jobbat ihop så länge att jag ser dem mer som vänner än något annat!
Min förrätt var förresten väldigt god, getostcréme med kokta rödbetor.

Varför fryser inte de röven av sig?

22/11 På torsdagen möttes jag och Z för frukost på hotellet, jag var väldigt besviken på utbudet på den dyra frukostbuffén eftersom det i stort sett fanns yoghurt med flingor och bröd med ost.
Jag är inte jättekänslig mot laktos, men jag kan inte äta en frukost bestående av det, då blir jag dålig.
Att betala runt 120:- för att ta en croissant och en kopp kaffe känns löjligt och jag är snål när det gäller sånt så då mår jag verkligen jättedåligt. Om man ville ha nån äggrätt eller så, så kostade frukosten istället 180:- så det var ju inte ett alternativ, att betala 180:- för en omelett....
Men när jag pratade med vår servitris och förklarade att jag inte kunde äta nästan nåt alls på buffén så sa hon att jag kunde få en omelett tills samma pris på grund av min laktosöverkänslighet.
Det var ju snällt men attans vilken trist omelett, jag fick inte ens ned allt, den var torr, tråkig och rätt papprig faktiskt.
Vid 9 tog vi en taxi mot fabriken vi skulle besöka och nån
kvart senare var vi på plats och sen satte vi oss i möte en stund.
Som vi trott hade de faktiskt förstått precis vad det var vi ville ha gjort, så resten av dagen höll vi till i fabriken och klippte och klistrade och fixade rent praktiskt med en flotte tills vi fått till den så som vi ville ha den. De som jobbade i fabriken tittade nyfiket på oss, de ser nog inte så ofta folk med kostym rulla upp ärmarna och använda händerna i fabriken så som vi gör i Sverige.
De har rätt spännande saker i den där fabriken, bilden med det stora schabraket är alltså ett evakueringssystem för stora passagerarfärjor. Det ni ser är "rutschkanan" (sliden) och plattformen som man hamnar på innan man klättrar över till en flotte. Dimensionerna är enorma!

Innan vi tog lunch gick jag iväg till toaletten och jag fattar inte varför britter envisas med att ha så kallt inomhus, sen har de roligt åt att jag som svensk fryser dygnet runt när jag är i Storbritannien på hösten/vintern... De hade alltså fönstret på vid gavel inne på toaletten och med tanke på att samma jäkla fönster stod på vid gavel när jag var där i Februari så undrar jag om det överhuvudtaget varit stängt sedan dess. Ärligt sagt så tror jag inte det och jag höll på att frysa röven av mig.
På eftermiddagen hade vi i alla fall fått precis allt vi kom för att göra, gjort.
Vi var väldigt nöjda och det var de också, ja ni ser ju på bilden hur nöjd min kollega Z var när vi äntligen fått som vi ville.
Vi åkte tillbaka till hotellet jag, Z och A som är engelsman och också skulle stanna över natten i Belfast.
Sen tog vi det lugnt en stund, jag tog en tupplur och sedan ett varmt bad med tänt ljus och sen vid 18.30 mötte jag upp Z i hotellbaren för att vänta in de andra.
Jag tog en Bailey's Coffee och den var verkligen jättegod faktiskt!
Vid strax efter 19.30 hade både A och E kommit och sen tog vi en promenad till restaurangen där R väntade på oss.
Sen åt vi en god middag, jag tog en svampstuvning på smörgås med ruccola, det var gott men lite smaklöst och mackan var helt mjuk och slemmig. De skulle ha väntat med att lägga på stuvningen till precis innan de serverade. Jag lade mackan åt sidan och åt stuvningen och salladen.
Till huvudrätt tog alla utom E biff och den ser kanske lite trist ut, men den var verkligen jättegod och väl tillagad. Jag valde att bara ta det som ingick det vill säga en svamp och en halv tomat, men det räckte bra. Vid sidan om fick jag vitlökssmör att doppa köttet i.
Z roade sig med att fota alla med min kamera, inklusive sig själv, så nu har jag ännu en knäpp bild på honom...
När vi ätit klart var klockan runt 23 och alla var trötta. Vi sade hejdå till E och R och jag, Z och A gick tillbaka till hotellet, tog en sista drink och gick sedan och lade oss. Min och Z's flight skulle ju gå redan vid 7.50 nästa morgon. Vi hade tittat på andra flighter men om vi hade valt att åka ens 50 minuter senare skulle vi ha kommit hem till Arlanda 6 timmar senare...